Rojava

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För det större, nationsöverskridande området, se Kurdistan.
Demokratiska federationen av Norra Syrien
Federaliya Demokratîk a Bakûrê Sûriyê (Nordkurdiska)
الفدرالية الديمقراطية لشمال سوريا‎ (Arabiska)
ܦܕܪܐܠܝܘܬ݂ܐ ܕܝܡܩܪܐܛܝܬܐ ܕܓܪܒܝ ܣܘܪܝܐ (Syriska)
Flagga
  Kontrollerat område, januari 2018
  Anspråkat område
HuvudstadQamishli
Officiellt språk Kurdiska
Arabiska
Syriska
Statsskick Frihetlig socialistisk direktdemokratisk federation
 -  Medpresidenter Hediya Yousef & Mansur Selum
Etablering
 -  Deklarerad November 2013 
Befolkning
 -  2014 års uppskattning 4 600 000 [1]
Valuta Syriskt pund
Norra Syrien, 2014
Norra Syrien, 2015
Norra Syrien, 2016

Demokratiska federationen av Norra Syrien (DFNS)[2][3], ofta kallat Rojava, är en de facto autonom region i nordöstra Syrien. Regionen delar gräns med Turkiet, Irak och syriska områden kontrollerade av diverse fraktioner, varav Assadregimen numera kontrollerar de flesta områdena söder om regionen. Området har en multietnisk befolkning främst bestående av kurder, araber och assyrier. Delar av Norra Syrien kallas av kurdiska nationalister för Västra Kurdistan (kurdiska: Rojavaya Kurdistanê)[4] och av assyrier för Gozarto.

2012 grundades den Kurdiska högsta kommittén (DBK), av Demokratiska unionspartiet (PYD) och Kurdiska nationella rådet för att fungera som områdets högsta styrande organ, detta upplöstes dock i november 2013 och ersattes med TEV-DEM koalitionen, bestående av bl.a. Demokratiska unionspartiet och det Syriska unionspartiet. Regionens supportrar hävdar att federationen utgör en sekulär och multietnisk entitet som styrs i enlighet med demokratisk konfederalistisk ideologi och att regionens mångfald reflekteras i områdets konstitution som redan i sin inledning förkastar idén om nationalstaten till förmån för ett "demokratiskt, federalt system". Medan regionen har utrikesförbindelser med ett antal länder så erkänns inte dess status som autonom region av den syriska regeringen.

Karta över Syriens etniska uppdelning 1935. Kurdiska områden är röd/vit-rutigt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Norra Syrien har sedan tiden innan korstågen haft en kurdisk befolkning. Under det osmanska väldet, som styrde regionen mellan 1516 och 1922, ökade emellertid kurder i regionen både på grund av frivillig migration och tvångsförflyttningar från Anatolien. Ett stort antal assyrier bosatte sig även i området efter att ha flytt från det osmanska riket efter det armeniska/assyriska folkmodet 1915 och från Irak efter Simelemassakern.

När Syrien blev självständigt 1945 var dess norra delar ett multietniskt område befolkat av araber såväl som kurder, assyrier, araber, turkmener och yazidier. De nationalistiska regeringarna efter självständigheten implementerade emellertid ett flertal åtgärder för att arabisera kurderna, varav inte minst märks ett förbud mot undervisning på det kurdiska språket. Regeringen konfiskerade även land från kurdiska markägare och distribuerade till arabiska familjer, och tusentals kurder berövades under årens lopp sina syriska medborgarskap.

Rörelsen för kurdisk autonomi i Syrien[redigera | redigera wikitext]

Medan baath-regimen under Hafez al-Assad förde repressiva policyer gentemot syriska kurder gav regeringen stöd till kurdiska rörelser i grannländerna, såsom PKK i Turkiet och PUK i Irak av diverse politiska skäl. Dessa organisationer förbjöds emellertid efter 1998.

2003 grundades Demokratiska unionspartiet av syriska kurder, och samma år anslöt sig Salih Muslim till det nya partiet. Mellan 2003 och 2010 mötte partiet hård repression, men organiserade trots detta ett flertal demonstrationer i nordsyriska städer.

