Samtycke

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Samtycke
Undertyp avmänsklig handling, meddelande, tillåtelse Redigera
Orsakaråtkomst, licens Redigera
Motsats tillvägran, protest, disapproval Redigera

Samtycke är en så kallad ansvarsfrihetsgrund. Det vill säga att en gärning, som i juridisk mening annars skulle ha varit straffbar, kan medföra ansvarsfrihet genom att parterna har agerat i samtycke. Den uttrycks ofta genom den latinska sentensen "volenti non fit injuria" (den som vill kommer inte till skada).[1] I svensk rätt finns bestämmelsen om detta i 24 kap. 7 § brottsbalken.[2]

Samtycket har en ibland tänjbar gräns. Den samhälleliga praxisen är att en part i princip kan samtycka till ringa misshandel, det vill säga en lägre form av misshandel enligt brottsbalken. Denna form av misshandel innebär frånvaro av permanent/långvarig skada och förutsätts gälla exempelvis inom kontaktsporter och medverkan i BDSM-lekar och produktion av pornografi.[3] Om det går längre än så anser man inte längre att samtycket gäller, och då föreligger heller ingen ansvarfrihetsgrund.

I flera länder definieras våldtäkt som sex utan samtycke. Sverige har en samtyckeslag som började gälla den 1 juli 2018.[4][5]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

I sport förekommer förväntad och enligt sportens eget regelverk styrd kroppskontakt och ett visst mått av "tillåtet våld", exempelvis en tackling. Man anses samtycka till att bli utsatt för denna typ av "våld" då man medvetet deltar i sporten. Denna typ av våld sker enligt principen om "social adekvans", och påminner om begrepp som "den som ger sig in i leken, får leken tåla". I alla lekar gäller dock att reglerna måste förstås av samtliga inblandade, och att regelöverträdelser leder till konsekvenser.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]