Ruwenzorinunnesångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ruwenzorinunnesångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtRuwenzorinunnesångare
S. atriceps
Vetenskapligt namn
§ Sylvia atriceps
Auktor(Sharpe, 1902)
Synonymer
Sylvia abyssinica atriceps
Pseudoalcippe atriceps
Pseudoalcippe abyssinica atriceps
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ruwenzorinunnesångare[2] (Sylvia atriceps) är en afrikansk tätting som numera placeras i familjen sylvior.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Ruwenzorinunnesångaren är 14 cm lång, trastlik fågel. Den är mycket lik nära släktingen bergnunnesångaren, men har svart istället för grått huvud, kastanjebrun istället för rosttonad olivbrun ovansida och svartaktig, ej ljusgrå, undersida. Den fylliga, melodiska sången är dock mycket lik, om inte identisk.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer dels i sydöstra Nigeria och sydvästra Kamerun, dels i östra Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och västra Uganda.[3] Vissa behandlar den som underart till bergnunnesångare (S. abyssinica).[5] Allt oftare urskiljs den dock som egen art, bland annat eftersom den västra populationen i Nigeria och Kamerun hittas nära populationer av bergnunnesångare samt att de östliga och västliga populationerna är så lika trots avståndet.[4]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades de båda nunnesångarna bland timaliorna, men genetiska studier visar att den är nära släkt med fåglar i släktet Sylvia,[6] närmare trädgårdssångaren och svarthättan än exempelvis ärtsångare och törnsångare. Följaktligen inkluderas de numera vanligen därför i Sylvia.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ruwenzorinunnesångaren hittas i buskage och bambustånd i bergsskogar, framför allt i mer öppna områden. Den livnär sig mestadels av insekter, men även bär och frön. Fågeln häckar i mars i Nigeria, februari–maj samt september i Kamerun, januari–augusti samt november (möjligen året runt) i Demokratiska republiken Kongo och i december i Rwanda.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sylvia atriceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2019). Rwenzori Hill-babbler (Sylvia atriceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59386 20 maj 2019).
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]