Stubbstjärtseglare
| Stubbstjärtseglare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Seglarfåglar Apodiformes |
| Familj | Seglare Apodidae |
| Släkte | Apus |
| Art | Stubbdstjärtseglare A. affinis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Apus affinis | |
| Auktor | (JE Gray, 1830) |
| Utbredning | |
 | |
Stubbstjärtseglare[2] (Apus affinis) är en liten svartvit seglare.[3]
Utbredning och taxonomi
Arten beskrevs första gången 1830 av John Edward Gray under namnet Cypselus affinis.[4] Den flyttades sedermera till släktet Apus som fått sitt namn efter grekiskans απους, apous, som betyder "fotlös". Den östligare arten husseglare (Apus nipalensis) har tidigare behandlats som underart till stubbstjärtseglaren.[4]
Stubbstjärtsegalren häckar i Afrika, sydvästra Arabiska halvön, sydöstra Turkiet, och österut genom tropiska Asien till Indien och Sri Lanka. Populationerna i Turkiet, nordligaste Afrika och Centralasien är flyttfåglar, medan populationerna i Mahgreb, norra Indien och Sydafrika är partiella flyttfåglar medan övriga populationer är stannfåglar.[4] Under flyttningen sprider de sig över stora områden och uppträder då sällsynt i stora delar av Europa och Asien.
Den delas vanligtvis upp i sex underarter:[4]
- Apus affinis galilejensis (Antinori, 1855) - häckar i norra Afrika, Mellanöstern, Iran och österut till västra Pakistan
- Apus affinis aerobates (Brooke, 1969) - förekommer från sydvästra Mauretanien till Etiopien, Somalia, centrala Angola och Sydafrika
- Apus affinis bannermani (Hartert, 1928) - förekommer på öarna Bioko, São Tomé och Príncipe i Guineabukten
- Apus affinis theresae (Meinertzhagen, 1949) - förekommer från västra och södra Angola till södra Zambia och Sydafrika.
- Apus affinis affinis - nominatformen förekommer i östra Afrika från södra Somalia till norra Moçambique, på öarna Pemba och Zanzibar, och i Indien söder om Himalaya
- Apus affinis singalensis (Madarász, 1911) - förekommer i södra Indien och på Sri Lanka.
Ljusgrönt - Häckningsområde
Mörkgrönt - året runt.
Stubbstjärtseglare i Sverige
Fågeln är i Sverige en mycket sällsynt gäst och har påträffats vid endast tre tillfällen: 9 juni 1979 vid Krankesjön i Skåne, 16 augusti 1985 i [[Halland[halländska]] Grötvik och 8 oktober 1988 i Hörnesfors, Västerbotten.[5]
Utseende och anatomi
_at_nest_in_Hyderabad,_AP_W2_IMG_0192.jpg)
Stubbstjärtseglaren är en liten svartvit fågel med ett vingspann på 32-34 centimeter, i jämförelse med tornseglarens 40-44 centimeter. Den har en kroppslängd på 12-13,5 centimeter och dess silhuett är typisk med bred stjärtbas med kort och bred, tvärt avskuren stjärt. När stjärten fälls ut är den lätt rundad. Den har breda inre handpennor, korta armpennor och vingspetsen är inte riktigt lika spetsig som hos många andra seglare. Den är till största delen brunsvart, med vit strupe och stor vit övergumpsfläck som når ned på kroppssidan och därför kan ses underifrån. Den har mycket små fötter som den använder för att hålla sig fast i vertikala ytor. Stubbstjärtseglaren uppträder ofta i stora högröstade flockar och dess lite fladdriga flykt påminner om hussvalans. Dess läte är ett högfrekvent, lätt pulserande kvitter, som kan påminna om dubbelbeckasinens spelläte.[6]
_in_Hyderabad_W_IMG_8094.jpg)
Ekologi
Stubbstjärtseglaren lever, precis som de andra seglarna, till största delen i luften men övernattar på vertikala klippor eller väggar. De är långsamma med att komma igång på morgonen.
Biotop och häckning
Stubbstjärtseglaren häckar i närheten av bebyggelse, i städer och samhällen men även vid branta klippor och stup, på höjder upp till 3000 meter över havet.[4] Den lever i monogama förhållanden och placerar sitt bo i håligheter, exempelvis i byggnader. Den lägger i genomsnitt två till tre ägg, men kullar med ett till fem ägg förekommer och ibland lägger den två kullar per häckningssäsong.[4] Äggen ruvas i 18-26 dagar av båda föräldrarna som sedan tillsammans tar hand om ungarna tills de är flygga efter 33-49 dagar.[4] Den återvänder till samma häckningslokal år efter år, och återuppför sitt bo om det behövs.
Föda
Stubbstjärtseglaren lever främst av flygande insekter som den fångar med näbben i luften. De dricker även vatten i flykten.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Apus affinis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c d e f g] Lars Larsson (2001) Birds of the WOrld, CD-rom
- ^ Sutbbstjärtseglare, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 236-237. ISBN 978-91-7424-039-9