Sommarnattens leende (musikal)

Från Wikipedia
Sommarnattens leende
OriginaltitelA Little Night Music
Uruppförande1973 New York, USA USA
MusikStephen Sondheim
SångtexterStephen Sondheim
ManusHugh Wheeler
Baserad påSommarnattens leende av Ingmar Bergman
Viktiga sångerSend in the clowns
SpråkEngelska
Svensk översättningBeppe Wolgers
Viktiga svenska produktioner1974 Göteborg
1978 Stockholm
1997 Riksteatern
2010 Stockholm

Sommarnattens leende (engelska: A Little Night Music), är en amerikansk musikal från 1973 av Stephen Sondheim (musik och sångtexter) samt Hugh Wheeler (manus) baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn från 1955.

Musikalen följer filmens handling nära och utspelar sig alltså i Skåne, Sverige. Den svenska miljön speglas bland annat i en sång som beklagar den ljusa sommarnatten, The Sun Won't Set. Från Bergmans manus, där ju sommarnatten ler tre gånger för älskande par, varav en gång för dårarna, hämtade Sondheim ett uppslag till musikalens mest kända sång, Send in the Clowns. Musikalen sattes upp av Harold Prince i New York 1973, med Glynis Johns som Desirée Armfeldt, och i London 1974, med Jean Simmons. Den filmatiserades 1977 med Elizabeth Taylor i huvudrollen, men handlingen hade då av någon anledning förflyttats till Wien.

I Beppe Wolgers översättning har den spelats i Sverige, kanske mer sällan än man kunnat vänta sig, först 1974 på Stora Teatern i Göteborg, sedan på Folkan i Stockholm 1978 med Helena Kallenbäck, Jan Malmsjö, Ulla Sallert och Zarah Leander (som insjuknade och ersattes av Signe Hasso) och 1997-98 av Riksteatern med Evabritt Strandberg. Inför Folkan-uppsättningen bearbetade regissören Stig Olin manuset och plockade in så mycket av Bergmans originaldialog som han tordes. Våren 2010 sattes musikalen upp igen, den här gången på Stadsteatern i Stockholm. Rollen som Desirée gjordes av Pia Johansson och Fredrik spelas av Dan Ekborg. I andra roller sågs bland andra Yvonne Lombard, Thérèse Andersson, Margaretha Dalhamn och Andreas Kundler. Våren 2013 sattes musikalen upp på Malmö Opera med Gunilla Backman som Desirée Armfeldt och Kerstin Meyer, som musikaldebuterade i rollen som Madame Armfeldt.

Musikalen anses vara en av de mest välskrivna och litterära i den amerikanska musikalhistorien[källa behövs] och räknas som en av genrens klassiker,[källa behövs] även om svenska Bergmanvänner ofta kommit med kritiska synpunkter.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]