Religionshistoria
Religionshistoria är en vetenskaplig disciplin som utforskar religioner ur ett historiskt perspektiv. I ämnet studeras de enskilda religionernas föreställningar, yttringar och historia med metoder som i huvudsak är hämtade från andra historiska vetenskapsgrenar.
Historik
Nutida religionshistoria började på 1700-talet med pionjären Joseph-François Lafitau, som jämförde religiösa bruk inom stamreligionerna bland nordamerikanska indianstammar och inom kvarlevande grekisk-romerk "hedendom" med bruk inom kristendomen.
Under 1800-talet stimulerades det religionshistoriska intresset genom studiet av orientaliska språk, dechiffrering av gamla egyptiska och mesopotamiska inskrifter och texter samt av etnologin. Minnesvärda namn inom dessa discipliner är Max Müller (1823-1900), Edward B. Taylor (1832-1917) och James G. Frazer (1854-1941). Ämnet fick akademiskt erkännande, läroanstalter inrättades och facktidskrifter började ges ut.
Metodik
Ofta har studierna bedrivits genom komparativa studier av olika religioner, så kallad jämförande religionsforskning. Näraliggande ämnen är religionspsykologi och religionssociologi. Ämnet religionshistoria har genom åren färgats av olika teoribildningar inom och utom det egna ämnet. Exempelvis kan strukturalismen nämnas i detta sammanhang liksom och marxismen. Flera forskare och tänkare har haft stort inflytande över ämnets utveckling, till exempel:
- Georges Dumézil, forskat om indoeuropéer
- Mircea Eliade, mytforskare
- Michel Foucault, postmodernist
- Karl Marx, marximens idégivare
- Claude Lévi-Strauss, strukturalist och mytforskare
- Victor Turner, forskat om övergångsriter
I Sverige har benämningen religionshistoria traditionellt använts för studiet av icke-kristna religioner, och utgör ett eget ämne skilt från den akademiska disciplinen kyrkohistoria. Ämnet infördes här av Nathan Söderblom, vars professur i "teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi" enligt 1903-års stadga skulle omfatta religionshistoria och religions filosofi. Ämnet hjälpvetenskaper är främst filologi, etnologi, arkeologi, psykologi, sociologi och socialantropologi.
I Sverige är Svenska samfundet för religionshistorisk forskning representanter för Sverige i European association for the Study of Religion och International Association for the History of Religions.[1]
Se även
- Mission
- Judendomens historia
- Kristendomens historia
- Islams historia
- Hinduismens historia
- Buddhismens historia
- Bahá'ís historia
Källor
- Bra Böckers lexikon, 1979
|