Allan Edwall

Allan Edwall
Allan Edwall i mitten på 1960-talet.
Född	Johan Allan Edwall 25 augusti 1924 Hissmofors, Jämtland, Sverige
Död	7 februari 1997 (72 år) Stockholm, Sverige
Dödsorsak	Prostatacancer
Nationalitet	Svensk
Yrke/uppdrag	Skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare, barnboksuppläsare
År som aktiv	1953–1997
Maka	Britt Edwall (1957–1965)
Barn	4

Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.

Biografi

Edwall växte upp i det jämtländska brukssamhället Hissmofors, idag en del av tätorten Krokom, som son till Karl Edvall och Magdalena Jonsson av släkten Tangen. Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964.

Skådespelaren

Kvartetten som sprängdes. TV-teater 1962. Medverkande: Ove Tjernberg, Allan Edwall, Olof Widgren och Lars Lind.

Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.

Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984).

Regissören

Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld (1984) och Mälarpirater (1987). På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som tog över som konstnärlig ledare 1997. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.

Författaren

Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).

Musikern

Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan (2002). Två av hans mest kända visor är "Förhoppning" och "Årstider". Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.

2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken - Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.

2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".

Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Privatliv och död

Han var 1957–1965 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.

Allan Edwall var även, fram till sin död, aktiv i Vänsterpartiet. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall så lyfts det även fram att han deltagit och stött flertalet fackliga strejker, demonstrerat ivrigt under sitt liv och även hållit tal.

Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.

Allan Edwall avled i prostatacancer den 7 februari 1997. Han blev 72 år gammal.

Priser och utmärkelser

• 1960 – Svenska Dagbladets Thaliapris
• 1970 – Gösta Ekman-stipendiet
• 1971 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
• 1974 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Emil och griseknoen
• 1980 – O'Neill-stipendiet
• 1981 – Litteris et Artibus
• 1983 – Svenska Akademiens teaterpris
• 1987 – Filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet
• 1988 – Ture Nerman-priset
• 1990 – Natur & Kulturs kulturpris
• 1993 – Evert Taube-stipendiet
• 1996 – Piratenpriset
• 2005 – Grammis för samlingsboxen Alla Allans visor i "Årets öppen kategori" (postumt)

Filmografi

Film

• 1953 – Resan till dej
• 1954 – Gud Fader och tattaren (Natan)
• 1954 – Dans på rosor (journalisten Olsson)
• 1955 – Vildfåglar (Fiorentino)
• 1956 – Flamman (Ullas man)
• 1957 – Ingen morgondag (poet)
• 1958 – Körkarlen
• 1959 – Raggare (berättare)
• 1960 – Jungfrukällan
• 1960 – Tärningen är kastad (Dag Seren)
• 1960 – Bröllopsdagen (präst)
• 1960 – Djävulens öga (örondemonen)
• 1960 – På en bänk i en park (man på restaurang)
• 1961 – Ljuvlig är sommarnatten (Hobo)
• 1961 – Briggen Tre Liljor (Simon)
• 1962 – Kort är sommaren (doktor)
• 1963 – Nattvardsgästerna (Algot Frövik)
• 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor (Jillker)
• 1965 – Hängivelse (okänd roll)
• 1965 – Uppehåll i myrlandet
• 1965 – 4 x 4 (banvakten)
• 1965 – Mitt hem är Copacabana (berättare)
• 1965 – Festivitetssalongen (doktor)
• 1965 – Djävulens instrument (berättare)
• 1966 – Träfracken (Falk)
• 1966 – Här har du ditt liv (August)
• 1967 – Mördaren – en helt vanlig person (Wilhelmsson)
• 1967 – Människor möts och ljuvlig musik uppstår i hjärtat (berättare)
• 1970 – Ministern (Lindbaum)
• 1969 – Eriksson (Eriksson)
• 1969 – Bokhandlaren som slutade bada (Jacob)
• 1969 – Klabautermannen (Tor)
• 1971 – Utvandrarna (Danjel)
• 1971 – Emil i Lönneberga (Anton Svensson)
• 1972 – Nybyggarna (Danjel)
• 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga (Anton Svensson)
• 1973 – Vem älskar Yngve Frej (Skomakare Gustafsson)
• 1973 – Emil och griseknoen (Anton Svensson)
• 1975 – Kulstötaren (Johan)
• 1976 – Elvis! Elvis! (farfar)
• 1977 – Den allvarsamma leken (Markel)
• 1977 – Måndagarna med Fanny (chaufför)
• 1977 – Bröderna Lejonhjärta (Mattias)
• 1979 – Du är inte klok, Madicken (farbror Nilsson)
• 1980 – Madicken på Junibacken (farbror Nilsson)
• 1980 – Sverige åt svenskarna (doktor Karl-Otto)
• 1980 – Mannen som blev miljonär (Persson)
• 1981 – Tuppen (Thorsson)
• 1981 – Rasmus på luffen (Paradis-Oskar)
• 1981 – Sopor (Thorbjörn Fälldin)
• 1982 – Fanny och Alexander (Oscar Ekdahl)
• 1983 – Limpan (Sture Charles 'Limpan' Lindberg)
• 1983 – P&B (Bendel)
• 1984 – Ronja Rövardotter (Skalle-Per)
• 1984 – Åke och hans värld (rektor Godeman)
• 1986 – Offret (Otto)
• 1987 – Mälarpirater (Frans i Flinta)
• 1989 – Resan till Melonia (röst, Prospero)

