Rysslands provisoriska regering
Rysslands provisoriska regering kallas den regering som styrde Ryssland mellan februarirevolutionen 1917 och oktoberrevolutionen 1917.
Februarirevolutionen bröt ut den 23 februari 1917 och ledde till tsar Nikolaj II abdikation den 2 mars. Samma dag bildades den provisoriska regeringen efter en uppgörelse mellan den provisoriska dumakommittén och Petrogradsovjeten (arbetar- och soldatråd). Till provisoriska regeringens första premiärminister utsågs Georgij Lvov från det liberala kadettpartiet. Lvov var emellertid en svag kompromisskandidat och regeringens mest inflytelserika medlemmar var utrikesminister Pavel Miljukov från kadettpartiet, krigsminister Aleksandr Gutjkov från konservativa oktobristpartiet och justitieminister Aleksandr Kerenskij från det socialistrevolutionära partiet. Den senares inflytande byggde delvis på att också ingick i den mäktiga petrogradsovjeten.
Den provisoriska regeringen var helt präglad av det pågående första världskriget. När utrikesminister Miljukov sände en not till Rysslands allierade som garanterade fortsatt ryskt deltagande i det impopulära kriget följde den första regeringskrisen. Miljukov och Gutjkov avgick och ersattes av sex socialistiska representanter för sovjeten i vad som senare har blivit känt som koalitionsregeringen. Finansminister Michail Teresjtjenko blev ny utrikesminister och Kerenskij efterträdde Gutjkov som krigsminister. Kerenskij hade dock inte för avsikt att avsluta kriget, tvärtom intensifierade kriget genom Kerenskijoffensiven (Galizienoffensiven). Offensiven blev dock en katastrof och underminerade ytterligare den allt svagare regeringen. Den 4 juli gjorde bolsjevikerna under Vladimir Lenin ett första kuppförsök, julioroligheterna, som dock misslyckades och Lenin tvingades fly.
Regeringens allt svagare ställning tvingade fram premiärminister Lvovs avgång. Han efterträddes av Kerenskij som ombildade och radikaliserade regeringen, bland annat utnämnde han den förra terroristen Boris Savinkov till vice krigsminister. Finansminister Nikolaj Nekrasov utnämndes samtidigt till vice premiärminister. Den 22-27 augusti genomfördes ett (sannolikt framprovocerat) kuppförsök av överbefälhavaren Lavr Kornilov som dock också misslyckades. Kornilovaffären stärkte Kerenskij i hans övertygle att regeringen i första hand hotades av monarkister och konservativa. Den 25 oktober tog bolsjevikerna makten i en statskupp, oktoberrevolutionen, och den provisoriska regeringen ersattes av folkkommissariernas råd under Lenins ordförandeskap.
Flera medlemmar i den provisoriska regeringen flydde till Frankrike och stödde därifrån vita armén under ryska inbördeskriget som inleddes året efter. Bolsjevikernas röda armé under Lev Trotskij gick dock segrande ur kriget och 1922 kunde Sovjetunionen utropas.
Källor
- Den ryska revolutionen av Richard Pipes
- Nationalencyklopedin