Republiken Jamtland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Republiken Jamtlands flagga, formgiven av Kent Backman och Bo Oscarsson, avviker medvetet från de nordiska korsflaggorna eftersom det hävdas att republiken har anor äldre än kristendomens införande på 1000-talet.

Republiken Jamtland, eller mer fullständigt: De förenade republikerna Jamtland, Herjeådalen och Ravund.[1][2] är ett humoristiskt kultur- och marknadsföringsprojekt bildat 1963 på initiativ av främst Yngve Gamlin som utropade sig till den förste presidenten. Republiken har såväl historiska som regionalpolitiska inslag.

Administration och symboler[redigera | redigera wikitext]

Republikens särart manifesteras i en egen flagga, i "språket" jamska (vilket har sitt ursprung i de olika dialekter som talas i regionen) och i musikfestivalen Storsjöyran, då presidenten (för närvarande Ewert Ljusberg) gör ett framträdande, samt Jamtlands Republikanska Armé, JRA, vilket är en travestiIRA. Presidenten har utsett ett ministerium där bemärkta jämtar och härjedalingar som till exempel Bodil Malmsten, Kim Anderzon, Rolf Lassgård och Kjell Albin Abrahamson fått poster.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Landets fullständiga namn är "De förenade republikerna Jamtland, Herjeådalen och Ravund". Detta kan jämföras med den titel som (bland annat) bars av Sveriges kung Gustav II Adolf (och i liknande form av andra svenska kungar): "Svears, Götars och Venders konung".[3]

Historik och presidenter[redigera | redigera wikitext]

Inledningsvis var den "jamtrepublikanska" rörelsen en protest mot den förda regionalpolitiken under 1950- och 1960-talet, vilken ansågs ha lett till Jämtlands läns avfolkning. Den hade vissa kopplingar till de storsjöyror som arrangerades i bygden åren 1963–73.[4]

Presidenter[redigera | redigera wikitext]

Republiken Jamtland har genom året haft tre presidenter, alla med anknytning til Jämtland. Utöver Yngve Gamlin, som utropade sig själv som president, har Moltas Eriksson och Ewert Ljusberg tillsatts på posten efter förfrågan från arrangörerna av Storsjöyran. 1983 års tillsättande av Moltas Eriksson sammanföll med nystarten av Storsjöyran och det republikanska konceptet. Festivalen anammade konceptet med egen republik som en sorts humoristisk protest mot de sammanslagningar av län som föreslagits. Influenserna från de tidigare storsjöyrorna (se ovan) samt nationslivet vid Uppsala universitet var också viktiga.[4]

Moltas Eriksson, president under fem års tid på 1980-talet, flyttade upp till Jämtland under dessa år. Han arbetade då ett tag som överläkare på Frösö sjukhus och engagerades sig i Storsjöyran.[4]

Efter Moltas Erikssons död 1988 valdes Ewert Ljusberg till president, eftersom han ansågs en rätta statsmannautstrålningen.[4]

Utöver dessa namn har även Allan Edwall (med rötter i Hissmofors) varit aktuell som president. Han tackade dock 1983 nej till erbjudandet, vilket ledde till valet av Moltas Eriksson på posten.[4]

Lista på presidenter[redigera | redigera wikitext]

Befrielserörelse och yra[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet stod arrangörerna av Storsjöyran både för själva festivalen och den "jamska befrielserörelsens" aktiviteter. Den senare förknippades snart med en "Jämtlands telegrambyrå" som skickade ut pressmeddelanden av olika slag. Efter några år bildade befrielserörelsen en egen föreningen som tog de regionalpolitiska frågorna på lite större allvar.[4]

Ett tag var relationerna mellan festivalarrangörer och aktivister (vilka ett tag maskerade sig och skaffade beväpning i form av luftgevär och högrepar) ansträngda. Numera samarbetar de båda parterna dock åter och deltar båda i diverse republikanska ceremonier i samband med den årliga Storsjöyran.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jonsson, Leif och Norberg, Eriq, red (1993). Från fälttåg till folkfest: nordiska flaggor, fanor och symboler. Stockholm: Föreningen Norden. Sid. 133-. Libris 7747638. ISBN 91-85276-65-0 
  2. ^ Jamtlandsbladet 1 - 2008
  3. ^ Hildebrand, Hans: Antiqvarisk tidskrift / Sjunde delen' (ATS 7:1, s. 60)'. runeberg.org. Läst 6 maj 2015.
  4. ^ [a b c d e f g] Jens Ganman/Annelie Lanner (2013-07-03): "Odemokratiskt tillsatta presidenter - en tradition för Storsjöyran". sverigesradio.se. Läst 11 juli 2015.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]