Källkritik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rykten om sannolika händelser kan ibland tas för sanning. På bilden människor som firar Tysklands kapitulation i första världskriget fyra dagar innan den verkligen ägde rum.

Källkritik är en kritisk granskning av källmaterial och en bedömning av trovärdigheten av påståenden som ges i en informationskälla. Källkritik är en central vetenskaplig metod för att bedöma vilka uppgifter från en uppgiftslämnare som är trovärdiga.

Källkritiken består av ett antal kriterier som ursprungligen utvecklades för historievetenskapen, för att värdera vilka uppgifter i historiska och religiösa dokument som är myter eller propaganda, eller har förändrats genom muntlig berättartradition, och vilka som är sannolika. Källkritiken har även visat sig vara användbar inom andra vetenskaper, av journalister och författare,[1] och av alla som försöker skapa sig en bild av verkligheten ur samhällets informationsflöde.

Förhållningssätt vid uppsatsförfattande[redigera | redigera wikitext]

Vid uppsatsförfattande refererar, recenserar och citerar man ofta andra källor, som man anger i en källförteckning och med en källhänvisning. Då är källkritiken användbar för att avgöra vilka källor som är olämpliga, och vilka man kan sätta störst tilltro till om de motsäger varandra. Uppsatsförfattare bör eftersträva publicerade och sakliga böcker och artiklar som källor, författade av oberoende experter, gärna akademiska forskare. Sådana källor finns exempelvis inskannade på Google Böcker och Google Scholar, samt på bibliotek. För skolelever är nyskrivna läroböcker på lämplig nivå användbara som trovärdiga källor.

Ett källkritiskt förhållningssätt innebär att man vågar ifrågasätta påståenden i källor, och alltid frågar sig vem som skrivit texten (vilken kunskap personen har) och varför. Det innebär att man är särskilt skeptisk mot sådant som icke-experter och icke-neutrala personer skriver i bloggar, på nätforum och på privata webbplatser, mot reklam, politiskt och religiöst vinklade budskap, studentuppsatser, med mera.[2]

Vanliga rekommendationer[redigera | redigera wikitext]

Vanliga rekommendationer till uppsatsförfattare är att ställa sig följande frågor om varje källa:[3]

  • Vem är källans författare? Är författaren expert på området och neutral?
  • I vilket syfte har källan skapats? För att sakligt presentera faktauppgifter, för att göra reklam, för att argumentera för egna åsikter eller för att underhålla?
  • Är informationen aktuell? Går det att hitta något datum för publiceringen?
  • Har andra faktagranskat och godkänt publiceringen? Ligger en myndighet eller stor organisation bakom informationen, och är det viktigt för organisationen att informationen är korrekt? Är källan en forskningspublikation som har granskats av andra forskare? Är källan en lärobok som har getts ut på ett akademiskt läromedelsförlag?
  • Kan andra kontrollera uppgifterna? Uppger författaren i sin tur källor eller sina kontaktuppgifter, eller redovisar författaren tillvägagångssätt som han eller hon har använt för komma fram till sina slutsatser på ett sätt så att undersökningen eller experimentet kan upprepas?
  • Går det att hitta andra trovärdiga källor? Säger andra källor samma sak?

Internet som källa[redigera | redigera wikitext]

Via Internet sprids allt mer information till en stor publik från privata hemsidor, forum, sociala nätverk, bloggar, hatsajter och tidningars kommentarsfält av personer som själva inte är experter och inte är neutrala. Mellanliggande kontroll saknas ofta från förlag eller redaktioner. Sådana källor innebär att stora källkritiska krav ställs på varje Internetanvändare, och de är olämpliga eller tveksamma som källor för uppsatser. Även Internetkällor som är mer trovärdiga men som inte publicerats vetenskapligt anses ofta otillräckliga som enda grund för en akademisk uppsats, eftersom akademiska publikationer måste säkerställa vetenskaplig grund och bör påvisa vetenskapligt nyhetsvärde.

Uppgifter på sociala medier som blivit virala är inte sällan faktoider, moderna vandringssägner och avsiktligt missledande i syfte att få stor spridning, och behöver kontrolleras genom att söka i andra nätkällor, läsa kommentarer från andra användare, med mera.[4] Uppgifter utan datum och som är svåra att kontrollera på grund av brist på detaljer eller avsaknad av källa kan cirkulera i många år på sociala nätverk, långt efter att de är aktuella.

