Riigikogu

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Riigikogu
Estlands parlament
Typ
UtformningEnkammarsystem
Ledning
TalmanJüri Ratas
Struktur
Antal platser101
Politiska grupperRegering (55)
   Reformpartiet (34)
   Isamaa (11)
   Partilös (1)

Opposition (46)

   Centerpartiet (24)
   EKRE (19)
   Partilösa (3)
Val
Valsystemproportionellt
Mötesplats
Webbplats
www.riigikogu.ee

Riigikogu (från riigi-, statlig, och kogu, samling) är Estlands parlament. Estland har ett utpräglat parlamentariskt statsskick, där alla viktiga statliga frågor passerar Riigikogu, och förutom att stifta lagar så utser parlamentet höga politiska ämbeten, inklusive premiärministern och chefsdomare i Högsta domstolen, samt väljer ordförande i parlamentet. Riigikogu ratificerar också betydande internationella fördrag som innebär lagändringar eller som rör militär verksamhet och underrättelseverksamhet. Det åligger också parlamentet att godkänna regeringens budget samt övervaka arbetet hos statens exekutiva instanser.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidiga val[redigera | redigera wikitext]

Det estländska parlamentet föddes den 24 april 1919, då den konstitutionella församlingen, Asutav kogu, med sina 120 proportionellt valda ledamöter höll sitt första möte.[1] Det första valet till Riigikogu genomfördes 1920, och fram till 1938 hade man hunnit hålla fem val, om än ofta med olika konstitutioner. Valen hölls regionalt och utan småpartispärr under de två första omgångarna, men 1926 infördes en gräns på två procent. Representationen i Riigikogu var proportionell fram till 1932.

Kammardelning[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1938 och 1940 var Riigikogu uppdelat i två kammare: Riigivolikogu (nedre kammaren) och Riiginõukogu (övre kammaren).

Riigikogu ersattes av Högsta Sovjet i Estniska SSR (25 augusti 1940 till 1990) och Republiken Estlands parlament (8 maj 1990 – September 29, 1992).

Dombergets slott[redigera | redigera wikitext]

Parlamentsbyggnaden på Domberget

Sedan 1922 har parlamentets möten ägt rum i Dombergets slottDomberget, där man 1920–1922 i den gamla slottsträdgården reste en ny byggnad i expressionistisk och ovanligt modern stil. Arkitekter var Herbert Johanson och Eugen Habermann. Under de tre perioder Estland var ockuperat upplöstes Riigikogu. (Sovjetunionen 1940–1944, Nazityskland 1941–1944, Sovjetunionen 1944–1991) Slottet med tillbyggnad användes istället av Högsta Sovjet i ESSR.

Självständighet från Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

I september 1992, ett år efter att Estland hade återfått sin självständighet från Sovjetunionen, hölls val till Riigikogu enligt den konstitution som antagits under sommaren samma år. Enligt 1992 års författning har Riigikogu 101 medlemmar, och en nationell småpartispärr på fem procent.

Val till Riigikogu[redigera | redigera wikitext]

Röstberättigande och kandidatur[redigera | redigera wikitext]

Estlands indelning i valdistrikt till Riigikogu.

Riigikogu har enligt Estlands grundlag 101 ledamöter som väljs för en fyraårig mandatperiod. Röstberättigade i valet till Riigikogu ska vara estländska medborgare som fyllt 18 år senast på valdagen. Fångar som vid den aktuella tidpunkten avtjänar ett fängelsestraff är inte röstberättigade. För att kandidera till Riigikogu ska man vara estländsk medborgare som vid kandidaturens registrering har fyllt 21 år.

Valsystem[redigera | redigera wikitext]

Ledamöterna i Riigikogu väljs med en kombination av personval med individuellt mandat och partilistor, vilket regleras genom kandidaturordningen på partilistan. Vid val till Riigikogu gäller en femprocentsspärr för partier mätt i röstandel på nationell nivå. Kandidater i ett distrikt som har uppnått minst en andel av de giltiga avgivna personrösterna i valdistriktet som motsvarar väljs in med direktmandat oavsett femprocentsspärren.

Ett parti som erhållit minst 5 procent av rösterna nationellt deltar i fördelningen av mandat i distriktet enligt Hare-kvotsystemet. Ett parti som erhållit minst 75 procent av rösterna i ett distrikt erhåller dessutom ett distriktsmandat till den kandidat som fått flest personröster, efter att den andel av rösterna som motsvarar de direkt personvalda kandidaterna räknats bort.

