Hoppa till innehållet

Rojava

Från Wikipedia
 Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2020-05)
Motivering: Artikeln bör uppdateras
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Autonoma Administrationen av Norra och Östra Syrien
Rêveberiya Xweser a Bakur û Rojhilatê Sûriyeyê (kurdiska)
الإدارة الذاتية لشمال وشرق سوريا (arabiska)
ܡܕܰܒܪܳܢܘܬ݂ܳܐ ܝܳܬ݂ܰܝܬܳܐ ܠܓܰܪܒܝܳܐ ܘܡܰܕܢܚܳܐ ܕܣܘܪܝܰܐ (syriska)
Kuzey ve Doğu Suriye Özerk Yönetimi (turkiska)
Flagga Statsvapen
läge
Områden under regionens styre
HuvudstadQamishli
Största stad ar-Raqqa
Officiellt språk Se Demografi och språk
Erkända nationella språk Alla Regioner:

I Jazira Regionen:

I Manbij Regionen:

Statsskick Federal frihetlig socialistisk semi-direkt demokrati
 -  Medpresidenter Hediya Yousef & Mansur Selum
Etablering
 -  Deklarerad 17 mars 2016 
Area
 -  Totalt 50 000 km² (cirka) 
Befolkning
 -  2018 års uppskattning 2 000 000 (cirka)[1] 
Valuta Syriskt pund (SYP)
Tidszon UTC+2

Autonoma administrationen av norra och östra Syrien (AANES),[2][3] ofta kallad Rojava, är en de facto autonom region i nordöstra Syrien. [4] Den består av självstyrande subregioner i områdena Jazira, Eufrat, Raqqa, Tabqa, och Deir Ezzor.[5][6] Regionen delar gräns med Turkiet, Irak och Syrien samt områden kontrollerade av olika milisgrupper.

Området har en multietnisk befolkning, främst bestående av kurder, araber och assyrier. Delar av norra Syrien kallas av kurdiska nationalister för västra Kurdistan (kurdiska: Rojavaya Kurdistanê)[7] och av assyrier för Gozarto.

År 2012 grundades Kurdiska högsta kommittén (DBK) av Demokratiska unionspartiet (PYD) samt det Kurdiska nationella rådet, med uppgift att utgöra områdets högsta styrande organ. Detta upplöstes dock i november 2013 och ersattes med TEV-DEM-koalitionen, bestående av bland annat Demokratiska unionspartiet och Syriska unionspartiet. Regionens supportrar hävdar att regionen utgör en sekulär och multietnisk entitet med direktdemokratiska aspirationer och att områdets mångfald avspeglas i regionens konstitution. Regionen har utrikesförbindelser med ett antal länder, men den syriska regeringen erkänner inte dess status som autonom region.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Norra Syrien har sedan tiden innan korstågen haft en kurdisk befolkning.[källa behövs] Under det osmanska väldet, som styrde regionen mellan 1516 och 1922, ökade emellertid andelen kurder i regionen både på grund av frivillig migration och tvångsförflyttningar från Anatolien. Ett stort antal assyrier bosatte sig även i området efter att ha flytt från det osmanska riket efter det armeniska/assyriska folkmordet 1915 och från Irak efter Simelemassakern.

När Syrien blev självständigt 1945 var dess norra delar ett multietniskt område befolkat av araber såväl som kurder, assyrier, turkmener och yazidier. De nationalistiska regeringarna efter självständigheten implementerade emellertid ett flertal åtgärder för att arabisera kurderna, exempelvis förbud mot undervisning på kurdiska. Regeringen konfiskerade även land från kurdiska markägare och distribuerade till arabiska familjer, och tusentals kurder berövades under årens lopp sina syriska medborgarskap.

Rörelsen för kurdisk autonomi i Syrien

[redigera | redigera wikitext]

Medan baath-regimen under Hafez al-Assad förde repressiva policyer gentemot syriska kurder, gav regeringen stöd till kurdiska rörelser i grannländerna, såsom PKK i Turkiet och PUK i Irak av diverse politiska skäl. Dessa organisationer förbjöds emellertid efter 1998.