Den som får sin information enbart från Internet, i synnerhet från sociala medier, riskerar att hamna i en filterbubbla där endast vissa perspektiv visas. Orsaken är att sökalgoritmer skräddarsyr informationsflödet till personens intressen, sökningar och gilla-markeringar,[5] att personen endast ser information som en begränsad bekantskapskrets sprider vidare, eller att personen främst läser icke-neutrala nyhetskanaler och bloggar.

Det finns varningslistor över svenskspråkiga:

  • viralsajter, som eftersträvar spridning snarare än rykte som trovärdig källa.[6]
  • bluffwebbplatser som sprider påhittade nyheter, ofta som parodi eller satir,[7]
  • företag med oseriösa försäljningsmetoder på internet.[8]

Onlinetjänsten Web of Trust (mywot.com) visar omdömen för olika webbplatsers trovärdighet och rykte enligt tjänstens användare såväl som betrodde tredjepartskällor.

Att sprida vidare efterlysningar av försvunna och uthängningar av gärningsmän kan drabba oskyldiga, eftersom man inte känner till hela historien.[9] Bilder och filmer kan vara manipulerade, eller från helt andra händelser än som uppges i bildtexten, vilket bland annat kan kontrolleras genom att söka efter identiska bilder med sökmotorer för bildsökning, exempelvis Google bildsök, eller genom att kontrollera filens metadata såsom datum som har sparats av kameran.[10][11] Falska uppgifter kan spridas från påhittade användarprofiler.[12]

Ett vanligt problem med information som är tillgänglig på Internet är att det är frestande att plagiera genom att kopiera och klistra in långa citat i sin egen uppsats, istället för att referera källor genom att sammanfatta sin tolkning av källan med egna ord. Ofta glömmer författare bort att uppge källa, vilket gör att uppgifter sprids som läsaren inte kan kontrollera och värdera. Många lärare använder verktyg för automatisk plagiatkontroll för att upptäcka om uppsatsen helt domineras av långa citat.

Wikipedia som källa[redigera | redigera wikitext]

Att använda Wikipedia som källa är allt vanligare bland skribenter, därför att det går så snabbt att hitta faktauppgifter där, och därför att Googlesökning ofta leder till Wikipedia. Wikipediaartiklars trovärdighet är starkt varierande, men kan bedömas med enkla kriterier. Wikipediaartiklar är främst användbara för att hitta auktoritativa källor.[13] Universitslärare accepterar i allmänhet inte att akademiska uppsatser (enbart) vilar på Wikipediakällor, därför att studenten med sitt val av källor ska bevisa uppsatsens akademiska nivå och vetenskapliga aktualitet. Wikipedia förekommer i princip aldrig i källhänvisningar i forskningspublikationer. Det förekommer att universitets- och gymnasielärare låter sina elever bidra till Wikipedia, bland annat för att förmedla ett källkritiskt förhållningssätt.[14]

Kriterier för källkritik[redigera | redigera wikitext]

Författaren till fragmentet Testimonium Flavianum har identifierats som den judiske historikern Flavius Josefus, som var nästan samtida med Jesus och anses oberoende av kristendomen. Hans uppgifter om Jesus anses därför ha hög trovärdighet. De avskrifter som finns bevarade innefattar emellertid formuleringar som med källkritisk metod har identifierats som senare tendentiösa interpolationer (tillägg) av kristna skribenter. I ovanstående version i Codex Vossianus från 1400-talet har en längre interpolation senare strukits över.

