Hoppa till innehållet

Phil Collins

Från Wikipedia
För den brittiske konstnären med samma namn, se Phil Collins (konstnär).
Phil Collins
Phil Collins 2022.
FödelsenamnPhilip David Charles Collins
Född30 januari 1951 (75 år)
Storbritannien Chiswick, London, England
MakaAndrea Bertorelli (1975–1980)
Jill Tavelman (1984–1996)
Orianne Cevey (1999–2006)
GenrerPop, mjukrock, progressiv rock, konstrock, blue-eyed soul
RollSångare, låtskrivare
Instrumenttrummor, sång, piano
År som aktiv1963–2011, 2015–
SkivbolagVirgin, Atlantic
ArtistsamarbetenGenesis, Brand X, Flaming Youth, Philip Bailey, Eric Clapton, Sting, The Phil Collins Big Band, Bone Thugs-n-Harmony
Webbplatswww.philcollins.co.uk
Bästa sång
2000 - "You'll Be in My Heart" från Tarzan
Bästa sång
1989 - "Two Hearts" från Buster
2000 - "You'll Be in My Heart" från Tarzan

Phil Collins LVO, egentligen Philip David Charles Collins, född 30 januari 1951 i Chiswick i London, är en brittisk sångare, låtskrivare och trummis. Han är även pianist, skådespelare och författare. Collins har haft stora framgångar både som medlem i rockgruppen Genesis och som soloartist. Han har sålt över 100 miljoner album.[1]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Phil Collins första inspelning på ett musikalbum var 1969 på albumet Ark 2 med Flaming Youth. År 1970 anslöt han sig som trummis till den framgångsrika gruppen Genesis och medverkade på bandets tredje studioalbum Nursery Cryme. År 1975, då gruppens sångare Peter Gabriel lämnade Genesis, sökte gruppen först efter ny sångare. Collins axlade då den rollen.[2] Under Collins tid som sångare i gruppen utvecklades stilen från progressiv rock till mer poporienterad rock.[3]

Mellan åren 1975 till 1979 var Collins även medlem i jazz fusionbandet Brand X[4]. I januari 1981 solodebuterade han med albumet Face Value, som bland annat innehöll hitsingeln "In the Air Tonight". Albumet blev hans första etta på UK Albums Chart. [5][6] Liksom Genesis musik under den här tiden lutade hans soloskivor mer åt pophållet än den progressiva rock han spelat med bandet under 1970-talet.[3]

Collins var även en flitigt anlitad musiker och producent, och medverkade på flera olika artisters studioalbum. Collins producerade Anni-Frid Lyngstads första engelskspråkiga soloalbum som innehöll hitsingeln "I Know There’s Something Going On" från 1982. "Easy Lover" blev en hitsingel 1984 med Philip Bailey från Earth, Wind & Fire tillsammans med Collins, och han producerade Eric Claptons båda album "Behind the Sun" från 1985 och "August" från 1986, och samma år medverkade Collins på Howard Jones hitsingel "No One Is to Blame".[7][8][9]

Collins medverkade på Live Aid-galan den 13 juli 1985 som enda artist att uppträda både på Wembley Stadium i Storbritannien och John F. Kennedy Stadium i USA under samma dag. Han flög då mellan med Concorde.[2]

Collins skördade som soloartist enorma framgångar under 1980-talet med hits som "You Can't Hurry Love", "Against All Odds (Take a Look at Me Now)", "Sussudio" och "Another Day in Paradise". Hans båda studioalbum "No Jacket Required" från 1985 och efterföljande "...But Seriously" från 1989 hamnade etta på Billboard 200 och på Storbritanniens albumlista.[10]

Han medverkade även i filmer som skådespelare, bland annat i Buster (1988)[11] och i TV–serien Miami Vice.[12]

Collins kombinerade samtidigt framgångsrikt en fortsatt karriär som frontman i Genesis. Albumet "Invisible Touch" från 1986 blev bandets största försäljningsframgång och innehöll bland annat hitsingeln "Land of Confusion". Hans sista studioalbum med bandet blev We Can't Dance som släpptes i november 1991. Albumet innehöll bland annat singlarna "I Can't Dance" och "Jesus He Knows Me", som hade humoristiska musikvideos som visades flitigt på MTV.[13]

Collins släppte sitt femte soloalbum Both Sides 1993 där han spelade samtliga instrument. Albumet blev etta på försäljningslistan i Storbritannien, men blev trots det inte en lika stor framgång som de föregående plattorna. Möjligen på grund av något mörkare texter där några var inspirerade av hans skilsmässa. Han flyttade till Schweiz och valde att slutligen officiellt lämna Genesis den 28 mars 1996, för att helt koncentrera sig på sin solokarriär.[14] Det sjätte soloalbumet "Dance into the Light", som innehöll flera dansanta låtar inspirerade av världsmusik, blev en stor besvikelse kommersiellt och musikrecensionerna var negativa och gick hårt åt Collins.[15][16][17]