2003 grundades Demokratiska unionspartiet av syriska kurder, och samma år anslöt sig Salih Muslim till det nya partiet. Mellan 2003 och 2010 mötte partiet hård repression, men organiserade trots detta ett flertal demonstrationer i nordsyriska städer.

Autonomi

[redigera | redigera wikitext]

I och med syriska inbördeskriget avvek syriska regeringsstyrkor från tre kurdisk-dominerade områden 2012: Afrin i nordväst, Kobane i norr och Qamishli i nordöst. Detta lämnade fältet öppet för lokala miliser. Under samma period organiserades Folkets försvarsenheter (YPG) av Kurdiska högsta kommittén för att kontrollera kurdiska områden i norra Syrien, och i juli 2012 hade YPG tagit kontroll över städerna Kobanê, Amuda och Afrin. Sedan november 2013 existerar området som en de facto autonom region.[8]

Under senare delen av 2014 belägrades Kobanê av Islamiska staten, vilket ledde till att stora delar av staden förstördes och att omkring 200 000 människor flydde till Suruç på andra sidan gränsen mot Turkiet. I januari 2015 lyckades YPG med amerikansk flygunderstöd besegra IS i Kobane.

Under våren 2015 avancerade YPG i områden kontrollerade av IS, och i juni 2015 länkades kantonerna Kobanê och Jazira (motsvarande Syriens al-Hasaka-provins) samman efter att kurdiska styrkor tagit kontroll över den strategiskt viktiga staden Tell Abyad.[9] Området fick de-facto autonomi efter formandet av de syriska demokratiska styrkorna (SDF) efter krigets utbrott.[10][11]

Under 2016 närmade man sig också ett sammanlänkande av Afrin-kantonen med de övriga två, men utvecklingen stoppades då Turkiet ingrep i inbördeskriget. Under slutet av 2016 började YPG i stället avancera söderut, och intog i oktober 2017 Islamiska statens huvudstad ar-Raqqa.

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

Regionen är inte internationellt erkänd som autonom av varken Syrien eller någon annan stat[12], men den har dock erkänts av det regionala katalanska parlamentet.[13]

De som stödjer AANES menar att det är en officiellt sekulär enhet[14][15], med direktdemokratiska ambitioner baserat på anarkistisk, feministisk och libertariansk-socialistisk ideologi som propagerar för decentralisering, autonomi, jämställdhet[16][17], miljömässig hållbarhet, social ekologi, pluralistisk tolerans för religiös, kulturell och politisk mångfald, och att dessa värderingar reflekteras av dess konstitution, samhälle, och politik. Administrationen ser sig som en modell för ett federaliserat Syrien i stort, och strävar inte efter självständighet.[18][19][20][21][22][23][24]

Till exempel är AANES unikt i att ha tillämpat civila äktenskap, något som inte finns i övriga Syrien. Dessutom implementeras en könskvotering i alla dess representativa organ där minst 40 procent måste vara kvinnor.[25] Regionen har också konstitutionellt erkänt flera officiella språk - kurdiska, arabiska och syriska.[26] AANES har också avskaffat dödsstraff.[27]

Mänskliga rättigheter

[redigera | redigera wikitext]

