Sävsångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sävsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Acrocephalus schoenobaenus 1 (Marek Szczepanek)-2.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Rörsångare se text
Acrocephalidae
Släkte Acrocephalus
Art Sävsångare
A. schoenobaenus
Vetenskapligt namn
§ Acrocephalus schoenobaenus
Auktor (Linné, 1758)
Synonymer
Motacilla Schoenobaenus Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus) är en fågel som tillhör familjen rörsångare (Acrocephalidae) som tidigare var en del av den numera uppdelade familjen sångare.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sävsångaren är en medelstor sångare som mäter 11,5-13 centimeter på längden, har ett vingspann på 17-21 centimeter och en vikt på cirka 10-15 gram. Den adulta fågeln har en kraftigt streckad brungrå rygg och ljus gulaktig undersida. Pannan är platt med ett framträdande gulbeiget ögonbrynstreck, svart hjässidesband och ett brunsvart centralt hjässband. Strupen är vitaktig och näbben är kraftig och spetsig. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men ungfåglar är fläckade på bröstet.

Dess sång är mycket omväxlande och består av ett snabbt, tjattrande jirra-jirra-jirra som avbryts av typiska visslingar och härmljud.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i nästan hela Europa och i västra och centrala Asien. Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika söder om Sahara. Den flyttar i augusti-oktober och återkommer till sina häckninsplatser i maj.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Sävsångaren bildar en grupp med fyra andra strimmiga sångare: de europeiska arterna kaveldunsångare (A. melanopogon) och vattensångare (A. paludicola) samt de östasiatiska streckig rörsångare (A. sorghophila) och svartbrynad rörsångare (A. bistrigiceps).[källa behövs]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer den i stora delar av landet i två utbredningsområden, dels i söder och öster, dels i fjällen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sävsångaren påträffas i vassnår med buskar i våtmarker. I fjällen brukar den hålla till i fuktiga videsnår. Sävsångaren blir könsmogen efter ett år. Den lägger tre till sex ägg i ett rede nära marken i tät vass eller en buske. Föräldrarna, mestadels honan, ruvar i 12-14 dagar och ungarna blir sedan flygfärdiga efter tio till tolv dagar. En sävsångare kan bli upp till sju år gammal. Liksom de flesta sångare livnär den sig på insekter, men äter även bär.[källa behövs]

Sävsångaren och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa uppskattas till 3,8-6,45 miljoner häckande par, vilket innebär en population på 7,6-12,9 miljoner vuxna individer. Europa utgör 50-74% av artens globala utbredningsområde, vilket preliminärt innebär att den globala populationen uppgår till 12,75-21,5 miljoner individer.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska också kallats sävstig och sävstigare.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sedge Warbler, 10 augusti 2005.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Schilfrohrsänger, 10 augusti 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Acrocephalus schoenobaenus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991) Nordens fåglar (andra upplagan), Stockholm, ISBN 91-1-913142-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]