Semikolon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
;

Skiljetecken

Denna tabell: visa • redigera
;

Semikolon (;) är ett skiljetecken som främst används mellan huvudsatser eller huvudsatsekvivalenter (dvs. yttranden med egen språkhandling) för att, liksom de samordnande konjunktionerna, påvisa ett innehållsligt samband mellan satserna.[1][2] I denna användning kan semikolon ta betydelsen hos alla samordnande konjunktioner förutom eller (se exempel nedan). Liksom konjunktionerna används semikolon när punkt döljer satsernas samband och kommatecken orsakar satsradning.[2][3] Semikolon följs normalt av liten bokstav.[1]

Semikolon kan även användas i uppräkningar, i stället för kommatecken mellan de uppräknade leden. Då avskiljer det grupper av led som redan innehåller kommatecken, eller där kommatecken av annan anledning kan leda till missförstånd.[3] Semikolon ska inte ersätta eventuellt kolon före uppräkningen.[1]

Det moderna semikolonet uppfanns 1494 av Aldus Manutius den äldre (1450–1515).[4]

Inom matematik, i länder som använder decimalkomma, används semikolon ibland för att skilja värden i uppräkningar från varandra, exempelvis funktionsargument eller element i en vektor (exempelvis 7,1; 8,8). Detta sker främst när skrivsättet annars skulle bli otydligt; om ingen risk för sammanblandning finns används vanligen komma följt av mellanslag (exempelvis 7,1, 8,8). I länder som använder decimalpunkt skiljs värden i stället med komma (exempelvis 7.1, 8.8).

Semikolon används även i en mängd olika programspråk för att separera eller avsluta satser och deklarationer, exempelvis i Algol, Pascal, C, PHP, Perl, och många andra. I vissa språk, som assembler och Lisp-dialekter, används semikolon i stället för att inleda kommentarer i källkoden. I Matlab och GNU Octave undertrycks skärmutskrift av beräkningsresultat om sats avslutas med semikolon. Semikolon används också för att markera ny rad när tal eller variabler fogas samman till matriser.

Användningsexempel[redigera | redigera wikitext]

I skriftspråk[redigera | redigera wikitext]

Mellan huvudsatser[redigera | redigera wikitext]

Semikolon ersätter konjunktioner när sambandet mellan två huvudsatser inte behöver skrivas ut. Cirka 40% av alla semikolon i tidningstext används mellan två fullständiga eller elliptiska huvudsatser.[3]

  • istället för konjunktionen för/ty
  • i stället för konjunktionen så
    • Amanda var mycket trött; en kvart senare gick hon och lade sig.
  • i stället för konjunktionen utan
    • Bengt prenumererar inte på tidningen; han föredrar att lyssna på radio
  • i stället för konjunktionen men/fast
    • Det pratas om dieter; man borde inte lyssna på allt som sägs.
  • i stället för konjunktionen och
    • Många oroliga män foro bort från Skåne med Bue och Vagn och hade ingen lycka i Hjörungavåg; andra följde Styrbjörn till Uppsala och föllo med honom. (ur Röde Orm av Frans G. Bengtsson)

I tabellen nedan anges fördelningen av mellan dessa olika funktioner hos semikolon:

Semikolons betydelse[3]
Relation Konjunktion Frekvens
Explanativ för, ty 57%
Additiv och, samt 16%
Adversativ men, fast, utan 14%
Konklusiv så 13%

Majoriteten av alla semikolon mellan huvudsatser markerar alltså explanativa relationer, liksom konjunktionen för. Mellan de tre övriga tre relationstyperna är skillnaderna små.

I uppräkningar[redigera | redigera wikitext]

Semikolon används också mellan uppräkningar av sidoordnade led, det vill säga led som har samma grammatiska form och kan byta plats med varandra utan att betydelsen ändras nämnvärt. Cirka 11% av alla semikolon i tidningstext används på det här sättet.[3]

  • där de uppräknade leden är uppräkningar i sig: Ryggsäcken stod där packad med det nödvändigaste: ett ombyte kläder och toalettsaker; smörgåsar, frukt och varm dryck; karta och kompass. (ur Svenska skrivregler utgiven av Språkrådet)
  • där de uppräknade leden har appositioner markerade med komma: Vi har pratat med Stina, undersköterska; Anders, läkare; Britt-Marie, sjukgymnast samt Annika, läkare och avdelningschef.
  • där de uppräknade leden är längre satser: De kunde antingen sitta och vänta i fem timmar på att bli hämtade; gå till stationen, betala en biljett och ta tåget; stjäla en cykel eller ställa sig vid landsvägen, vifta med tummarna och hoppas på lift.
  • där de uppräknade leden är tal med utskrivna decimaler: (1,25; 2,5; 3,75; 5)

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Cirka 42% av alla semikolon i tidningstext används där det enligt skrivreglerna bör vara kolon.[3]

I programkod[redigera | redigera wikitext]

I många programspråk används semikolon som satsavdelare.

Exempel i C: 

 int heltal = 5;
 // Skriver ut talet
 printf("%d", heltal);

I Matlab och GNU Octave används semikolon efter en sats för att undertrycka utskrift av beräkningsresultat. Satser vars beräkningsresultat skall visas på skärmen avslutas med nyradtecken, och/eller kommatecken. Semikolon används även i uttryck innanför hakparenteser, det vill säga som formerar matriser, för att markera ny rad med element. Exempel, där tilldelningen av matrisen a inte visas på skärmen, men beräkningsresultatet av b visas: 

>>  a=[1 2;3 4];
>>  b=10*a 
    b = 
     10     20
     30     40

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svenska skrivregler. Språkrådet. 2017. sid. 208 
  2. ^ [a b] Strömquist, Siv (2019). Skiljeteckensboken: Skiljetecken, skrivtecken och typografiska grepp (Andra upplagan). Morfem. sid. 44 
  3. ^ [a b c d e f] Katourgi, Alexander. ”Favoritskiljetecknet: Bruk och missbruk av semikolon”. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:725129/FULLTEXT01.pdf. Läst 18 juli 2022. 
  4. ^ Truss, Lynne; Halldinger, Eva (2005). Komma rätt, komma fel och komma till punkt. sid. 131 
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Semikolon&oldid=50863066"