Inom historievetenskapen har följande fyra kriterier för källkritik som vetenskaplig metod vuxit fram:[15]

  • Identifikationen av källan, där man försöker avgöra om dess upphovsman är den som uppges, om källan är äkta eller ett plagiat (äkthetskriteriet), upphovsmannens kunskap, källans tillkomstsituation och avsikten med tillkomsten.
  • Tidskriteriet (även samtidighetskriteriet), där man bedömer upphovsmannens (samtidsvittnets) närhet i tid och rum till den information källan förmedlar, det vill säga om det är förstahandsuppgift från ett ögonvittne, eller om muntlig tradition kan ha förändrat uppgiften.[1] Vid forskningsresultat bedömer man tvärtom om källan fortfarande är aktuell eller om det även finns nyare rön.[5]
  • Beroendekriteriet, där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra.[1]
  • Tendenskriteriet, där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i en bestämd riktning.[1] Detta innefattar även urvalskriteriet, där man bedömer upphovsmannens val av källor och deras tendens, inklusive en bedömning av vilka källor som saknas och eventuellt skulle kunna förändra utsagan.

Värdering av källor[redigera | redigera wikitext]

Inom källkritiken värderas källor enligt en hierarkisk ordning:[5]

  • En primärkälla är ett ögonvittne eller en första publicering av någons originalforskning. En primärkälla har inte granskats, värderats och filtrerats av oberoende experter innan publiceringen, och risken är stor att en sådan har ett icke-neutralt perspektiv. Den kan motsägas av andra källor och ge utrymme åt uppgifter som inte är tillräckligt noterbara för att spridas vidare.
  • En sekundärkälla granskar, värderar och refererar primärkällor, och kan ha en högre trovärdighet.
  • En tredjepartskälla återger det som sekundärkällor har meddelat utan att kontrollera primärkällorna, och riskerar därmed att göra felaktiga tolkningar.

Ytterligare aspekter[redigera | redigera wikitext]

Källkritik handlar mycket om att skapa sig en uppfattning om den helhet (kontext) vari den presenterade uppgiften ingår. Med bas i denna uppfattning kan man sedan fördjupa metoden för källkritik. För historiska dokument är det viktigt att avgöra om det är äkta eller ett senare falsarium.

En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt. God källkritik vilar således på god ämneskunskap hos den som gör källkritiken.

Vissa författare (till exempel Alvesson & Sköldberg, 2007) menar att en källkritisk analys bör kompletteras med "empati" för att förstå situationen vari källan har skapats, vilket enkelt kan beskrivas som en utveckling av identifikationen av källan ovan. Med detta menas att söka sätta sig in i källans (sändarens) situation och förstå det sammanhang varur källavtrycket emanerar.

Spridda rykten är ofta själva motsatsen till trovärdig information. Det är svårt att kontrollera källan till informationen och vad som egentligen är sant.

Tradering är en form av rundgång när medier refererar till varandra om och om igen, och den ursprungliga källan försvinner i mängden. Här är det viktigt att leta rätt på förstahandskällan.[16]

Forskningspublikationers trovärdighet[redigera | redigera wikitext]

Vetenskapliga publikationer anses i moderna samhällen ha hög trovärdighet därför att forskare är experter på sina områden, de lägger i allmänhet ned betydligt mer tid än exempelvis journalister på varje artikel, och de har i uppdrag att sakligt söka ny kunskap med hjälp av systematiska vetenskapliga metoder. I synnerhet grundforskning ska vara fri och obunden av ekonomiska intressen. Vetenskapliga publikationer referentgranskas vanligen anonymt av oberoende kolleger innan publicering. Även en lärobok utgiven på ett akademiskt förlag betraktas som vetenskaplig publikation. Forskningens kvalitet varierar emellertid, och ett källkritiskt förhållningssätt krävs för att värdera källor mot varandra.

Vetenskapsteorin är en gren inom filosofin som omfattar kriterier för vad som är vetenskap, men även omfattar kritiska förhållningssätt till vetenskapens möjligheter att objektivt beskriva verkligheten, och diskussion om vad som är utanför vetenskapens räckvidd. Vetenskapen beskrivs som tillfälliga paradigm och modeller av verkligheten som ständigt falsifieras och ersätts av nya modeller. Gamla forskningspublikationer kan därför vara grundade på synsätt som idag ifrågasätts starkt. Vetenskap betraktas inom vetenskapsteorin inte som absolut sanning, utan som användande av systematiska metoder för att producera ny kunskap. Innebörden av detta varierar mellan discipliner och vetenskapsteoretiska uppfattningar, men kan innefatta metoder att förkasta ogrundade hypoteser och att bygga konsistenta och effektiva modeller och teorier i syfte att förklara observationer eller förutsäga skeenden.