TV

• 1958 – Hughie (Charlie Hughes)
• 1959 – Lilith (teaterregissör)
• 1961 – Mr Ernest (doktor Chasuble)
• 1962 – Stolarna (gammal man)
• 1962 – Kvartetten som sprängdes (Fogel)
• 1963 – Misantropen (Acaste)
• 1963 – Topaze (Albert Topaze)
• 1963 – Ett drömspel
• 1964 – Henrik IV (Enkel)
• 1965 – Janus (Denny)
• 1965 – Thérèse Raquin (Camille)
• 1965 – En florentinsk tragedi (Simone)
• 1965 – Gustav Vasa (Engelbrekt)
• 1965 – Hans nåds testamente (Vickberg)
• 1966 – Hemsöborna (Carlsson)
• 1968 – Slättemölla by
• 1970 – Röda rummet (Montanus)
• 1972 – Spöksonaten (den gamle mannen)
• 1972 – Barnen i höjden (professor)
• 1973 – Vem älskar Yngve Frej (Gustafsson)
• 1974 – Engeln (Engeln)
• 1976 – Engeln II (Engeln)
• 1978 – Bröllopsfesten
• 1983 – Hustruskolan (Arnolphe)
• 1990 – I morgon var en dröm (Markus)
• 1991 – Duo jag (den gamla pojkvännen)

Regi

• 1987 – Mälarpirater
• 1986 – Den nervöse mannen (TV)
• 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
• 1984 – Åke och hans värld
• 1969 – Eriksson

Filmmanus

• 1987 – Mälarpirater
• 1986 – Den nervöse mannen (TV)
• 1985 – Det är mänskligt att fela (TV)
• 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
• 1984 – Åke och hans värld
• 1983 – Limpan
• 1976 – Engeln II (TV)
• 1974 – Engeln (TV)
• 1969 – Eriksson

Teater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1950	Eldaren	En radiobragd Charlotte Chorpenning	Arne Ragneborn	Dramaten
1951	Alfred	Onkel Toms stuga Harriet Beecher Stowe	Carl-Henrik Fant	Dramaten
	Målaren Sander, spögubbe Krigsrådet Anfelt, grevarnas f d informator Gefyr	Amorina Carl Jonas Love Almqvist	Alf Sjöberg	Dramaten
	Kören: Den döve	Simon trollkarlen Tore Zetterholm	Arne Ragneborn	Dramaten
1952	Clemens, en vandrande student	De vises sten Pär Lagerkvist	Alf Sjöberg	Dramaten
	Harlekino	Harlekino och Harlekina Else Fisher	Kurt-Olof Sundström	Dramaten
1956	Albert Topaze	Topaze Marcel Pagnol	Sandro Malmquist	Riksteatern
1958	Kammarjunkaren	Sagan Hjalmar Bergman	Ingmar Bergman	Malmö stadsteater
1963	Svejk, hundhandlare i Prag	Svejk i andra världskriget Bertolt Brecht	Alf Sjöberg	Dramaten
1966	Felix	Tre trappor utan hiss med en delvis skymd utsikt över Golden Gatebron Bill Manhoff	Mimi Pollak	Scalateatern

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1952	Edvin, målare	Änkeman Jarl Vilhelm Moberg	Lars Madsén
1954	Alfred Fipps	Pojken med kärran Christopher Fry	Palle Brunius
1959	Städaren	Vägglusen Vladimir Majakovskij	Staffan Aspelin
1963	Den spenslige	Bastu på badort Hans Abramson	Hans Abramson

Bibliografi

• 1954 – Protokoll
• 1967 – Ljuva läge
• 1974 – Engeln
• 1977 – Limpan
• 1993 – Mellan liv och död

Diskografi

• 1979 – Grovdoppa
• 1981 – Färdknäpp
• 1982 – Gnällspik
• 1982 – Ramsor om dom och oss
• 1984 – Vetahuteri
• 1991 – Edwalls blandning
• 2002 – Den lilla bäcken – Allans bästa (postumt)
• 2005 – Aftonro (postumt)
• 2005 – Alla Allans visor (postumt)
• 2005 – Allans allra bästa (postumt)

Musiktryck

• Grovdoppa : visor. Göteborg : Ejeby, 1993.

Referenser

Tryckta källor

• Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993

Webbkällor

• Allan Edwall i Nationalencyklopedins webbupplaga
• Allan Edwall på Svensk Filmdatabas
• Allan Edwall i Dramatens rollbok
• Allan Edwall på Malmö stadsteater
• Allan Edwall på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida

Vidare läsning

• Erlandsson, Johan (2009). Då kan man lika gärna kittla varandra: en bok om Allan Edwall. Stockholm: Atlas. Libris 11311416. ISBN 978-91-7389-359-6 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Allan Edwall.
  Bilder & media
• Allan Edwall på Svensk mediedatabas
• Allan Edwall på Internet Movie Database (engelska)
• Allan Edwall i Libris
• Allan Edwall på National
• Sagan hade kunnat sluta redan här (Edwalls ungdomstid)
• Vägglusen på Radioteatern