Pershyttan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pershyttan
Kulturreservat
Rostugnen sticker upp från den lägre byggnaden. Masugnen är belägen i den högre byggnadsdelen.
Rostugnen sticker upp från den lägre byggnaden. Masugnen är belägen i den högre byggnadsdelen.
Land Sverige Sverige
Area 128 hektar
Inrättat 2004
GeoNames 2684228
Stånggången och hjulhuset i Pershyttan.
Svensastugan i Pershyttan belägen mittemot hyttan.
Lockgruvan
Vattenhjulet i Pershyttan
Bergsmansgården i Nya Pershyttan år 1978
Bynamnet Pershyttan används i denna artikel synonymt med Gamla Pershyttan. Beträffande Nya Pershyttan, se särskilt avsnitt mot slutet av artikeln.

Pershyttan är en by i Nora kommun, tre kilometer sydsydväst om Nora. Bebyggelsemässigt är orten sedan 1970-talet sammanvuxen med tätorten Nora. Pershyttans bergsmanby har anor från 1300-talet.

Här fanns förr järnmalmsgruvor och en hytta för framställning av tackjärn, och utgör den äldre delen av Nora bergslag. År 1949 fanns i Pershyttan 512 invånare, år 1960 323, och år 1970 231 invånare. År 2005 hade by färre än 200 invånare. Idag är byn ett levande minnesmärke över Bergslagens järnhantering. I Pershyttan finns en av Sveriges bäst bevarade träkolsmasugnar, byggd 1856. Här finns också ett av landets största fungerande vattenhjul, som driver en 200 meter lång stånggång.

Gruvorna[redigera | redigera wikitext]

Gruvorna i Pershyttan är bland de äldsta i Bergslagen. Före mitten av 1800-talet fanns åtta gruvlag. De slogs då samman till tre. År 1867 bildades Perhytte Grufvebolag som ägde alla gruvorna. År 1918 köptes detta bolag av Avesta Jernverks AB. Järnmalmsbrytning förekom i Pershyttan till 1967. De sista gruvorna som lades ner var Åkergruvan (1966) och Storgruvan (1967)[1]. Lavarna till dessa båda gruvor står fortfarande kvar. Naturstigen (se nedan) passerar förbi ett flertal äldre vattenfyllda gruvhål, som kan indelas i det Södra fältet (kring Åkergruvan), Lockgruvelaget (i mitten) och Norra fältet (kring Storgruvan).

År 1949 sysselsatte Pershytte Grufvebolag 114 tjänstemän och arbetare[2].

Lockgruvan[redigera | redigera wikitext]

Lockgruvan är en av de äldsta gruvorna i Pershyttan, med anor från medeltiden. Man kan sommartid bese Lockgruvan, som i början av 2000-talet iordningställdes med trappor, avsatser, belysning och säkrades mot ras. Gruvan lutar 35 grader mot öster på grund av malmkroppens läge. Guidade visningar sker ner till 40-metersnivån i gruvan, som var 160 meter djup när den stängdes år 1909[3]. När gruvan stängdes, vattenfylldes den. I mitten av 1960-talet kom Lockgruvan att förbindas med Storgruvan via en ort därifrån. Eftersom vattennivån i Storgruvan står lägre, tömdes Lockgruvan på vatten ner till 50 m-nivån. Det är anledningen till att det är möjligt att bese gruvan idag.[4]

Hyttan[redigera | redigera wikitext]

Järn har framställts i Pershyttan sedan medeltiden, en Lars Masmästare i Pershyttan omkring 1380 i samband med ett underverk som genom den heliga Birgitta inträffade med hans dotter. Hyttan omtalas i ett annat dokument från 1498.[5] Nuvarande hytta härstammar från 1856. Den blåstes ner för gott år 1953. Hyttbyggnaden bl.a. innehåller en välbevarad träkolsmasugn, och en rostugn. Byggnaden kan beses sommartid vid guidade visningar.

År 1949, några år innan nedläggningen, arbetade 2 tjänstemän och 40 arbetare vid AB Pershyttan. Årsproduktionen var då 9000 ton tackjärn.

Vattenhjul och stånggång[redigera | redigera wikitext]

För att driva blåsbälgar i hyttan, och för att pumpa upp vatten från gruvhålen krävdes vattenkraft. I Pershyttan utnyttjades vattenkraften i Smygarebäcken för detta ändamål. Flera hjulhus har funnits på olika håll i bäcken. Det befintliga hjulhuset härstammar från ca 1828. I detta finns ett vattenhjul av trä, 11,2 m i diameter. Det är nybyggt på senare år, och körs ofta sommartid. Vattenhjulet driver en 200 m lång stånggång, som för kraften vidare. Stånggången var i bruk till 1930.

