Hoppa till innehållet

Styltsnäppa

Från Wikipedia
Styltsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Styltsnäppa i vinterdräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris omdiskuterat
ArtStyltsnäppa
C. himantopus
Vetenskapligt namn
§ Calidris himantopus
Auktor(Bonaparte, 1826)
Utbredning
Synonymer
  • Micropalama himantopus

Styltsnäppa (Calidris himantopus) är en liten nordamerikansk vadare i familjen snäppor med påfallande långa ben.[2] Den häckar på tundra i norra Nordamerika och övervintrar i ett stort område från södra USA till Argentina. Den påträffas sällsynt i Europa, Australien och Japan. Arten tros öka i antal och beståndet anses vara livskraftigt.

Styltsnäppan påminner om spovsnäppan med sin mörka näbb med nedåtböjd spets, långa hals, ljusa ögonbrynsstreck och vita undergump. Den tydligaste skillnaden är styltsnäppans mycket långa ljust grönaktiga ben. I flykten uppvisar den inte heller något tydligt vingband.

Adult i häckningsdräkt är distinkt med kraftigt svartvit streckad undersida och med rödaktigt hjässidesband och örontäckare som kontrasterar mot det ljusa ögonbrynsstrecket. Ovansidan är brun där fjädrarna har mörka centra och tunn vit bräm. I vinterdräkt är den övervägande grå på ovansidan och vit undertill.

Juvenilen påminner om adulten med sin tydliga huvudteckning och brunaktig ovansida, med saknar streckningen på undersidan.

Flyktlätet återges i engelsk litteratur som ett dämpat "toof" eller "jeew". Spellätet består av en serie med nasala och torra drillar.[3]

Styltsnäppan är en långflyttare som häckar i Nordamerika i fyra huvudsakliga utbredningsområden. De två största är i norra Alaska och norra Kanada. Utöver detta häckar den i ett område väster om Hudson Bay i Nunavut och Manitoba och slutligen i Polar Bear Provincial Park i norra Ontario vid västra stranden där James Bay möter Hudson Bay.[4] Styltsnäppan övervintrar från södra Texas och Florida i södra USA till centrala Sydamerika så långt söderut som Buenos Aires.[4] Den uppträder som sällsynt gäst i Västeuropa, Japan och norra Australien.[5] I Sverige har styltsnäppa endast observerats fyra gånger, den första på Öland 1963 och senast i Norduppland 2012.[6]

Tidigare placerades styltsnäppan i det egna släktet Micropalama. Genetiska studier visar dock att den är en del av Calidris, troligen närmast spovsnäppan.[7][8]

Styltsnäppan häckar på öppen arktisk tundra. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger i genomsnitt fyra ägg. Inför häckningen ägnar sig hanen åt spelflykt. Utanför häckningssäsongen uppträder arten oftare vid sötvatten än ute vid kusten. De födosöker i våt lera, och lever främst av insekter och ryggradslösa djur som de lokaliserar med synen.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Calidris himantopus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 162. ISBN 0-679-45120-X 
  4. ^ [a b] BirdLife International & NatureServe (2014) Bird Species Distribution Maps of the World. 2012. Calidris himantopus. The IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3, läst 2014-12-10
  5. ^ Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8 
  6. ^ Styltsnäppa, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Jehl, Jr., Joseph R.. ”Breeding Biology and Systematic Relationships of the Stilt Sandpiper” (PDF). The Wilson Bulletin "85" (2): ss. 115–147. https://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/wilson/v085n02/p0115-p0147.pdf. Läst 4 september 2019. 
  8. ^ Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88. PDF

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]