STS-61-C

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
STS-61-C
STS-61-c-patch.png
Uppdrag 24
Rymdfärja Columbia (7)[1]
NSSDC-ID 1986-003A[2]
Startplats Startplatta 39A vid Kennedy Space Center i Florida
Start 12 januari 1986, 06:55 (EST)
Landningsplats Edwards Air Force Base i Kalifornien
Landning 18 januari 1986, 05:58 (PST)
Färdens tid 6 dagar, 2 timmar, 3 minuter, 51 sekunder
Omloppsbana
Varv 96 st[3]
Apogeum 338 km
Perigeum 331 km
Banlutning 28,5°
Sträcka 4,069 miljoner km
Besättning
Befälhavare Robert L. Gibson (2)
Pilot Charles F. Bolden (1)
Uppdragsspecialister Franklin R. Chang-Diaz (1)

Steven A. Hawley (2)

George D. Nelson (2)
Nyttolastspecialister Robert Cenker (1)
Bill Nelson (1)
STS-61-C crew.jpg
Kronologi
Rymdfärjeprogrammet
Föregående uppdrag Nästa uppdrag
STS-61-B Sts-61-b-patch.png STS-51-L STS-51-L.svg

STS-61-C var den tjugofjärde flygningen i det amerikanska rymdfärjeprogrammet och den sjunde i ordningen för rymdfärjan Columbia.

Start och landning[redigera | redigera wikitext]

Starten skedde klockan 06:55 (EST) 12 januari 1986 från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida.

Landningen skedde klockan 05:58 (PST) 18 januari 1986 vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Uppdragets mål[redigera | redigera wikitext]

Huvuduppgiften för detta uppdrag var att placera tre kommunikationssatelliten SATCOM Ku-1 i omloppsbana.

Noterbart[redigera | redigera wikitext]

I lasten hade ett stort antal vetenskapliga experiment ombord, bl.a. HHG-1 (Hitchhiker G-1) och CHAMP (Comet Halley Active Monitoring Program). Det sistnämnda projektet (som innebar att fotografera Halleys komet med en 35mm kamera) slutfördes ej p.g.a. batteriproblem.

Denna flygning var särdeles svår att både få att lyfta och landa. Avlyft hade ursprungligen planerats för 18 december 1985, men sköts upp till nästa dag, då nedräkningen avbröts vid T-14 p.g.a ett mätvärde som avlästes på en av turbinerna på ena fastbränsleraketen. Ännu ett uppskjutningsförsök 6 januari 1986 avbröts vid T-31 då ett ventilfel inte kunde åtgärdas i tid. 7 januari inställdes försöket p.g.a dåligt väder vid nödlandningsplatserna i Dakar, Senegal och Morón Air Base, Spanien. 9 januari var det återigen ventilproblem som ställde inte försöket, och den 10 januari regnade det vid avlyftsplatsen. Inga fler avlyftsförsök gjordes innan den 12 januari.

Landningen hade planerats till den 17 januari, men detta ändrades till den 16 januari eftersom de tidigare avlyftsförseningarna hade lett till att det följande uppdraget, STS-51-L, i sin run försenats. Det första landningsförsöket avbröts p.g.a dåligt väder vid landningsplatsen. Detta väder ledde även till ett avbrutet landningsförsök följande dag. Man planerade då att landa vid Kennedy Space Center den 18 januari, men även detta avbröts p.g.a ogynnsamma väderförhållanden och landningen skedde istället på Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Väckningar[redigera | redigera wikitext]

Under Geminiprogrammet började NASA spela musik för besättningar och sedan Apollo 15 har man varje "morgon" väckt besättningen med ett särskilt musikstycke, särskilt utvalt antingen för en enskild astronaut eller för de förhållanden som råder.

Dag Låt Artist/Kompositör
2 "Liberty Bell March" John Philip Sousa
3 "Heart of Gold" Neil Young
4 "Stars and Stripes Forever" John Philip Sousa

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NASA Space Shuttle Launch Archive, läst 28 juli 2016.
  2. ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 28 juli 2016.
  3. ^ Manned Astronautics - Figures & Facts, läst 28 juli 2016.