Suorvadammen

Suorvadammen
Dammen och ett vindkraftverk vid Suorva.
Dämmer upp	Stora Lule älv
Dammtyp	1923–1972: Serievalvsdamm 1972– :Stenfyllningsdamm
Skapar	Akkajaure
Underhålls av	Vattenfall AB
Längd	1 530 m
Höjd	67 m
Bygget påbörjades	1919
Öppningsdatum	etapp 1: 1923 etapp 2: 1941 etapp 3: 1944 etapp 4: 1972
Reservoar
Kapacitet	1923: 1020 milj m³ 1941: 2190 milj m³ 1944: 2750 milj m³ 1972: 6000 milj m³
Geografiskt läge
Koordinater	67°31′19.04″N 18°11′46.74″Ö

Flygfoto från cirka 1960 över västra fördämningen på Suorvadammen.

Suorvadammen är en kraftverksdamm i Stora Lule älv som dämmer upp regleringsmagasinet Akkajaure. Regleringsnivåerna ligger mellan 423 och 453 meter. Dammen reglerade vattenflödet till Porjus vattenkraftverk vilket in sin tur, med samma vatten, försörjer alla vattenkraftverk i Stora Luleälv.

Dammen anlades vid Lilla Sjöfallet nedanför Suorvasjöarna. Mitt i älvfåran finns här en klippö, Jiertasuoloi, över vilken dammen byggdes i två delar, den östra respektive den västra dammen.

Det område som dammen och fördämningen tagit i anspråk ingick ursprungligen i Stora Sjöfallets nationalpark, inrättad 1909. Men inte ens nationalparker kunde få utgöra något hinder för vattenkraftsutbyggnad under första världskrigets kristid med svår brist på bränsle och livsmedel. För att kunna exploatera det stora sjösystemet i Stora Sjöfallets nationalpark bröt riksdagen år 1919 helt enkelt ut detta område ur nationalparken. Dessförinnan menade Vetenskapsakademien, som ansvarade för tillsynen av landets nationalparker, att en uppdämning allvarligt skulle skada parken, men motsatte sig ändå inte en exploatering eftersom de nationalekonomiska vinsterna bedömdes bli så stora.

Efter alla etapper i bygget av dammen och det underjordiska kraftverket Vietas, var Stora Sjöfallet rejält stympat. Allt vatten från Akkajaure leds nu genom kraftverket, vilket ursprungligen motsvarade 97 % av tillföringen i Kårtjejaure (194 m³/s). Medelvattenföringen är idag runt 6 m³/s, och oftast har vattenfallet karaktären av en större bäck, snarare än den ursprungliga älv som flödade där.

Arbetsvägen över dammen är öppen för vandrare och är det enda sättet att ta sig till Sarek och den södra delen av Stora Sjöfallets nationalpark norrifrån utan att åka båt.

Byggnation av etapp 1

Suorvadammen etapp 1 byggdes eftersom Sverige behövde mer inhemsk produktion under första världskriget. Vattnet som lagrades skulle användas av Porjus kraftverk och elektriciteten skulle användas för inhemsk produktion nära Porjus då elektricitet vid denna tid inte kunde transporteras längre sträckor. Allt materiel till dammen fraktades på sommaren med båt och pråm men i huvudsak skedde frakten med häst och släde på vintern, detta då dammen byggdes i väglöst land (Länsväg BD 827 tillkom först 1965). Ett litet samhälle (Suorva) med bostadsbaracker, sjukhus, folket hus etc byggdes. Endast ett fåtal av dessa byggnader finns idag kvar. Arbetsstyrkan varierade mellan 200 och 500 man. Suorva och Porjus utrustades med ett av Sveriges fåtal radiotelegramstationer. Mellan 1920 och 1923 fanns det även flygförbindelse med persontransport mellan Suorva och Porjus. Etapp ett avbröts i förtid på en höjd av 9 meter istället för de planerade 13 meterna, detta på grund av lågkonjunkturen efter första världskriget och de få industrierna som faktiskt flyttade norrut och kunde nyttja elektriciteten.

Byggnation av etapp 2

Sveriges behov av elektricitet hade vid det här laget ökat och ny teknik gjorde det möjligt att transportera elektricitet längre sträckor. Porjus kraftverk skulle byggas ut och då behövde även Suorvadammen byggas ut för att kunna lagra mer energi så att Porjus kraftverk kunde utnyttjas till fullo. Som vid etapp 1 så saknades väg och transporterna skedde med båt, pråm och häst med släde. 250 man jobbade med byggnationen, upp emot 10 000 hade dock sökt dessa jobb. I februari 1938 var Suorva insnöat i 3 veckor och svält hotade samhället och bygget.

Byggnation av etapp 3

Etapp 3 byggdes av samma anledning som etapp 1, andra världskriget gjorde att Sverige behövde mer inhemsk produktion av elektricitet. Ett järnverk, Norrbottens Järnverk, skulle också byggas i Luleå. Som mest arbetade 350 man med byggnationen. Arbetarna fick oftast inte nog mycket mat och matstrejkade vid något tillfälle. Eftersom dammen var mycket värdefull för Sverige så bevakades den av två luftvärn, ett på varje sida.

Byggnation av etapp 4

Sveriges energibehov hade återigen ökat på grund av det Svenska folkhemmet. Suorvadammen var också i dåligt skick, trots några reparationsförsök, bland annat med plast. Tekniken med jord och fyllningsdamm hade nu utvecklats. Bygget kombinerades med bygget av Vietas kraftstation där sten från tunnlarna användes till att bygga dammen. Länsväg BD 827 byggdes för att byggnationen av Vietas kraftstation och etapp 4 skulle kunna genomföras. Detta gjorde det möjligt att använda tunga fordon vid byggnationen. Denna gången byggdes inte något riktigt samhälle upp då bilen hade börjat bli populär och möjliggjorde veckopendling. För första gången röjde man undan skog som skulle hamna under vattenytan, detta för att slippa problem med stora mängder virke som tidigare flöt runt i dammen. Fram till och med 1970 bodde det dammvakter i Suorva, något som inte längre behövdes med den nya dammtypen. 1973 började dock dammen att läcka genom den östra dammen, något som reparerades.

Suorvadammens utbyggnad

Utbyggnadsetapp	1	2	3	4
Byggnadsår	1919–1923	1937–1941	1942–1944	1966–1972
Magasinvolym	1020 milj m³	2190 milj m³	2750 milj m³	6000 milj m³
Regleringsgrad	20 %	45 %	57 %	111 %
Vattenståndsvariation	8,5 meter	15,3 meter	18,4 meter	30 meter
Östra dammen	Serievalvsdamm			Stenfyllningsdamm
Längd	220 meter	Förlängd till 316 m		750 meter
Högsta höjd	11 meter	Höjd till 21,5 m		50 meter
Västra dammen	Serievalvsdamm			Stenfyllningsdamm
Längd	168 meter	Förlängd till 291 m		450 meter
Högsta höjd	11 meter	Höjd till 24 m		67 meter
Sågviksdammen			Betongdamm	Stenfyllningsdamm
Längd			140 meter	330 meter
Högsta höjd			4 meter	23 meter
Kostnad	13 milj kr	4 milj kr	5,7 milj kr	116 milj kr

Källor

• Bernes, Claes; Lundgren Lars J. (2009). Bruk och missbruk av naturens resurser: en svensk miljöhistoria. Monitor, 1100-231X ; 21. Stockholm: Naturvårdsverket. Libris 11609948. ISBN 9789162012748 

Externa länkar

• Vattenkraften i Sverige (av Leif Kuhlin)
• Suorva, Nordiska museet, 1941.