Ovetenskapliga och diskutabla källor[redigera | redigera wikitext]

Följande typer av teorier och läror har låg eller diskutabel tillförlitlighet som vetenskapliga källor:

Många fenomen har framkastats som vetenskaplig sanning, trots att de inte kunnat bevisas. Ett sådant exempel är evighetsmaskinen.
  • Pseudovetenskap (kvasivetenskap) är en lära som inte uppfyller grundläggande kriterier för vad som är en vetenskaplig teori,[18] men vars förespråkare försöker ge sken av att det är en vetenskap. Exempelvis kan läran inte vara testbar och falsifierbar, ha brister i reproducerbarhet, eller omfatta komplicerade ad hoc-hypoteser för att bortförklara resultat som motsäger teorin, istället för att acceptera en enklare alternativ teori. Sådana läror publiceras sällan av akademiska förlag, men kan synas i populärvetenskaplig litteratur.
  • Skräpvetenskap (engelska: junk science) drivs av att nå ett på förhand uppsatt resultat. Forskaren har en egen agenda som färgar experiment, metoder och tolkning av resultat.[19]
  • Protovetenskap är en ny teori som ännu inte fått status som vare sig vetenskap eller pseudovetenskap.[20]
  • Marginalvetenskap är vetenskapliga teorier som inte stämmer med den etablerade uppfattningen bland forskare och med det rådande paradigmet, men som ändå uppfyller kriterier för vetenskaplighet.[21] Många av de mest betydelsefulla vetenskapliga teorierna började som marginalvetenskaper.
  • Populärvetenskap är inte att betrakta som vetenskapliga publikationer, utan kan innefatta förenklingar och liknelser. Populärvetenskapliga publikationer skrivs ibland av personer med forskarexamen, men som kan uttala sig om frågor där de inte är experter, och ibland av författare som själva inte är forskare.

Publikationers anseende[redigera | redigera wikitext]

Forskningspublikationer återfinnes i citeringsdatabaser som exempelvis Google Scholar och Web of science. Där kan man även se vilka akademiska källor som har refererats av ett stort antal andra forskare. Sådana betydelsefulla källor sägs ha stor "impact factor", vilket kan bero på att de hade stort nyhetsvärde och uppfattas som trovärdiga, men kan ibland bero på att de har kritiserats av många. Se bibliometri och citeringsanalys.

Vetenskapliga tidskrifter och konferenser som har låg acceptansfrekvens, det vill säga där många bidrag blir refuserade på grund av höga kvalitetskrav, anses mer trovärdiga. De läses av fler, blir mer ofta citerade, artiklarna får därmed högre impact factor och tidskriften får högre journalranking. Det finns en rad listor över journalrankning.[22][23] Journaler har vanligen högre kvalitetskrav än konferenser, och journalartiklar anses därför vanligen mer trovärdiga än konferenspublikationer.

Inom många områden, exempelvis medicin och psykologi, kan resultat av en enskild studie vara alltför metodberoende eller motsägas av andra studier. Nyskrivna så kallade metastudier och översiktsartiklar har högre trovärdighet, där resultat från många källor sammanställs och värderas. Översiktsverk såsom läroböcker och uppslagsverk kan vara lättare att förstå än forskningspublikationer, men förenklar ibland presentationen av utrymmesskäl och pedagogiska skäl, så att risk för missförstånd uppstår.

Metoders bevisvärde[redigera | redigera wikitext]

Kriterier för evidensgrad eller bevisvärde används inom bland annat medicinsk forskning för att klassificera metoder och rekommendationer. Exempelvis har randomiserade experiment med dubbelblindtest högre bevisvärde än epidemiologiska studier (att studera befolkningsstatistik i efterhand), eftersom det är svårt att isolera vad som är orsak och verkan i det senare fallet. Emellertid kan metoderna mäta olika saker, och bevisvärdet kan därför höjas om metoderna får komplettera varandra.

