Pelargir

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Pelargir är en fiktiv hamnstad i J.R.R Tolkiens värld Midgård. Pelargir är landet Gondors största hamnstad, belägen ovanför floden Anduins mynningar i Lebennin. Dess namn betyder "de kungliga skeppens hamn" på alvspråket Sindarin. Staden grundades år 2350 andra åldern, efter Numenors fall och blev det viktigaste fästet i Midgård inom Elendils tid.

Den uråldriga hamnen "återuppbyggdes" av kung Eärnil I på grund av de sjöstrider som utkämpades vid den tiden och hamnen blev sedan skeppskungarnas huvudsakliga marinbas under deras erövringar. Under Gondors Ättefejder planerade Castamir, som en gång var Gondors konung och härskade landet åren 1437-1447 Tredje åldern, att göra Pelargir till sin huvudstad. Men efter hans nederlag i Slaget vid Eruis korsningar så retirerade hans söner och anhängare till Pelargir och motstod en belägring som varade i ett år innan de tog sin tillflykt till Umbar. Två hundra år senare gjorde Castamirs ättlingar en räd upp mot Anduin, tog över Pelargir och dräpte kung Minardil, som då försvarade staden. Staden togs senare tillbaka av Gondor. Från den tiden låg ett ständigt hot över staden från Umbar och Harad, som var som mäktigast i södern. Staden befästes sedan åter av rikshovsmästaren Ecthelion II, men under Ringens krig så invaderades staden av kapare från Umbar, vilka sedan besegrades av edsbrytarna som leddes av Aragorn, Gondors förlorade tronarvinge.