Ulla Sallert

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ulla Sallert
Ulla Sallert BFB.jpg
Porträtt på skivomslag (1960-talet)
Född 27 mars 1923 (93 år)
Stockholm, Sverige
Bakgrund Sverige
Genre(r) Operett, musikal
Roll Sångerska
År som aktiva 1944

Ulla Sonja Sallert von Lampe, född 27 mars 1923 i Stockholm,[1] är en svensk sångerska och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sallert studerade sång vid Musikaliska Akademien (utexaminerad 1943) och tänkte bli operasångerska. Genom engagemang vid Stockholms privatteatrar, med debut i operetten SerenadOscarsteatern 1944, fann hon sig snart specialiserad på operett och musikal.

På 1950-talet var hon Sveriges mesta musikalskådespelerska. Hon spelade huvudroller i Oklahoma, Annie Get Your Gun, South Pacific, Kiss Me Kate och Guys and Dolls, de flesta på Oscarsteatern. En särskilt krävande roll var den som Eliza i succén My Fair Lady, som gick där i hela sex säsonger 1958-1961. Hon spelade också i operetter som Madame Pompadour, Czardasfurstinnan, Tre valser och Glada änkan.

Efter dessa många roller framstod Sallert som specialist på musikal och den annorlunda sångteknik musiken krävde, och hjälpte till att etablera genren i Europa. Hon gästspelade på Volksoper i Wien, först i musikalen Wonderful Town 1956, sedan som Lili Varescu i Kiss Me Kate. Samma roll gjorde hon sedan också på Nationalteatern i Reykjavik. Hon sjöng på svenska, sade repliker på halvisländska medan motspelarna spelade på isländska.

En höjdpunkt i hennes karriär som musikalartist var ett engagemang på Broadway, där hon gjorde La Comtesse Diane de Vobrillac i uruppförandet av en musikal, Ben Franklin in Paris, i Philadelphia och New York 1964-1965. Hon blir därmed den enda svensk som fått en huvudroll i en Broadwaymusikal specialskriven för sig.

Sallert har därefter varit verksam också som talskådespelerska, gett konserter och krogshower, sjungit visor och schlager och även skrivit böcker om astrologi och fasta.

Hennes senaste roll var som Hertiginnan i musikalen Me and My Girl, som hon gjort i flera uppsättningar på 2000-talet, i Stockholm, och i Anders Aldgårds produktion på Storan i Göteborg och Nöjesteatern i Malmö. Denna roll gav henne också en Guldmask, åtföljd av den kanske längsta applåden i Guldmaskens historia!

Hon gifte sig 1945 med Franz von Lampe och är mor till konstvetaren Thérèse von Lampe.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1944 Eleonor Barret Serenad
Staffan Tjerneld och Lajos Lajtai
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[2][3]
1946 Medverkande Ett lysande elände, revy
Karl Gerhard
Hasse Ekman Oscarsteatern[4]
1946 Nellie Eskapad
Lajos Lajtai och Staffan Tjerneld
William Mollison Oscarsteatern[5][6]
1949 Annie Oakley Annie get your gun
Irving Berlin, Dorothy Fields och Herbert Fields
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[7]
1951 Lilli Vanessi/Katarina Kiss me Kate
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[8]
1952 Nellie Forbush South Pacific
Richard Rodgers, Oscar Hammerstein och Joshua Logan
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[9]
1953 Vera Sista valsen
Oscar Straus, Julius Brammer och Alfred Grünwald
Einar Beyron Oscarsteatern[10]
1953 Sarah Brown Änglar på Broadway
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[11]
1954 Sylva Varescu Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Egon Larsson Oscarsteatern[12]
1954 Hanna Glavari Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Lars Egge Oscarsteatern[13]
1958 Jeanne Antoinette Poisson Madame Pompadour
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall
Ivo Cramér Oscarsteatern[14]
1959 Eliza Doolittle My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[15]
1962 Charlotte Pichler Tre valser
Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson
Ivo Cramér Oscarsteatern[16]
1964 Madame La Comtesse Diane de Vobrillac Ben Franklin in Paris
Sidney Michaels och Mark Sandrich, Jr.
Michael Kidd Lunt-Fontanne Theatre, New York[17]
1970 Sylva Varescu Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Isa Quensel Oscarsteatern[18]
1975 Lucille Early No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar
Isa Quensel Oscarsteatern[19][20]
1978 Desirée Armfeldt Sommarnattens leende
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Stig Olin Folkan[21]
1982 Abbedissan Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Stig Olin Folkan[22]
1986 Jacqueline La cage aux folles
Jerry Herman och Harvey Fierstein
Oscarsteatern
1987 Mormor Tjuren Ferdinand
Birgitta Götestam, Andreas Aarflot, Mats Lindberg, Lennart Simonsson och Ari Stockås
Birgitta Götestam Göta Lejon[23]
2006 Medverkande Oscars 100-årsjubileum Hans Marklund Oscarsteatern[24]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Sallert von Lampe, Ulla Sonja
  2. ^ Serenad på Oscarsteatern, programblad, 1944
  3. ^ Y.F. (22 september 1944). ”Svensk operett på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-09-22/258/6. Läst 2 februari 2016. 
  4. ^ Sten af Geijerstam (2 mars 1946). ”Oscars: 'Ett lysande elände'”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-03-02/60/5. Läst 6 februari 2016. 
  5. ^ ”Eskapad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25005&pos=46. Läst 26 juni 2015. 
  6. ^ Gerd Ribbing (26 september 1946). ”Eskapad på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-26/262/14. Läst 31 augusti 2015. 
  7. ^ ”Annie get your gun”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25007&pos=7. Läst 3 juni 2015. 
  8. ^ ”Kiss me, Kate”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25016&pos=85. Läst 9 juni 2015. 
  9. ^ ”South Pacific”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25008&pos=141. Läst 11 juni 2015. 
  10. ^ ”Sista valsen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25009&pos=135. Läst 11 juni 2015. 
  11. ^ ”Änglar på Broadway”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25010&pos=176. Läst 12 juni 2015. 
  12. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25017&pos=23. Läst 24 juni 2015. 
  13. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25011&pos=32. Läst 4 juni 2015. 
  14. ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015. 
  15. ^ ”My Fair Lady”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25012&pos=102. Läst 15 juni 2015. 
  16. ^ ”Tre valser”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24986&pos=156. Läst 11 juni 2015. 
  17. ^ ”Ben Franklin in Paris”. IBDB. http://ibdb.com/production.php?id=2827. Läst 12 juni 2015. 
  18. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  19. ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015. 
  20. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015. 
  21. ^ Leif Zern (15 september 1978). ”Musikfest i sommarnatten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-15/251/14. Läst 22 augusti 2015. 
  22. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  23. ^ Marcus Boldemann (2 oktober 1987). ”Farliga spjuten saknas”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-10-02/267/26. Läst 22 augusti 2015. 
  24. ^ ”Oscars 100-årsjubileum”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/oscarsteaterns-100-ars-jubileum/. Läst 3 september 2015.