Autonomi[redigera | redigera wikitext]

I och med syriska inbördeskriget avvek syriska regeringsstyrkor från tre kurdiskdominerade områden 2012: Afrin i nordväst, Kobane i norr och Qamishli i nordöst. Detta lämnade fältet öppet för lokala miliser. Under samma period organiserades Folkets försvarsenheter (YPG) av Kurdiska högsta kommittén för att kontrollera kurdiska områden i norra Syrien, och i juli 2012 hade YPG tagit kontroll över städerna Kobanê, Amuda och Afrin. Sedan november 2013 existerar DFNS som en de facto federation.[5]

Under senare delen av 2014 belägrades Kobanê av Islamiska staten, vilket ledde till att stora delar av staden förstördes och att omkring 200 000 människor flydde till Suruc på andra sidan gränsen mot Turkiet. I januari 2015 lyckades YPG med amerikansk flygunderstöd besegra IS i Kobane.

Under våren 2015 avancerade YPG i områden kontrollerade av IS, och i juni 2015 länkades kantonerna Kobanê och Jazira (motsvarande Syriens al-Hasakah-provins) samman efter att kurdiska styrkor tagit kontroll över den strategiskt viktiga staden Tell Abyad.[6] Under 2016 närmade man sig också ett sammanlänkande av Afrin-kantonen med de övriga två, men utvecklingen stoppades då Turkiet ingrep i inbördeskriget. Under slutet av 2016 började YPG i stället avancera söderut, och intog i oktober 2017 Islamiska statens huvudstad Raqqa.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Norra Syrien är en multietnisk region och de tre största etniska grupperna är kurder, araber och kristna assyrier/syrianer, men det finns även andra etniska och religiösa minoriteter såsom armenier, turkmener, tjerkesser, tjetjener och yazidier. De största språken är kurdiska, arabiska, nysyriska och turkiska. Huvudorter är Al-Hasakah, Qamishli, Manbij, Kobane, Ra's al-'Ayn, al-Malikiyya, Tall Abyaḑ och tills nyligen, Afrin.

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Den uppdaterade konstitutionen som antogs december 2016 utnämner de Syriska demokratiska styrkorna (SDF) som den officiella försvarsstyrkan för federationen. PYD:s väpnade gren, vilken utgör merparten av styrkan, är Folkets försvarsenheter (YPG), som även inkluderar brigaden Kvinnornas försvarsenheter (YPJ).[5] Sedan inbördeskrigets början har DFNS tilldragit sig en mängd utlandsfrivilliga, vilka sedan 2015 organiseras inom ramarna för Internationella frihetsbataljonen. Sedan 2014 finns även en försvarsmilis under namnet Självförsvarsenheterna (HXP). För närvarande fokuserar federationens militära styrkor huvudsakligen på bekämpandet av Islamiska staten. Kurdiska styrkor i Afrin misslyckades att försvara staden och dess befolkning den 19 mars 2018, vilket slutade i flykt då staden föll till turkisk militär och turkiskt stödda rebellgrupper.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://ottawacitizen.com/opinion/columnists/iraq-and-syria-too-little-too-late
  2. ^ https://books.google.se/books?id=-HY0DAAAQBAJ&pg=PT174&lpg=PT174&dq=demokratiska+federala+systemet+i+norra+syrien&source=bl&ots=BNzORdq6QA&sig=miCaaBABV7m5JvZkBJHa516Oup0&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi6rfrAqp_SAhUhJ5oKHQtfAbgQ6AEINDAE#v=onepage&q=demokratiska%20federala%20systemet%20i%20norra%20syrien&f=false
  3. ^ http://www.kurdistan24.net/en/news/51940fb9-3aff-4e51-bcf8-b1629af00299/-Rojava--no-longer-exists---Northern-Syria--adopted-instead-
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150619141055/http://www.ui.se/blog/2013/3/30/utan-kompromissande-sitter-assad-kvar.aspx. Läst 19 juni 2015. 
  5. ^ [a b] http://www.etc.se/utrikes/kvinnorna-som-slass-mot-terrorn-kunde-inte-se-pa-nar-folk-dodades
  6. ^ http://www.ecfr.eu/article/commentary_is_tal_abyad_a_turning_point_for_syrias_kurds3057