Semikolon
; |
---|
|
Semikolon (;) är ett skiljetecken som främst används mellan huvudsatser eller huvudsatsekvivalenter (dvs. yttranden med egen språkhandling) för att, liksom de samordnande konjunktionerna, påvisa ett innehållsligt samband mellan satserna.[1][2] I denna användning kan semikolon ta betydelsen hos alla samordnande konjunktioner förutom eller (se exempel nedan). Liksom konjunktionerna används semikolon när punkt döljer satsernas samband och kommatecken orsakar satsradning.[2][3] Semikolon följs normalt av liten bokstav.[1]
Semikolon kan även användas i uppräkningar, i stället för kommatecken mellan de uppräknade leden. Då avskiljer det grupper av led som redan innehåller kommatecken, eller där kommatecken av annan anledning kan leda till missförstånd.[3] Semikolon bör inte ersätta eventuellt kolon.[1]
Det moderna semikolonet uppfanns 1494 av Aldus Manutius den äldre (1450–1515).[4]
Inom matematik, i länder som använder decimalkomma, används semikolon ibland för att skilja värden i uppräkningar från varandra, exempelvis funktionsargument eller element i en vektor (exempelvis 7,1; 8,8). Detta sker främst när skrivsättet annars skulle bli otydligt; om ingen risk för sammanblandning finns används vanligen komma följt av mellanslag (exempelvis 7,1, 8,8). I länder som använder decimalpunkt skiljs värden i stället med komma (exempelvis 7.1, 8.8).
Semikolon används även i en mängd olika programspråk för att separera eller avsluta satser och deklarationer, exempelvis i Algol, Pascal, C, PHP, Perl, och många andra. I vissa språk, som assembler och Lisp-dialekter, används semikolon i stället för att inleda kommentarer i källkoden. I Matlab och GNU Octave undertrycks skärmutskrift av beräkningsresultat om sats avslutas med semikolon. Semikolon används också för att markera ny rad när tal eller variabler fogas samman till matriser.
Användningsexempel[redigera | redigera wikitext]
I skriftspråk[redigera | redigera wikitext]
Mellan huvudsatser[redigera | redigera wikitext]
Semikolon ersätter konjunktioner när sambandet mellan två huvudsatser inte behöver skrivas ut. Cirka 40% av alla semikolon i tidningstext används mellan två fullständiga eller elliptiska huvudsatser.[3]
- istället för konjunktionen för/ty
- Hans blick gjorde modern skrämd; hon urskilde i den en smärta gränsande till lidande … (ur Brott och straff av Fjodor Dostojevskij)
- i stället för konjunktionen så
- Amanda var mycket trött; en kvart senare gick hon och lade sig.
- i stället för konjunktionen utan
- Bengt prenumererar inte på tidningen; han föredrar att lyssna på radio
- i stället för konjunktionen men/fast
- Det pratas om dieter; man borde inte lyssna på allt som sägs.
- i stället för konjunktionen och
- Många oroliga män foro bort från Skåne med Bue och Vagn och hade ingen lycka i Hjörungavåg; andra följde Styrbjörn till Uppsala och föllo med honom. (ur Röde Orm av Frans G. Bengtsson)
I tabellen nedan anges fördelningen av mellan dessa olika funktioner hos semikolon:
Relation | Konjunktion | Frekvens |
---|---|---|
Explanativ | för, ty | 57% |
Additiv | och, samt | 16% |
Adversativ | men, fast, utan | 14% |
Konklusiv | så | 13% |
Majoriteten av alla semikolon mellan huvudsatser markerar alltså explanativa relationer, liksom konjunktionen för. Övriga semikolon används ungefär lika ofta för att markera additiva, adversativa och konklusiva relationer.
I uppräkningar[redigera | redigera wikitext]
Semikolon används också mellan uppräkningar av sidoordnade led, det vill säga led som har samma grammatiska form och kan byta plats med varandra utan att betydelsen ändras nämnvärt. Cirka 11% av alla semikolon i tidningstext används på det här sättet.[3]
- där de uppräknade leden är uppräkningar i sig: Ryggsäcken stod där packad med det nödvändigaste: ett ombyte kläder och toalettsaker; smörgåsar, frukt och varm dryck; karta och kompass. (ur Svenska skrivregler utgiven av Språkrådet)
- där de uppräknade leden har appositioner markerade med komma: Vi har pratat med Stina, undersköterska; Anders, läkare; Britt-Marie, sjukgymnast samt Annika, läkare och avdelningschef.
- där de uppräknade leden är längre satser: De kunde antingen sitta och vänta i fem timmar på att bli hämtade; gå till stationen, betala en biljett och ta tåget; stjäla en cykel eller ställa sig vid landsvägen, vifta med tummarna och hoppas på lift.
- där de uppräknade leden är tal med utskrivna decimaler: (1,25; 2,5; 3,75; 5)
Övrigt[redigera | redigera wikitext]
Cirka 42% av alla semikolon i tidningstext används där det enligt skrivreglerna bör vara kolon.[3]
I programkod[redigera | redigera wikitext]
I många programspråk används semikolon som satsavdelare.
Exempel i C:
int heltal = 5;
// Skriver ut talet
printf("%d", heltal);
I Matlab och GNU Octave används semikolon efter en sats för att undertrycka utskrift av beräkningsresultat. Satser vars beräkningsresultat skall visas på skärmen avslutas med nyradtecken, och/eller kommatecken. Semikolon används även i uttryck innanför hakparenteser, det vill säga som formerar matriser, för att markera ny rad med element. Exempel, där tilldelningen av matrisen a inte visas på skärmen, men beräkningsresultatet av b visas:
>> a=[1 2;3 4];
>> b=10*a
b =
10 20
30 40
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Svenska skrivregler. Språkrådet. 2017. sid. 208
- ^ [a b] Strömquist, Siv (2019). Skiljeteckensboken: Skiljetecken, skrivtecken och typografiska grepp (Andra upplagan). Morfem. sid. 44
- ^ [a b c d e f] Katourgi, Alexander. ”Favoritskiljetecknet: Bruk och missbruk av semikolon”. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:725129/FULLTEXT01.pdf. Läst 18 juli 2022.
- ^ Truss, Lynne; Halldinger, Eva (2005). Komma rätt, komma fel och komma till punkt. sid. 131