När Walt Disney Company 1999 gjorde den animerade filmen Tarzan fick han uppdraget att göra filmmusiken. Låten "You'll Be in My Heart" ur filmen fick en Oscar för bästa sång.[3] När Disney gjorde filmen Björnbröder fick Collins åter uppdraget att göra filmmusiken, med låtar som "On My Way" och "Look Through My Eyes" som följd.[18]

Phil Collins är en multiinstrumentalist och kan spela trummor, sång, gitarr och piano.[19] Han skriver inte noter i vanlig bemärkelse, utan har ett eget system med linjer och punkter för att teckna ner sin musik.[källa behövs]

År 2002 fick Collins en hitsingel med en cover på låten "Can't Stop Loving You". Året därpå fick Bone Thugs-n-Harmony en hitsingel i Storbritannien med "Home", som innehöll samplingar från Collins låt "Take Me Home".[20][källa behövs] Året 2004 startade Collins sin avskedsturné, under namnet First Final Farewell Tour. [21] År 2007 återförenades han tillfälligt med Genesis och gav sig ut på en turné kallad Turn It On Again – The Tour.[3]

I oktober 2016 utkom Phil Collins med den självbiografiska boken Not Dead Yet.[22] Samma år bekräftade Collins vid en presskonferens att han skulle göra flera konserter under 2017. Detta blev Collins första konserter på tio år och därmed hans officiella comeback.[23] Den 12 juni 2019 nådde turnén Not Dead Yet Tour Friends Arena.[24]

Den 26 mars 2022 gjorde Phil Collins sin sista konsert på O2-arenan i London tillsammans med Genesis, efter flera år av ryggproblem och sviterna av en axeloperation som omöjliggjort mer trumspelande.[25]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Collins har varit gift och skild tre gånger. Från 1975 till 1980 var han gift med Andrea Bertorelli. Collins adopterade Bertorellis dotter Joely.[26] De fick också en son, Simon Collins.

År 1984 gifte sig Collins med sin andra maka, Jill Tavelman. De har en dotter, Lily Collins.[27] År 1994 uppgav Collins öppet att han hade slutat vara kär i Tavelman och begärt skilsmässa, som slutfördes 1996.[27] Tre år senare, 1999, gifte sig Collins med sin tredje maka, Orianne Cevey. De har två söner, Nicholas och Matthew.[28] De skilde sig 2006.

Collins ådrog sig en allvarlig nervskada 2007.[29] Han har också problem med nedsatt hörsel och tinnitus.[30]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Album

[redigera | redigera wikitext]

Livealbum

[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum

[redigera | redigera wikitext]

