Allan Edwall
| Allan Edwall | |
 Allan Edwall i mitten av 1960-talet. | |
| Född | Johan Allan Edvall 25 augusti 1924  Hissmofors, Jämtland, Sverige |
|---|---|
| Död | 7 februari 1997 (72 år) Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige |
| Begravd | Gustavsbergs kyrka |
| Utbildad vid | Dramatens elevskola |
| Aktiva år | 1953–1997 |
| Maka | Berit Linnéa Larsson (1947–1952; skilda) Britt Edwall (1957–1965; skilda) |
| Barn | Malin Mattias Michael Måns |
| Betydande roller | |
| Carlsson i Hemsöborna Anton Svensson i Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga & Emil och griseknoen Mattias i Bröderna Lejonhjärta E.P. Nilsson i Du är inte klok, Madicken & Madicken på Junibacken Paradis-Oskar i Rasmus på luffen Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander Skalle-Per i Ronja Rövardotter | |
| IMDb SFDb | |
Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död 7 februari 1997 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, visdiktare och barnboksuppläsare samt teaterpedagog vid Statens scenskola.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Edwall växte upp i det jämtländska brukssamhället Hissmofors som son till Karl Edvall och Magdalena Jonsson av släkten Tangen.[1] Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952[2], bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964.[2]
Skådespelaren[redigera | redigera wikitext]
Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, och fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiske drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.
Anmärkningsvärt är att Edwall var med i alla långfilmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker med undantag för Världens bästa Karlsson. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984).
Regissören[redigera | redigera wikitext]
Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld (1984) och Mälarpirater (1987). På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som tog över som konstnärlig ledare 1997. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.
Författaren[redigera | redigera wikitext]
Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).
Musikern[redigera | redigera wikitext]
Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan (2002). Några av hans mest kända visor är "Den Lilla Bäcken", "Förhoppning" och "Årstider". Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen och tillbakablickar på livet såsom det blev vanliga teman i Edwalls visor.
Det nystartade skivbolaget National tog 2002 hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken – Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.
År 2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".
Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"
Privatliv och död[redigera | redigera wikitext]
Han var 1957–1965 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.
Allan Edwall var även, fram till sin död, aktiv i Vänsterpartiet. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall så lyfts det även fram att han deltagit i och stött ett flertal fackliga strejker, demonstrerat ivrigt under sitt liv och även hållit tal.
Allan Edwall avled i prostatacancer den 7 februari 1997. Han blev 72 år gammal.[3]
Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.[4]
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
Filmroller[redigera | redigera wikitext]
- 1953 – Resan till dej
- 1954 – Gud Fader och tattaren
- 1954 – Dans på rosor
- 1955 – Vildfåglar
- 1956 – Flamman
- 1957 – Ingen morgondag
- 1958 – Körkarlen
- 1959 – Raggare! (berättarröst)
- 1960 – Jungfrukällan
- 1960 – Tärningen är kastad
- 1960 – Bröllopsdagen
- 1960 – Djävulens öga
- 1960 – På en bänk i en park
- 1961 – Ljuvlig är sommarnatten
- 1961 – Briggen Tre Liljor
- 1962 – Kort är sommaren
- 1963 – Nattvardsgästerna
- 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor
- 1965 – Hängivelse
- 1965 – Uppehåll i myrlandet
- 1965 – Mitt hem är Copacabana (berättarröst)
- 1965 – Festivitetssalongen
- 1965 – Djävulens instrument (berättarröst)
- 1966 – Träfracken
- 1966 – Här har du ditt liv
- 1967 – Mördaren – en helt vanlig person
- 1967 – Människor möts och ljuvlig musik uppstår i hjärtat (berättarröst)
- 1970 – Ministern
- 1969 – Eriksson
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1969 – Klabautermannen
- 1971 – Utvandrarna
- 1971 – Emil i Lönneberga
- 1972 – Nybyggarna
- 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga
- 1973 – Vem älskar Yngve Frej
- 1973 – Emil och griseknoen
- 1975 – Kulstötaren
- 1977 – Elvis! Elvis!