Regionen har anklagats av kritiker för kurdifiering, auktoritärism, tvångsförflyttningar, och för rekryterandet av barnsoldater. Under 2016 rapporterade Fabrice Balanche att PYD strävade efter att ansluta kantonerna Kobane och Afrin i Manbijområdet mellan floden Eufrat och Afrin, där kurder representerar mindre än en fjärdedel av befolkningen, i hopp om att diverse kurdifieringsmetoder kan leda till att slå ned en stor andel av den turkmenska och arabiska befolkningen där.[28] Kurdiska milisen YPG har också anklagats för att kurdifiera namnen på byar, speciellt de arabiska byarna i Raqqa.[29] Arameiska världsrådet har också anklagat PYD för kurdifieringen av regionen och för att terrorisera de kristna, genom nedstängning av privata assyriska och syrianska skolor, påtvingad kurdisk läroplan, påtvingat lärande av det kurdiska språket samt konfiskering av land.[30] AANES har kritiserats för auktoritära tendenser av flera partiska och icke-partiska organisationer, där kurdiska partier illojala till PYD, såsom KDP och KNC, förtrycks och ledare till dessa arresteras. OHCHR har mellan mars 2020 och april 2021 dokumenterat 33 fall av arbiträra arresteringar och överträdelser av arresteringsprocedurer riktat mot journalister och aktivister.[31] Deras auktoritära styre av provinsen Deir Ezzor, primärt arabiskt befolkat, har också lett till en revolt av de arabiska stammarna med våldsamma sammandrabbningar mellan SDF och revolterande bedouiner.[32] SDF har också fått kritik för att rekrytera barnsoldater, och har enligt FN rekryterat betydligt mer barnsoldater än andra rebellgrupper eller syriska regeringsstyrkor.[33] AANES har också fått kritik för tvångsförflyttningar av bland annat Amnesty International, som i en fältstudie från 2015 rapporterade om rivningen av hem, och beslagtagande och förstörelse av egendom tillhörande araber och turkmener (inklusive förstörandet av hela byar i några fall)[34].

Trots denna kritik betraktas regionen som den mest demokratiska aktören bland andra aktörer i kriget, med öppna val, social jämlikhet, respekterandet av mänskliga rättigheter inom regionen, såväl som respekterandet av minoriteter inom Syrien.[35][19][21][22][23][24]

Internationella relationer

[redigera | redigera wikitext]

AANES har stort stöd bland västerländsk publik på grund av sitt uppfattade stöd för demokratiska ideal, feminism och pluralism.[21][36][37]

Försvar

[redigera | redigera wikitext]

Den uppdaterade konstitutionen som antogs december 2016 utnämner de Syriska demokratiska styrkorna (SDF) som den officiella försvarsstyrkan för federationen. PYD:s väpnade gren, vilken utgör merparten av styrkan, är Folkets försvarsenheter (YPG), som även inkluderar brigaden Kvinnornas försvarsenheter (YPJ).[8] Sedan inbördeskrigets början har regionen tilldragit sig en mängd utlandsfrivilliga, vilka sedan 2015 organiseras inom ramarna för Internationella frihetsbataljonen. Sedan 2014 finns även en försvarsmilis under namnet Självförsvarsenheterna (HXP). För närvarande[Islamiska staten har fallit. När gällde detta?] fokuserar federationens militära styrkor huvudsakligen på bekämpandet av Islamiska staten. Kurdiska styrkor i Afrin misslyckades att försvara staden och dess befolkning den 19 mars 2018, vilket slutade i flykt då staden föll till turkisk militär och turkiskt stödda rebellgrupper.

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]

Nordöstra Syrien, liksom Syrien i stort, är polyetniskt och hem till betydelsefulla etniska arabiska, kurdiska, och assyriska befolkningar, med mindre minoriteter som turkmener, armenier, tjerkesser[38] och yazidier.[39][40][41]

Språk

[redigera | redigera wikitext]

De största språken är kurdiska, arabiska, nysyriska och turkiska. Huvudorter är al-Hasaka, Qamishli, Manbij, Kobane, Ra's al-'Ayn, al-Malikiyya, Tall Abyaḑ och tills nyligen, Afrin. Den politiska administrationen använder kurdiska och arabiska i hela regionen medan syriska, turkiska och tjerkessiska används i vissa regioner.