Hitsinglar

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”phil-collins-tillbaka-efter-tuffa-tiden/”. https://www.kristianstadsbladet.se/tt/phil-collins-tillbaka-efter-tuffa-tiden/. Läst 11 februari 2026.
  2. 1 2 ”Phil Collins var nära att dö av alkohol”. En Sueco. 7 november 2024. https://ensueco.com/4896-phil-collins-var-naera-att-doe-av-alkohol/. Läst 9 november 2024.
  3. 1 2 3 4 ”Phil Collins | Biography, Career, Albums, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 28 oktober 2024. https://www.britannica.com/biography/Phil-Collins. Läst 9 november 2024.
  4. ↑ ”Phil Collins” (på brittisk engelska). Official Brand X. https://officialbrandx.com/core-members/phil-collins/. Läst 9 november 2024.
  5. ↑ ”allmusic/artist/phil-collins”. https://www.allmusic.com/artist/phil-collins-mn0000337119. Läst 11 februari 2026.
  6. ↑ Jeff GilesJeff Giles (21 mars 2016). ”Phil Collins Explains How Genesis Decided Which Songs Ended Up on Solo Albums” (på engelska). Ultimate Classic Rock. https://ultimateclassicrock.com/phil-collins-genesis-solo-albums/. Läst 9 november 2024.
  7. ↑ ”latimes.1985-01-13-”. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1985-01-13-ca-8675-story.html. Läst 15 februari 2026.
  8. ↑ ”abbasite.”. https://abbasite.com/articles/the-frida-solo-albums/. Läst 10 februari 2026.
  9. ↑ ”40-years-ago-phil-collins-and-eric-clapton-record-their-little-known-duet-in-montserrat/”. https://livinginmontserrat.wordpress.com/2024/04/25/40-years-ago-phil-collins-and-eric-clapton-record-their-little-known-duet-in-montserrat/. Läst 10 februari 2026.
  10. ↑ ”officialcharts.”. https://www.officialcharts.com/artist/15815/phil-collins/. Läst 11 februari 2026.
  11. ↑ ”Phil Collins goes train robbing in the Midlands” (på engelska). www.midlandsmovies.com. 16 juni 2020. https://www.midlandsmovies.com/phil-collins-goes-train-robbing-in-the-midlands. Läst 9 november 2024.
  12. ↑ ”"Miami Vice" Phil the Shill (TV Episode 1985) ⭐ 7.8 | Action, Crime, Drama” (på amerikansk engelska). https://m.imdb.com/title/tt0647106/. Läst 9 november 2024.
  13. ↑ ”imdb.”. https://www.imdb.com/list/ls520656706/. Läst 11 februari 2026.
  14. ↑ ”phil-collins-departure-from-genesis-in-1996/”. https://genesis-band.com/genesis/phil-collins-departure-from-genesis-in-1996/. Läst 11 februari 2026.
  15. ↑ ”Phil Collins - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/phil-collins. Läst 9 november 2024.
  16. ↑ Collins, Phil (2026-02-09). Not Dead Yet: The Autobiography
  17. ↑ ”phil-collins-ew-interview/”. https://ew.com/article/2016/02/24/phil-collins-ew-interview/. Läst 9 februari 2026.
  18. ↑ ”Brother Bear (2003) - Soundtracks - IMDb” (på amerikansk engelska). https://m.imdb.com/title/tt0328880/soundtrack/. Läst 9 november 2024.
  19. ↑ Bergan, Jon Vidar (2024-06-18). ”Phil Collins” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Phil_Collins. Läst 9 november 2024.
  20. ↑ ”Meet “Chrome Bone,” the Bone Thugs-N-Harmony member you never knew” (på amerikansk engelska). AV Club. https://www.avclub.com/meet-chrome-bone-the-bone-thugs-n-harmony-member-you-1798275844. Läst 9 november 2024.
  21. ↑ ”firstfinaltour.”. https://www.philcollins-fr.com/Tours/pc/ffft/firstfinaltour.html. Läst 9 februari 2026.
  22. ↑ TT (12 oktober 2015). ”Phil Collins skriver självbiografi”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/phil-collins-skriver-sjalvbiografi.af200d97-c305-47e2-97dd-6e1baee16a30. Läst 9 november 2024.
  23. ↑ ”Phil Collins ger sig ut på turné”. Aftonbladet. 18 oktober 2016. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/A2XApz/phil-collins-ger-sig-ut-pa-turne. Läst 9 november 2024.
  24. ↑ ”phil-collins-kor-hitsen-och-levererar-starkt-i-balladerna-”. https://www.expressen.se/noje/kronikorer/anders-nunstedt/phil-collins-kor-hitsen-och-levererar-starkt-i-balladerna-/. Läst 12 februari 2026.
  25. ↑ ”Phil Collins tog farväl av fansen”. Aftonbladet. 27 mars 2022. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/oWG2vW/phil-collins-tog-farval-av-fansen. Läst 9 november 2024.
  26. ↑ ”An interview with film producer Joely Collins on Becoming Redwood” (på amerikansk engelska). UrbanMoms. 25 april 2013. https://urbanmoms.ca/entertainment/an_interview_with_film_producer_joely_collins_on_becoming_redwood/. Läst 11 september 2021.
  27. 1 2 ”Dropping the Ax Via Fax” (på engelska). PEOPLE.com. https://people.com/archive/dropping-the-ax-via-fax-vol-42-no-6/. Läst 11 september 2021.
  28. ↑ ”Phil Collins to Remarry Ex-Wife Orianne Cevey After $46 Million Divorce” (på amerikansk engelska). Us Weekly. 23 februari 2016. https://www.usmagazine.com/celebrity-news/news/phil-collins-to-remarry-third-ex-wife-orianne-cevey-after-46-million-divorce-w165096/. Läst 11 september 2021.
  29. ↑ ”Phil Collins allt mer orörlig – efter hälsobesvären”. Aftonbladet. 9 mars 2023. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/GM6Ppx/phil-collins-allt-mer-ororlig-efter-sjukdom. Läst 9 november 2024.
  30. ↑ ”Phil Collins returns to the stage | Connect Hearing” (på engelska). www.connecthearing.ca. https://www.connecthearing.ca/blog/fun-and-informative/phil-collins-returns/. Läst 9 november 2024.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Phil_Collins&oldid=59090665”