Smyrnakungsfiskare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Smyrnakungsfiskare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Halcyon smyrnensis -Kerala, India-8 (1).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar
Coraciiformes
Familj Kungsfiskare
Alcedinidae
Släkte Halcyon
Art Smyrnakungsfiskare
H. smyrnensis
Vetenskapligt namn
§ Halcyon smyrnensis
Auktor (Linné, 1758)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Smyrnakungsfiskare[2] (Halcyon smyrnensis) är en asiatisk fågel i familjen kungsfiskare inom ordningen praktfåglar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Smyrnakungsfiskare delas in i sex underarter med följande utbredning:[4]

I Europa har arten påträffats bland annat i Grekland med fynd från exempelvis öarna Lesbos och Samos nära den turkiska kusten.[5] Den har även setts i Bulgarien och på Cypern.[1]

Underarten gularis urskiljs idag ofta som en egen art.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Smyrnakungsfiskaren är stor som en trast, 26-30 centimeter lång, med mycket starka färger: korallröd näbb, kastanjebrunt huvud, buk, mindre armtäckare och kroppsidor, kritvit strupe och övre bröst samt starkt blågrön ovansida och stjärt. I flykten syns himmelsblå fält och svarta spetsar på vingarna.[6]

Underarten gularis som ibland anses utgöra en egen art urskiljer sig med vitt begränsat till strupen och en mycket större mörkare fläck på armtäckarna som dessutom är svartaktig.[7]

Fågeln är ljudlig och talför med metalliska varningsramsor och en snabbdrillande upprörd vissling som sång.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från många arter kungsfiskare är smyrnakungsfiskaren inte bunden till vatten. Istället förekommer den i dungar i jordbruksbygd, palmlundar, parker och ibland till och med i skog. Den lever av fisk, groddjur, insekter och ödlor.[6]

Boet placeras i en jordbank utmed en flod eller damm, ibland i en klippskreva, träd eller klippskreva. I Israel kan den utnyttja ett gammalt biätarbo, i Pakistan ett majnabo. Den lägger vanligtvis fem till sex ägg som båda föräldrarna ruvar, i 18-20 dagar.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Notera dock att IUCN urskiljer gularis som egen art och bedömer därför populationen av detta taxon separat, även den som livskraftig.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Halcyon smyrnensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av smyrnakungsfiskare i Västpalearktis
  6. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (238). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  7. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet hbw
  8. ^ Woodall, P.F. & Kirwan, G.M. (2018). White-breasted Kingfisher (Halcyon smyrnensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55748 3 january 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]