Bergsmansgårdarna[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal välvårdade bergsmansgårdar, de flesta från 1700- och 1800-talen, fullbordar miljön i Pershyttan. Bergsmansgårdarna karakteriseras av skorstenspipor i gjutjärn med en "krona" på toppen. Bergsmansgårdarna är i privat ägo. Bergsmansgårdarna är:

  • Domaregården. Gården har fått namn efter häradsdomare Hans Andersson som bodde här 1736-1808. Gården ligger på ursprunglig plats och är en av byns ursprungliga sju hemman.
  • Erik-Annersagården. Bergsman Erik Andersson har givit namn till gården, som kan ha byggts ca 1826.
  • Nämndemansgården eller Nedre herrgården. Gården är byggd ca 1830 av sexman Eric Hansson. Senare bodde en av de sista brukspatronerna, Lars Larsson (Bredsjö-Lasse) på gården.
  • Jan Hindriksgården eller Järlströmsgården. Detta är troligen den äldsta byggnaden i hyttbyn, ursprungligen troligen från 1700-talet.
  • Noraskog. Under åren 1896-1905 bodde riksdagsmannen Johan Johansson i Noraskog i denna gård.
  • Förvaltaregården. Troligen uppförd på 1830-talet av okänd bygherre. Flygeln var hemvist för Noraskogs hembygdsförening och Stadraarkivet.

Naturstigen[redigera | redigera wikitext]

Pershyttans hembygdscirkel har 1967 iordningställt en naturstig, totalt 6 km lång. Det finns en beskrivning till denna, som omfattar 44 stationer. Längs stigen får man se exempel på gruvhål, byggnader, vattenanordningar och annat som hörde till gruvdriften.

Järnvägen[redigera | redigera wikitext]

Till Pershyttan gick en bibana från Nora-Karlskoga Järnväg, senare Nora Bergslags Järnväg. Slutstation var Pershyttan övre. Spåren revs upp när gruvorna lades ner, men ett nytt spår drogs till Pershyttan i slutet av 1980-talet. Banan trafikeras nu sommartid av Nora Bergslags Veteran-Jernväg. En servering är inrymd i järnvägsvagnar på ett sidospår.

Kulturreservatet[redigera | redigera wikitext]

Gamla Pershyttans bergsmansby blev kulturreservat år 2004 genom beslut i länsstyrelsen. Reservatet omfattar 128 ha[6].

Nya Pershyttan[redigera | redigera wikitext]

Nya Pershyttan är en tidigare hyttby som ligger 3 km sydväst om Gamla Pershyttan. Idag finns i stort sett endast en bergsmansgård kvar av byn. Pershyttan, som då syftar på Gamla Pershyttan omtalas redan första gången i ett brev 1380[7] och sedan åter 1529, när den nämns i samband med ett lagmansting. Nya Pershytte hytta nämns första gången 1538. Bergskollegium bestämde år 1740 att verksamheten i Nya Pershyttan skulle flyttas till Gamla Pershyttan. Masugnen i Nya Pershyttan ödelades vid en brand år 1741. År 1753 fick man tillstånd att åter bygga en masugn i Nya Pershyttan, men byggnationen kom aldrig till stånd.

Förutom hyttan fanns även i Nya Pershyttan en osmundsmedja och tre kvarnar. Antalet hemman var år 1550 fyra.[8] Den nuvarande bergsmansgården härstammar från ca 1770. Den siste bergsmannen som bodde här var Petter Persson (1826-1919)[9].

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sven Dalhammar, "Pershyttan." Från bergslag och bondebygd. Årsbok 26 (1971)
  • Sven Engström, Minnen från Pershyttan. Nora 1960-.
  • Lennart Edlund, "Arbetet vid Pershytte masugn." Från bergslag och bondebygd. Årsbok 34 (1980).
  • Karl Persson, "Livet i gruvarbetartorpen i Gamla Pershyttan." Från bergslag och bondebygd. Årsbok 34 (1980).
  • Svenska Län. Örebro läns förvaltning och bebyggelse, del III. Bokförlaget Svenska Län, Göteborg 1949
  • Albert Johansson, Nils Eckerbom: Ett djärvt industriellt initiativ. Örebro pappersbruk och dess historia, 1901-1951. s. 144 ff, Örebro 1951
  • Kulturreservatet Gamla Pershyttans bergmansby, Länsstyrelsen i Örebro län, publ. nr. 2005:24
  • Länsstyrelsen om Gamla Pershyttans bergsmansby, läst 1 juli 2018
  • Kulturreservatet Gamla Pershyttans bergsmansby, läst 1 juli 2018
  • Byggnadsinventering i Pershyttan

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Länsstyrelsen s. 13
  2. ^ Svenska Län, s. 372
  3. ^ Lockgrufvan, broschyr utgiven av Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnväg, 2005
  4. ^ Örebro läns museum Arkiverad 1 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Lindesberg och Nora bergslag genom tiderna, Wilhelm Tham band 1, s. 67.
  6. ^ Länsstyrelsen s. 4
  7. ^ Lindesberg och Nora genom tiderna del 1, Wilhelm Tham
  8. ^ Johansson & Eckerbom s. 144
  9. ^ Ett och annat från Pershyttan i gången tid, nr. 2. Pershyttans hembygdscirkel 1984

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]