För de utjämningsmandat som inte fördelats genom personval eller på distriktsnivå kommer alla partier som uppnått minst fem procent av rösterna att få tillsätta övriga platser med de resterande kandidater från den nationella listan som fått flest röster, enligt proportionell mandatfördelning. Endast kandidater som uppnått minst fem procent av rösterna i sitt lokala distrikt kan i första hand komma ifråga för ett utjämningsmandat – om ingen sådan finns så väljs den kandidat i hela landet som har högst röstandel i sitt respektive distrikt. Mandatfördelningen bestäms med hjälp av en modifierad d’Hondts formel (nämnaren höjs till 0,9). Detta gör att representationen blir mindre proportionell än med formeln i dess originalutförande.

Distriktsindelning[redigera | redigera wikitext]

Estland indelas i 12 valdistrikt vid val till Riigikogu, och dessa har ungefär lika stor befolkning. Exempelvis är valdistrikten 1-3 olika delar av Tallinns stad medan valdistrikt 5 representerar såväl Läänemaa i västra Estland som de glesbefolkade ölandskapen Saaremaa och Hiiumaa. Mandaten fördelas proportionellt mellan distrikten efter antalet röstberättigade i distriktet med hjälp av Hare-kvotsystemet. Partierna har två olika listor på kandidater på både nationell och valdistriktsnivå. En kandidat får endast kandidera i ett valdistrikt, och väljarna i det distriktet får endast välja bland de kandidater som ställer upp lokalt.

Ersättare[redigera | redigera wikitext]

En ledamöt av Riigikogu som utses till minister i Estlands regering eller till ett annat politiskt ämbete måste temporärt under utövandet av det andra ämbetet ersättas av en ersättare från det egna partiet, vilket är den kandidat som erhållit flest röster bland de kandidater inom partiet som inte erhållit ett eget mandat.

Senaste valet[redigera | redigera wikitext]

Följande mandatfördelning gäller efter valet i mars 2019:

e • d Sammanställning av 2019 års valresultat
Parti Ideologi Röster % Förändring sedan 2015 Platser Förändring sedan 2015
  Estniska reformpartiet (Eesti Reformierakond) Klassisk liberalism 162 364 28,9 % +1,2 % 34 +4
  Estniska centerpartiet (Eesti Keskerakond) Centrism, Populism, Socialliberalism 129 617 23,1% -1,7 % 26 -1
  Estlands konservativa folkparti (Eesti Konservatiivne Rahvaerakond) Nationalkonservatism, Högerpopulism 99 672 17,8 % +9,7 % 19 +12
  Fäderneslandet (Isamaa) Konservatism, Liberalkonservatism 64 219 11,4 % -2,3 % 12 -2
  Socialdemokratiska partiet (Sotsiaaldemokraatlik Erakond) Socialdemokrati, Tredje vägen 55 168 9,8 % -5,4 % 10 -5
Estonia 200 Liberalism 24 447 4,4 % +4,4 % 0 nytt
  Gröna partiet Ekologism 10 232 1,8 % +0,9 % 0 +-0
  Elurikkuse Erakond Post-ideologism 6 858 1,2 % +1,2 % 0 nytt
  Fria partiet (Eesti Vabaerakond) Liberalism 6 460 1,2 % -7,5% 0 -8
  Eestimaa Ühendatud Vasakpartei Kommunism 510 0,1 % +-0.0% 0 +-0
  Oberoende kandidater - 1 590 0,3 % - 0 -
Total 565 028
(2015: 574 132)
100,0 % 101

Nuvarande tilldelning av platser[redigera | redigera wikitext]

Regeringen[redigera | redigera wikitext]

Oppositionen[redigera | redigera wikitext]

Talmän i Riigikogu[redigera | redigera wikitext]

Talmän i Riigivolikogu (nedre kammaren)[redigera | redigera wikitext]

Talmannen i Riiginõukogu (övre kammaren)[redigera | redigera wikitext]

Ordförande i Högsta rådet (1990–1992)[redigera | redigera wikitext]

Talman i Högsta rådet (1990–1992)[redigera | redigera wikitext]

Talmän i Riigikogu (efter 1992)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Miljan, Toivo (2004) (på engelska). Historical dictionary of Estonia. European historical dictionaries ; no. 43. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 9091929. ISBN 0-8108-4904-6 

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]