Robert Bernard Anderson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Robert Bernard Anderson

Robert B. Anderson, målning av Elmer W. Greene från år 1955, Navy Art Collection.

Ämbetsperiod
1957–1961
President Dwight D. Eisenhower
Företrädare George M. Humphrey
Efterträdare C. Douglas Dillon

Ämbetsperiod
1954–1955
President Dwight D. Eisenhower
Företrädare Roger M. Kyes
Efterträdare Reuben B. Robertson

Ämbetsperiod
1953–1954
President Dwight D. Eisenhower
Företrädare Dan A. Kimball
Efterträdare Charles Thomas

Född 4 juni 1910
Burleson, Texas
Död 14 augusti 1989 (79 år)
New York
Politiskt parti Republikanska partiet
Namnteckning Robert Bernard Andersons namnteckning

Robert Bernard Anderson, född 4 juni 1910 i Burleson i Texas, död 14 augusti 1989 i New York, var en amerikansk republikansk politiker. Han var USA:s finansminister 1957–1961.

Anderson arbetade som gymnasielärare före studierna i juridik vid University of Texas Law School. Han avlade juristexamen 1932. Han var rådgivare åt krigsministern under andra världskriget.[1]

President Dwight D. Eisenhower utnämnde Anderson 1953 till USA:s marinminister. Han blev följande år upphöjd till biträdande försvarsminister.[2] Han belönades 1955 med Frihetsmedaljen.[3] Anderson efterträdde 1957 George M. Humphrey som finansminister och efterträddes 1961 av C. Douglas Dillon.[4]

Eisenhower var imponerad av Andersons politiska förmåga.[5] Anderson var en av Eisenhowers favoriter för vicepresidentkandidat i 1956 års presidentval[6], ifall USA:s vicepresident Richard Nixon hade tackat ja till erbjudandet att bli försvarsminister. Nixon föredrog att stanna kvar som vicepresident.[7] Inför de republikanska primärvalen 1960 föreslog Eisenhower till Anderson att han skulle utmana Nixon, men Anderson ville inte bli presidentkandidat.[8]

Andersons karriär slutade i en skandal. Han led av alkoholism[9] och Commercial Exchange Bank, som hade huvudkontor på Anguilla, hade ett olagligt kontor i New York med Anderson som företrädare.[10] Han erkände sig 1987 skyldig till brott mot banklagen och skattefiffel.[11] Medan Andersons huvudsakliga inkomstkälla vid tidpunkten av skandalen hade varit arbetet som konsult och lobbyist för Sun Myung Moons Enighetskyrka, var kyrkan enligt åklagarna inte inblandad i den brottsliga bankverksamheten.[12] Han förlorade i januari 1989 sin rätt att arbeta som advokat.[13] Anderson avled senare samma år i matstrupscancer.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anderson, Robert B. US Navy. Läst 17 oktober 2016.
  2. ^ Robert B. Anderson. Department of the Treasury. Läst 17 oktober 2016.
  3. ^ Dwight D. Eisenhower, 1955. The Public Papers of the Presidents of the United States. Läst 17 oktober 2016.
  4. ^ Secretaries of the Treasury, 1950–2007. The Political Graveyard. Läst 17 oktober 2016.
  5. ^ Scope and Content Note. Robert B. Anderson: Papers, 1933-89. Dwight D. Eisenhower Library. Läst 17 oktober 2016.
  6. ^ Richard M. Nixon, 36th Vice President. United States Senate. Läst 17 oktober 2016.
  7. ^ Before his 1956 re-election, President Eisenhower asked Richard Nixon... UPI 25 april 1987. Läst 17 oktober 2016.
  8. ^ Former Treasury Secretary Faces Prison. Los Angeles Times 27 mars 1987. Läst 17 oktober 2016.
  9. ^ Ex-Treasury Secretary Receives Month in Jail. Los Angeles Times 26 juni 1987. Läst 17 oktober 2016.
  10. ^ Matter of Anderson. Leagle. Läst 17 oktober 2016.
  11. ^ Robert B. Anderson, Ex-Treasury Chief, Dies at 79. The New York Times 16 augusti 1989. Läst 17 oktober 2016.
  12. ^ Ex-Treasury Chief Gets 1-month-term in Bank Fraud Case. The New York Times 26 juni 1987. Läst 17 oktober 2016.
  13. ^ Ex-Treasury Chief Jailed, Disbarred. Los Angeles Times 15 januari 1989. Läst 17 oktober 2016.
  14. ^ R. B. Anderson; Eisenhower's Treasury Chief. Los Angeles Times 16 augusti 1989. Läst 17 oktober 2016.


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Robert Bernard Anderson.


Företrädare:
George M. Humphrey
USA:s finansminister
1957–1961
Efterträdare:
C. Douglas Dillon