Sandgeting

Från Wikipedia
Sandgeting
Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljVespoidea
FamiljGetingar
Vespidae
UnderfamiljSolitära getingar
Eumeninae
SläktePalpgetingar
Pterocheilus
ArtSandgeting
P. phaleratus
Vetenskapligt namn
§ Pterocheilus phaleratus
AuktorPanzer, 1797
Hitta fler artiklar om djur med

Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.

Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.

Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artdatabankens faktablad om sandgeting, Läst 16 augusti 2019.