Könsmaktsordning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Könsmaktsordning är ett begrepp inom flera olika feministiska inriktningar och syftar på en teoribildning vars hypotes är att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Ordet könsmaktsordning kommer inte från Yvonne Hirdman - hennes begrepp är genusordning eller genussystem[1] och har ingen exakt motsvarighet på andra språk. Teoribildningen som ordet könsmaktsordning syftar på har dock internationell spridning. Ordet könsmaktsordning används kanske främst inom svensk politik och samhällsdebatt. Inom akademisk forskning förekommer de liknande begreppen genusordning och genussystem, vilka har internationella motsvarigheter (exempelvis engelska gender system, tyska Geschlechterordnung).

Teorin identifierar könsmaktsordningens ursprung i patriarkatet, ett ursprungligen västerländskt religiöst begrepp, där ledarskapet i kyrka och familj utgick från det manliga prästerskapets organisation med påven högst i hierarkin. I feministiskt perspektiv råder samsyn i fråga om att den manliga överordningen är en för alla samhällen gemensam egenskap.

Teorin[redigera | redigera wikitext]

Enligt teorin om könsmaktordningen är män i alla samhällen fostrade att inneha den ekonomiska och beslutande makten i familj och samhälle. Samhällets regler är utformade så att denna ordning kan upprätthållas. Män får av dessa skäl störst makt i de samhälleliga organen. Den skeva, könsgrundade maktfördelningen får konsekvenser: eftersom män är i majoritet i beslutande församlingar i allt vad som gäller ägande och ekonomi, så faller det sig ofta så att ägandet fördelas så att kvinnor får en mindre andel, samt att kvinnors insatser och egenskaper nedvärderas.

Teorin om könsmaktsordningen menar att makthavarna har störst inflytande över diskursen och vilka åsikter som är legitimt att framföra[källa behövs] och att det därför är sannolikt att kvinnors egenskaper samt begrepp som kompetens beskrivs på det sätt som passar maktinnehavarna själva bäst. Protester från kvinnors sida har tystats genom exempelvis det religiöst dikterade påbudet att "kvinnan tige i församlingen" eller genom formell lagstiftning som har uteslutit kvinnor från utbildning, yrkesverksamhet, politisk verksamhet eller annan aktivitet som av sociala normsystemen ansetts opassande för kvinnor.

Centralt för teorin är att kvinnor hålls borta från makten genom så kallade härskartekniker, ett begrepp utvecklat av den norska sociologen Berit Ås (som menar att härskarteknikerna kan observeras i varje grupp där det existerar någon typ av hierarki). När det gäller könsmaktsordningen så används härskarteknikerna för att utestänga, nedvärdera och förringa det som kvinnor är och gör vilket innebär att kvinnor stängs ute från maktutövning. Då kvinnor inte kunnat anpassa sig till denna reglering av samhällets överordnade styrning har män i laga ordning fått behålla makten i den privata sfären, familjen, då enskilda män där kunnat utöva våld eller hota med våld mot kvinnor.

Kontroll av sexualiteten[redigera | redigera wikitext]

Grundläggande för könsmaktsordningens idé är synen på kvinnan som sexuellt objekt snarare än subjekt i det att kvinnan föder barnen. Under graviditet och amning är kvinnan och barnet i beroendeställning till mannen. Detta fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska beroende är faktiskt och oberoende av vem som är far till barnet. Vetskap om faderskapet kräver kontroll över kvinnans hela sexualitet. Att fadern förnekar fadersskap eller definierar barnet som oäkta är långsiktigt allvarligt för kvinnan och deras barn, varför kvinnor normalt anstränger sig att föda endast "äkta" barn genom sitt sätt att leva och vara. 1700-talsfilosofen David Hume ansåg att den kvinnliga dygden blygsamhet skapades av mäns behov att med säkerhet kunna fastställa att kvinnans barn var deras gemensamma.

Kvinnors deltagande i upprätthållandet[redigera | redigera wikitext]

Teorin hävdar att även kvinnor upprätthåller könsmaktsordningen: de fostras att ha en syn på sig själva som mindre värda och självklart underordnade mannen. Eller omvänt uttryckt: Flickor fostras att upprätthålla synen på pojkar och män som normen och det positiva samt att anpassa sig så gott de kan till det. Kvinnor anses i hög grad vara traditionsbärare i detta värderingssystem genom att de fostrar sina söner till maktinnehavare och sina döttrar till "duktiga flickor" och "riktiga kvinnor" enligt normen för att kvinnan underordnar sig naturligt. Könsmaktsordningen får kvinnorna att uppfatta sig själva som mindre värda, något som kallas för falskt medvetande, ett begrepp som ursprungligen kommer från marxistisk teori men som då handlar om arbetarnas underordning i samhället. I ett parförhållande där en maktkamp uppstår drivs detta till sist till en punkt där kvinnan ser sig som mindre värd, "smutsig" och enbart värd förakt och våld.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Könsmaktsteorin har även influerat den praktiska politiken. Regeringen Persson gav exempelvis idén stort inflytande på svensk politik under denna tid, eftersom regeringen utgick[källa behövs] från att en könsmaktsordning existerar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grevinnans dotter, Svenska Dagbladet, 24 januari 2010.