Galleri

[redigera | redigera wikitext]
Norra Syrien, 2014
Norra Syrien, 2015
Norra Syrien, 2016
Karta över Syriens etniska uppdelning 1935. Kurdiska områden är röd/vit-rutigt.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”SECTARIANISM IN SYRIA’S CIVIL WAR”. www.washingtoninstitute.org. https://www.washingtoninstitute.org/uploads/Documents/pubs/SyriaAtlasCOMPLETE-3.pdf.  Arkiverad 22 september 2018 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 september 2018. https://web.archive.org/web/20180922063624/https://www.washingtoninstitute.org/uploads/Documents/pubs/SyriaAtlasCOMPLETE-3.pdf. Läst 7 februari 2019. 
  2. ^ https://books.google.se/books?id=-HY0DAAAQBAJ&pg=PT174&lpg=PT174&dq=demokratiska+federala+systemet+i+norra+syrien&source=bl&ots=BNzORdq6QA&sig=miCaaBABV7m5JvZkBJHa516Oup0&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi6rfrAqp_SAhUhJ5oKHQtfAbgQ6AEINDAE#v=onepage&q=demokratiska%20federala%20systemet%20i%20norra%20syrien&f=false
  3. ^ http://www.kurdistan24.net/en/news/51940fb9-3aff-4e51-bcf8-b1629af00299/-Rojava--no-longer-exists---Northern-Syria--adopted-instead-
  4. ^ van Wilgenburg, Bonnie; van Wilgenburg, Kim; Paisner, Kathryn; van Deventer, Sander; Rooswinkel, Rogier W. (2019-04). ”Mapping the European startup landscape”. Nature Biotechnology 37 (4): sid. 345–349. doi:10.1038/s41587-019-0076-4. ISSN 1087-0156. http://dx.doi.org/10.1038/s41587-019-0076-4. Läst 3 januari 2024. 
  5. ^ Allsopp & van Wilgenburg (2019), pp. 11, 95.
  6. ^ ”A delegation from the Democratic administration of self-participate in the second conference of the el- Shahba region”. web.archive.org. 9 augusti 2016. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809175326/http://cantonafrin.com/en/news/view/1658.a-delegation-from-the-democratic-administration-of-self-participate-in-the-second-conference-of-the-el--shahba-region.html. Läst 3 januari 2024. 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150619141055/http://www.ui.se/blog/2013/3/30/utan-kompromissande-sitter-assad-kvar.aspx. Läst 19 juni 2015. 
  8. ^ [a b] http://www.etc.se/utrikes/kvinnorna-som-slass-mot-terrorn-kunde-inte-se-pa-nar-folk-dodades
  9. ^ http://www.ecfr.eu/article/commentary_is_tal_abyad_a_turning_point_for_syrias_kurds3057
  10. ^ ”Turkey's Syria offensive explained in four maps” (på brittisk engelska). 9 oktober 2019. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-49973218. Läst 3 januari 2024. 
  11. ^ ”Syria Kurds adopt constitution for autonomous federal region”. web.archive.org. 5 oktober 2018. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181005194832/https://www.alaraby.co.uk/english/news/2016/12/30/syria-kurds-adopt-constitution-for-autonomous-federal-region. Läst 3 januari 2024. 
  12. ^ ”Assad on the offensive”. The Economist. ISSN 0013-0613. https://www.economist.com/middle-east-and-africa/2016/02/13/assad-on-the-offensive. Läst 3 januari 2024. 
  13. ^ Wladimir van Wilgenburg (21 oktober 2021). ”Catalan parliament recognizes administration in northeast Syria”. Kurdistan24. https://www.kurdistan24.net/en/story/25991-Catalan-parliament-recognizes-administration-in-northeast-Syria. Läst 3 januari 2024. 
  14. ^ Allsopp & van Wilgenburg (2019), pp. xviii, 66, 200.