- 1977 – Den allvarsamma leken
- 1977 – Måndagarna med Fanny
- 1977 – Bröderna Lejonhjärta
- 1979 – Du är inte klok, Madicken
- 1980 – Madicken på Junibacken
- 1980 – Sverige åt svenskarna
- 1980 – Mannen som blev miljonär
- 1981 – Tuppen
- 1981 – Rasmus på luffen
- 1981 – Sopor
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1983 – Limpan
- 1983 – P&B
- 1984 – Ronja Rövardotter
- 1984 – Åke och hans värld
- 1986 – Offret
- 1987 – Mälarpirater
- 1989 – Resan till Melonia (röst)
TV-roller[redigera | redigera wikitext]
- 1958 – Hughie (Charlie Hughes)
- 1959 – Lilith (teaterregissör)
- 1961 – Mr Ernest (doktor Chasuble)
- 1962 – Stolarna (gammal man)
- 1962 – Kvartetten som sprängdes (Fogel)
- 1963 – Misantropen (Acaste)
- 1963 – Topaze (Albert Topaze)
- 1963 – Ett drömspel
- 1964 – Henrik IV (Enkel)
- 1965 – Janus (Denny)
- 1965 – Thérèse Raquin (Camille)
- 1965 – En florentinsk tragedi (Simone)
- 1965 – Gustav Vasa (Engelbrekt)
- 1965 – Hans nåds testamente (Vickberg)
- 1966 – Hemsöborna (Carlsson)
- 1968 – Slättemölla by (TV-serie) (Magnus Eriksson)
- 1970 – Röda rummet (TV-serie) (Montanus)
- 1975 – Liv (TV-serie)(Mats Larsson)
- 1972 – Spöksonaten (den gamle mannen)
- 1972 – Barnen i höjden (professor)
- 1973 – Vem älskar Yngve Frej (Gustafsson)
- 1974 – Engeln (Engeln)
- 1976 – Engeln II (Engeln)
- 1977 – Soldat med brutet gevär (TV-serie) (Aldo Samuel)
- 1978 – Bröllopsfesten
- 1983 – Hustruskolan (Arnolphe)
- 1990 – I morgon var en dröm (Markus)
- 1991 – Duo jag (den gamla pojkvännen)
Regi[redigera | redigera wikitext]
- 1969 – Eriksson
- 1984 – Åke och hans värld
- 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
- 1986 – Den nervöse mannen (TV)
- 1987 – Mälarpirater
Filmmanus[redigera | redigera wikitext]
- 1969 – Eriksson
- 1974 – Engeln (TV)
- 1976 – Engeln II (TV)
- 1983 – Limpan
- 1984 – Åke och hans värld
- 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
- 1985 – Det är mänskligt att fela (TV)
- 1986 – Den nervöse mannen (TV)
- 1987 – Mälarpirater
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
Radioteater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1952 | Edvin, målare | Änkeman Jarl Vilhelm Moberg |
Lars Madsén[8] |
| 1954 | Alfred Fipps | Pojken med kärran Christopher Fry |
Palle Brunius[9] |
| 1959 | Städaren | Vägglusen Vladimir Majakovskij |
Staffan Aspelin[10] |
| 1963 | Den spenslige | Bastu på badort Hans Abramson |
Hans Abramson[11] |
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
- 1979 – Grovdoppa
- 1981 – Färdknäpp
- 1982 – Gnällspik
- 1982 – Ramsor om dom och oss
- 1984 – Vetahuteri
- 1991 – Edwalls blandning
- 2002 – Den lilla bäcken – Allans bästa (postumt)
- 2005 – Aftonro (postumt)
- 2005 – Alla Allans visor (postumt)
- 2005 – Allans allra bästa (postumt)
Musiktryck[redigera | redigera wikitext]
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1960 – Svenska Dagbladets Thaliapris[12]
- 1970 – Gösta Ekman-stipendiet
- 1971 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
- 1974 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Emil och griseknoen
- 1975 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
- 1980 – O'Neill-stipendiet
- 1981 – Litteris et Artibus
- 1983 – Svenska Akademiens teaterpris
- 1985 – Hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala
- 1987 – Filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet[2]
- 1988 – Ture Nerman-priset
- 1990 – Natur & Kulturs kulturpris
- 1990 – Expressens teaterpris
- 1993 – Evert Taube-stipendiet
- 1996 – Piratenpriset
- 2005 – Grammis för samlingsboxen Alla Allans visor i "Årets öppen kategori" (postumt)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Edwall, Elsy (1990). Malin Tangen-släkten, grenen efter Carl Jonsson-Edvall. ISBN 91-87762-11-0[sidnummer behövs]
- ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 258. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0258.html
- ^ ”Allan Edwall”. Ingmar Bergman Foundation. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821094503/http://www.ingmarbergman.se/universe.asp?guid=892D1016-2CDE-478C-B1C2-246C1C5A0760.
- ^ ”Allan Edwalls stipendiefond”. Hissmofors Folkets Hus. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2012. https://archive.is/20120801092102/http://www.hissmoforsfolketshus.se/sida2.html.
- ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-0. Läst 19 oktober 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (29 september 1966). ”Birgitta Andersson för hela slanten”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-29/264/20. Läst 22 januari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1952. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-12-24/351/16. Läst 31 januari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 5 juni 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-06-05/150/22. Läst 1 februari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”Hört i radio”. Dagens Nyheter: s. 15. 11 februari 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-11/41/15. Läst 20 mars 2016.
- ^ "I rampljuset : Thaliapris till Edwall", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- Allan Edwall i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2019.
- Allan Edwall på Svensk Filmdatabas
- Allan Edwall i Dramatens rollbok
- Allan Edwall på Stockholms stadsteaters webbplats
- Allan Edwall på Malmö stadsteater
- Allan Edwall på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Erlandsson, Johan (2009). Då kan man lika gärna kittla varandra: En bok om Allan Edwall. Stockholm: Atlas. Libris 11311416. ISBN 978-91-7389-359-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Allan Edwall.- Allan Edwall på Svensk Filmdatabas
- Allan Edwall på Internet Movie Database (engelska)
- Allan Edwall på Malmö stadsteater
- Allan Edwall i Libris
- Allan Edwall på National
- Allan Edwall på Svensk mediedatabas
- Vägglusen på Radioteatern
Wikimedia Commons har media som rör
|