Synen på vetenskaplig metod varierar mellan olika discipliner. Inom samhällsvetenskap och humaniora accepteras kvalitativ metod, exempelvis som komplement till kvantitativ metod.[24]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Odén, Birgitta/Thurén, Torsten: "källkritik". NE.se. Läst 9 januari 2015.
  2. ^ Hellspong, Lennart: "Källkritisk analys". Studentlitteratur.se. Läst 9 januari 2015.
  3. ^ Skolverket: "Kollakällan - Lathund i källkritik på Internet". Skolverket, 2012-04-17.
  4. ^ Så gör du en egen viralgranskning steg för steg, Viralgranskaren, tidningen Metro 22 november 2015
  5. ^ [a b c] Kristina Alexanderson, Källkritik på internet, IIS internetguide, nr 25. 2016, version 2.0 juni 2016
  6. ^ Lista över viralsajter, Mediemänniskan, läst 2016-06-16
  7. ^ Viralgranskarens varningslista, tidningen Metro
  8. ^ Svensk handels varningslista, läst 2016-10-11
  9. ^ Guide: Det här ska du aldrig dela på Facebook, Viralgranskaren, tidningen Metro 27 augusti 2015
  10. ^ Guide: Så viralgranskar du bilder - fyra enkla steg, Viralgranskaren, tidningen Metro 8 juli 2015
  11. ^ Guide: Så viralgranskar du youtubefilmer - fem enkla steg, Viralgranskaren, tidningen Metro 2015-10-16
  12. ^ Guide: Så viralgranskar to Facebookprofiler du misstänker är falska, Viralgranskaren, tidningen Metro 27 augusti 2015
  13. ^ "Wikipedia är en bra källa". Journalisten.se, 2010-03-02. Läst 9 januari 2015.
  14. ^ Arbeta källkritiskt med Wikipedia, Skolverket 2015-06-23
  15. ^ Ekman Stig, Thullberg Per, Åmark Klas, red (1993). Metodövningar i historia: historisk teori, metod och källkritik. [1]. Lund: Studentlitteratur. sid. 34-37. ISBN 91-44-37741-X 
  16. ^ Leth/Thurén 2000, s. 23
  17. ^ Berggren, s. 3.
  18. ^ "pseudovetenskap". NE.se. Läst 9 januari 2015.
  19. ^ Milloy, Steven (2006): "Top Ten Junk Science Stories of the Past Decade". Foxnews.com. Läst 9 januari 2015. (engelska)
  20. ^ Lytsy, Per: "Vetenskapsteori". UU.se. Läst 9 januari 2015.
  21. ^ ”"Fringe" Science”. Pbs.org. Läst 9 januari 2015. (engelska)
  22. ^ Toppublikationer, Google Scholar, läst 2016-11-14
  23. ^ High impact journals, Science Gateway, läst 2016-11-14
  24. ^ Thunman, Carl G/Wiedersheim-Paul, Finn (2002/2003): "Att skriva om validitet - fler exempel". Mdh.se. Läst 9 januari 2015.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Alvesson, Mats & Deetz, Stanley (2000): Kritisk samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
  • Andersson, Lars M. (Ed.). (2005): Historisk Tidskrift 2: Tema: Källkritik. Historisk Tidskrift, (2), 183-370.
  • Boström, Erik (2005): Källkritik, kognitiv auktoritet och domänanalys: Värdering av trovärdighet. Uppsats från Högskolan i Borås/Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap.
  • Gudmundsson, David (2007): När kritiska elever är målet. Att undervisa i källkritik på gymnasiet. (When the Goal is Critical Students. Teaching Source Criticism in Upper Secondary School). Malmö, Sweden: Malmö högskola.
  • Kristensson Uggla, Bengt (2002): Slaget om verkligheten. Daidalos.
  • Madison, Gary B. (1988): The Hermeneutics of Postmodernity. Indiana University Press.
  • Madison, Gary B. (2001): The Politics of Postmodernity : Essays in Applied Hermeneutics. I serien Contributions to Phenomenology. Kluwer Academic Publishers.
  • Ricœur, Paul (1981): Hermeneutics and the human sciences : essays on language, action and interpretation. Edited and translated by John B. Thompson. Cambridge : Cambridge University Press. (engelska)
  • Ricœur, Paul (2005): Minne, historia, glömska. Daidalos.
  • Thurén, Torsten (1997): Källkritik. Stockholm: Almqvist & Wiksell.