Pälsvingad brunfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pälsvingad brunfladdermus
Status i världen: Sårbar[1]
GreaterNoctule.JPG
Nyctalus lasiopterus, märk tandbeväpningen!
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteNyctalus
ArtPälsvingad brunfladdermus
N. lasiopterus
Vetenskapligt namn
§ Nyctalus lasiopterus
AuktorSchreber, 1780
Utbredning
Nyctalus lasiopterus range Map.png
Hitta fler artiklar om djur med

Pälsvingad brunfladdermus[2], tidigare även jättefladdermus (Nyctalus lasiopterus), är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den är Europas största fladdermus (förutom halsbandsflyghunden) med en kroppslängd (huvud och bål) mellan 8 och 10 cm, en spännvidd på 41–46 cm och vikt upp till 76 g.[3] Pälsen är enfärgat rödbrun likt stor fladdermus, men öronen är rundare och bredare än hos denna[4]. I Afrika når individerna en absolut längd av 14 till 15 cm, inklusive en 5 till 6 cm lång svans. De har cirka 1,5 cm långa bakfötter och ungefär 2 cm stora öron.[5]

Typiskt är även den broskiga fliken i örat (tragus) som liknar en liten champinjon i utseende.[6]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Den söker näring i löv- och blandskog samt, speciellt under flyttning, i skogklädda floddalar. Den är starkt beroende av gammal, uppväxt skog, eftersom den har sitt dagviste främst i ihåliga träd, och i mindre grad i byggnader. Vinterdvalan tillbringar den på samma ställen, men kan även bruka klippskrevor. Den kan gå upp i bergen, i Schweiz upp till 1 900 m. Litet är känt om dess vanor i övrigt, men i nordöstra delen av sitt utbredningsområde skall den företa flyttningar.[1]

Upp till 80 honor bildar före ungarnas födelse egna kolonier som är skilda från hannarna. Under maj eller juni föds en eller två ungar per kull. Lätet som används för ekolokaliseringen har en varierande frekvens. Vid 17 till 19 kHz når lätet sin högsta energi.[6]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Pälsvingad brunfladdermus lever främst på insekter, men har även rapporterats fånga flyttande småfåglar (små tättingar). Den är en av mycket få fladdermöss som har rapporterats äta fåglar. I samband med flyttfågelsträcken utgör dessa majoriteten av dess diet.[7] [1][8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pälsvingad brunfladdermus har en spridd men mycket gles utbredning som sträcker sig från Iberiska halvön till Balkan och sparsamt i Nordafrika med 2 fynd i nordvästra Marocko, 5 fynd i Libyen och ett troligt, gammalt fynd i Algeriet. Österut går den via Mindre Asien, Kaukasus och norra Iran till Kazakstan och Uralbergen.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Skogsavverkningar är det största hotet mot beståndet. Framförallt i Ryssland och Ukraina minskade populationen avsevärd. I Spanien dödas dessutom flera exemplar som träffas av vindkraftverk. I de flesta stater där arten förekommer är den skyddad enligt lag. Pälsvingad brunfladdermus hittas i olika nationalparker och andra skyddszoner. IUCN listar hela beståndet som sårbar (VU).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Alcaldé, J., Juste, J. & Paunović, M. 2016 Nyctalus lasiopterus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 oktober 2019.
  2. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 57. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 152. ISBN 91-20-06724-0 
  5. ^ Kingdon, Jonathan (2013). Nyctalus lasiopterus (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 595. ISBN 9781408122549 
  6. ^ [a b] ”Greater noctule bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/nyctalus-lasiopterus/. Läst 27 oktober 2019. 
  7. ^ Carlos Ibáñez, Javier Juste, Juan L. García-Mudarra, och Pablo T. Agirre-Mendi (7 augusti 2001). ”Bat predation on nocturnally migrating birds” (på en). PNAS 98:9700-9702. PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America). http://www.pnas.org/content/98/17/9700.full. Läst 11 juni 2009. 
  8. ^ Popa-Lisseanu, Ana G.; Delgado-Huertas, Antonio; Forero, Manuela G.. ”Bats' Conquest of a Formidable Foraging Niche: The Myriads of Nocturnally Migrating Songbirds”. PLoS ONE 2 (2): sid. e205. doi:10.1371/journal.pone.0000205. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0000205. Läst 31 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]