Smyrnakungsfiskare

Från Wikipedia
Smyrnakungsfiskare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljKungsfiskare
Alcedinidae
SläkteHalcyon
ArtSmyrnakungsfiskare
H. smyrnensis
Vetenskapligt namn
§ Halcyon smyrnensis
Auktor(Linné, 1758)
Utbredning

Smyrnakungsfiskare[2] (Halcyon smyrnensis) är en asiatisk fågel i familjen kungsfiskare inom ordningen praktfåglar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Smyrnakungsfiskaren är stor som en trast, 26–30 centimeter lång, med mycket starka färger: korallröd näbb, kastanjebrunt huvud, buk, mindre armtäckare och kroppsidor, kritvit strupe och övre bröst samt starkt blågrön ovansida och stjärt. I flykten syns himmelsblå fält och svarta spetsar på vingarna.[4]

Närbesläktade brunbröstad kungsfiskare (H. gularis) i Filippinerna, tidigare behandlad som underart (se nedan), urskiljer sig med vitt begränsat till strupen och en mycket större mörkare fläck på armtäckarna som dessutom är svartaktig.[5]

Fågeln är ljudlig och talför med metalliska varningsramsor och en snabbdrillande upprörd vissling som sång.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Smyrnakungsfiskare delas in i sex underarter med följande utbredning:[6]

I Europa har arten påträffats bland annat i Grekland med fynd från exempelvis öarna Lesbos och Samos nära den turkiska kusten.[7] Den har även setts i Bulgarien och på Cypern.[1]

Brunbröstad kungsfiskare (H. gularis) i Filippinerna behandlades tidigare som underart till smyrnakungsfiskare, men urskiljs numera allmänt som egen art.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från många arter kungsfiskare är smyrnakungsfiskaren inte bunden till vatten. Istället förekommer den i dungar i jordbruksbygd, palmlundar, parker och ibland till och med i skog. Den lever av fisk, groddjur, insekter och ödlor.[4]

Boet placeras i en jordbank utmed en flod eller damm, ibland i en klippskreva, träd eller klippskreva. I Israel kan den utnyttja ett gammalt biätarbo, i Pakistan ett majnabo. Den lägger vanligtvis fem till sex ägg som båda föräldrarna ruvar, i 18–20 dagar.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Notera dock att IUCN urskiljer gularis som egen art och bedömer därför populationen av detta taxon separat, även den som livskraftig.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Halcyon smyrnensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (238). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Woodall, P.F. & Kirwan, G.M. (2018). White-breasted Kingfisher (Halcyon smyrnensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55748 3 january 2018).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av smyrnakungsfiskare i Västpalearktis

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]