  15. ^ ”Syria Kurds challenging traditions, promote civil marriage - ARA News”. web.archive.org. 22 februari 2016. Arkiverad från originalet den 22 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160222111444/http://aranews.net/2016/02/syria-kurds-challenging-traditions-promote-civil-marriage/. Läst 3 januari 2024. 
  16. ^ Zabad (2017), p. 219.
  17. ^ Allsopp & van Wilgenburg (2019), pp. 156–163.
  18. ^ ”PYD leader: SDF operation for Raqqa countryside in progress, Syria can only be secular - ARA News”. web.archive.org. 1 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161001094203/http://aranews.net/2016/05/poyd-leader-current-sdf-operation-recapture-northern-countryside-raqqa-not-city/. Läst 3 januari 2024. 
  19. ^ [a b] Küçük, Bülent; Özselçuk, Ceren (2016-01-01). ”The Rojava Experience: Possibilities and Challenges of Building a Democratic Life”. South Atlantic Quarterly 115 (1): sid. 184–196. doi:10.1215/00382876-3425013. ISSN 0038-2876. http://dx.doi.org/10.1215/00382876-3425013. Läst 3 januari 2024. 
  20. ^ Barkhoda, Dalir. The Experiment of the Rojava System in Grassroots Participatory Democracy: Its Theoretical Foundation, Structure, and Strategies. https://www.academia.edu/30582442/The_Experiment_of_the_Rojava_System_in_Grassroots_Participatory_Democracy_Its_Theoretical_Foundation_Structure_and_Strategies. Läst 3 januari 2024. 
  21. ^ [a b c] Shahvisi, Arianne (2021-07-05). ”Beyond Orientalism: Exploring the Distinctive Feminism of Democratic Confederalism in Rojava” (på engelska). Geopolitics 26 (4): sid. 998–1022. doi:10.1080/14650045.2018.1554564. ISSN 1465-0045. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14650045.2018.1554564. Läst 3 januari 2024. 
  22. ^ [a b] Gerber, Damian; Brincat, Shannon (2021-07-05). ”When Öcalan met Bookchin: The Kurdish Freedom Movement and the Political Theory of Democratic Confederalism” (på engelska). Geopolitics 26 (4): sid. 973–997. doi:10.1080/14650045.2018.1508016. ISSN 1465-0045. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14650045.2018.1508016. Läst 3 januari 2024. 
  23. ^ [a b] Moberg, M.J. (2016). ”NATION-BUILDING IN ROJAVA: PARTICIPATORY DEMOCRACY AMIDST THE SYRIAN CIVL WAR”. Pathways to Peace and Security (2(51)): sid. 15–36. doi:10.20542/2307-1494-2016-2-15-36. ISSN 2307-1494. http://dx.doi.org/10.20542/2307-1494-2016-2-15-36. Läst 3 januari 2024. 
  24. ^ [a b] Tadros, Mariz (2016-05-25). ”Glossary - Ruptures and Ripple Effects in the Middle East and Beyond”. IDS Bulletin 47 (3). doi:10.19088/1968-2016.148. http://dx.doi.org/10.19088/1968-2016.148. Läst 3 januari 2024. 
  25. ^ ”Biden-Harris Should Lead on Women’s Rights and Help End Syrian Conflict” (på engelska). Council on Foreign Relations. https://www.cfr.org/blog/biden-harris-should-lead-womens-rights-and-help-end-syrian-conflict. Läst 3 januari 2024. 
  26. ^ The Kurdish Project (20 maj 2016). ”The History of Kurdish Language in Rojava” (på amerikansk engelska). The Kurdish Project. https://thekurdishproject.org/history-kurdish-language-rojava/. Läst 3 januari 2024. 
  27. ^ Knapp, Michael. Introduction. Pluto Press. sid. xxiii–xxvii. http://dx.doi.org/10.2307/j.ctt1gk07zg.6. Läst 3 januari 2024 
  28. ^ ”Rojava's Sustainability and the PKK's Regional Strategy | The Washington Institute” (på engelska). www.washingtoninstitute.org. https://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/rojavas-sustainability-and-pkks-regional-strategy. Läst 3 januari 2024. 
