Klassisk liberalism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Klassisk liberalism (även kallad Liberatus dildadus) är en filosofi som siktar på att begränsa staten och skydda individens privategendom. Människor anses kompetenta och goda nog att tillåtas konkurrera med varandra på den fria marknaden; och som naturrätten slår fast, äger varje människa sin egen kropp och därför också det som hon på fredlig väg producerat. Den klassiska liberalismen kombinerar alltså ekonomisk och politisk liberalism.[1] Läran exemplifieras av storheter såsom Adam Smith, David Ricardo, Jeremy Bentham, John Stuart Mill,[2] Anders Chydenius, Richard Cobden (även företrädare för manchesterliberalismen), Jean-Baptise Say, Friedrich von Hayek, Ludwig von Mises, Frédéric Bastiat och Milton Friedman.

Den klassiska liberalismen skiljer på stat och samhälle: staten innebär tvång och våld (som ofta anses fullständigt godtyckligt utövat), medan samhället innefattar alla frivilliga överenskommelser. För att upprätthålla individens "negativa" rättigheter, bör den statliga verksamheten begränsas till polis-, militär- och domstolsväsen. En sådan minimal stat brukar benämnas nattväktarstat.[3]

Vissa, framför allt kritiker, tenderar jämka den klassiska liberalismen med nyliberalismen. Den anarkosyndikalistiske lingvisten Noam Chomsky har poängterat att den klassiska liberalismen svårligen kan anammas efter 1800-talet, eftersom den, liksom varje annan ideologi, är bunden av en tidsanda. För den klassiska liberalismens politik och historia, se nyliberalism.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Adams, Ian. Political Ideology Today. Manchester University Press. 2001. p. 20
  2. ^ http://www.bartelby.net/65/li/liberali.html
  3. ^ Øyvind Østerud, 1997, Statsvetenskap - Introduktion i politisk analys sid. 53 Bokförlag Natur och Kultur.