  29. ^ SİVRİKAYA, Halil Atilla (2019-11-13). ”REFLECTIONS OF THE ARAB SPRING TO THE ARABIC LANGUAGE IN SYRIA: PYD/YPG CASE”. Güvenlik Bilimleri Dergisi 8 (2): sid. 329–357. doi:10.28956/gbd.646356. ISSN 2147-2912. http://dx.doi.org/10.28956/gbd.646356. Läst 3 januari 2024. 
  30. ^ ”World Council of Arameans [Syriacs - Kurdish PYD-YPG Shamelessly Terrorizes Christian Churches In Northeast Syria”]. wca-ngo.org. https://wca-ngo.org/wca-news/press-releases/656-kurdish-pyd-ypg-shamelessly-terrorizes-christian-churches-in-northeast-syria. Läst 3 januari 2024. 
  31. ^ Lyse Mauvais (22 juli 2021). ”Authoritarian tendencies mar the AANES’ quest for recognition” (på amerikansk engelska). Syria Direct. https://syriadirect.org/authoritarian-tendencies-mar-the-aanes-quest-for-recognition/. Läst 3 januari 2024. 
  32. ^ ”In northeastern Syria, Arab tribes rebel against the domination of Kurdish forces” (på engelska). Le Monde.fr. 10 september 2023. https://www.lemonde.fr/en/international/article/2023/09/10/in-northeastern-syria-arab-tribes-rebel-against-the-domination-of-kurdish-forces_6131482_4.html. Läst 3 januari 2024. 
  33. ^ ”Recruitment of children by armed groups in Syria is on the rise, even as fighting subsides” (på engelska). AP News. 28 juni 2023. https://apnews.com/article/syria-child-recruitment-d4d48148e0b04e5649aa43f540988ace. Läst 3 januari 2024. 
  34. ^ ”Syria: 'We had nowhere to go' - Forced displacement and demolitions in Northern Syria” (på engelska). Amnesty International. https://www.amnesty.org/en/documents/mde24/2503/2015/en/. Läst 3 januari 2024. 
  35. ^ Knapp, Michael; Jongerden, Joost (2016-10-06). ”Communal Democracy: The Social Contract and Confederalism in Rojava”. Comparative Islamic Studies 10 (1): sid. 87–109. doi:10.1558/cis.29642. ISSN 1743-1638. http://dx.doi.org/10.1558/cis.29642. Läst 3 januari 2024. 
  36. ^ Şimşek, Bahar; Jongerden, Joost (2021-07-05). ”Gender Revolution in Rojava: The Voices beyond Tabloid Geopolitics” (på engelska). Geopolitics 26 (4): sid. 1023–1045. doi:10.1080/14650045.2018.1531283. ISSN 1465-0045. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14650045.2018.1531283. Läst 3 januari 2024. 
  37. ^ Burç, Rosa (2020). ”Non-territorial autonomy and gender equality: The case of the autonomous administration of north and east Syria - Rojava” (på engelska). Filozofija i drustvo 31 (3): sid. 319–339. doi:10.2298/FID2003319B. ISSN 0353-5738. https://doiserbia.nb.rs/Article.aspx?ID=0353-57382003319B. Läst 3 januari 2024. 
  38. ^ Moshe Gammer, red (2004-06-25). The Caspian Region, Volume 2. Routledge. ISBN 978-0-203-00512-5. http://dx.doi.org/10.4324/9780203005125. Läst 3 januari 2024 
  39. ^ Allsopp & van Wilgenburg (2019), pp. xviii, 112.
  40. ^ Zabad (2017), pp. 219, 228–229.
  41. ^ Mami, Fouad (2021-12-05). ”The battle for the mountain of the Kurds: self-determination and ethnic cleansing in the Afrin Region of Rojava, by Thomas Schmidinger, Trans. Michael Schiffmann, Kairos Oakland, CA, PM Press, 2019, xvii +176 pp., £13.07 (paperback), ISBN 978-1629636511”. Social Movement Studies 22 (5-6): sid. 831–832. doi:10.1080/14742837.2021.2010531. ISSN 1474-2837. http://dx.doi.org/10.1080/14742837.2021.2010531. Läst 3 januari 2024. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rojava&oldid=56458028”