Vattenfall (företag)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vattenfall AB
Vattenfalls huvudkontor September 2014 07.jpg
Org.nr 556036-2138
Typ Statligt aktiebolag
Huvudkontor Uarda 5
Solna, Sverige
Nyckelpersoner Lars G. Nordström
Styrelseordförande
Magnus Hall
VD Koncernchef
Bransch Energiproduktion
Produkter Elektricitet
Elnät
Fjärrvärme
Förnybar energi
Antal anställda 30 827 – December 2014
Historia
Grundat 1909 – Kungliga Vattenfallsstyrelsen.
1992 – Vattenfall AB.
Ekonomi
Omsättning 170,542 miljarder SEK
Rörelseresultat -2,195 miljarder SEK
Vinst efter skatt -8,284 miljarder SEK
Tillgångar 496,433 miljarder SEK
Eget kapital 115,26 miljarder SEK
Struktur
Ägare Svenska staten100%
Dotterbolag Nuon Energy67%
Övrigt
Webbplats Vattenfall.se
Vattenfall.com
Vattenfall Eldistribution
Fotnoter Siffror från 2014 års bokslut.[1]

Vattenfall AB är ett energiföretag som är helägt av svenska staten. Företaget är producent av elektrisk energi, fjärrvärmeleverantör samt elnätägare.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vattenfall bildades 1909 efter ett riksdagsbeslut ur Trollhätte kanal- och vattenverk under namnet Kungliga Vattenfallsstyrelsen. De första vattenkraftprojekten var Olidan i Göta älv, Porjus i Lule älv och Älvkarleby i Dalälven.

Vattenfall levererade främst energi till industrin. Järnvägen, skogs- och träindustrin var de största kunderna. Hushållselkunderna var relativt få på grund av de höga elpriserna.

Vattenfall AB bildades 1992 genom att affärsverket Vattenfall (Statens vattenfallsverk) ombildades till aktiebolag, som en förberedelse för avregleringen av elmarknaden som genomfördes 1996. Vid samma tidpunkt bildades affärsverket Svenska Kraftnät som övertog stamnätet.

Mellan åren 1999-2008 var Vattenfall även leverantör av tele-, internet- och mobiltelefonitjänster. För sina mobiltelefonitjänster använde företaget Telia Soneras GSM-nät.

Vattenfalls huvudkontor ligger i Arenastaden i Solna.

Företaget deltar i Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram för företag som bidrar finansiellt till högskolan[2]

Företaget[redigera | redigera wikitext]

Efter avregleringen 1996 expanderade Vattenfall internationellt och man äger nu ett flertal kraftverk i olika länder. I Sverige står kärnkraft och vattenkraft för en stor del av företagets elproduktion medan företaget i Tyskland satsat mycket på kolkraft. Företaget har även produktion i Finland och Storbritannien.

Vattenfall äger vindkraftparken Lillgrund, den hittills största enskilda satsningen på vindkraft i Sverige.

Vattenfall är huvudsponsor för Quadriga-priset som sedan 2003 utdelas i Berlin.

Nuonaffären[redigera | redigera wikitext]

2009 köpte man det holländska företaget Nuon, vilket kom att göra Vattenfall till ett av Europas största energibolag. Vattenfall betalade 89 miljarder för Nuon, den största kontantaffären i Sveriges historia. Affären har kritiserats och bland annat kallats Sveriges sämsta affär - någonsin.[3] Köpet orsakade en politisk storm[4] när det 2013 stod klart att förvärvet var ett fiasko som redan kostat 37,5 miljarder kronor,[5] och VD fick avgå.[5]

När politiskt ansvar skulle utkrävas hävdade Fredrik Reinfeldt först att frågan var "helt hänvisad till ansvarigt statsråd"[4] och försökte lägga skulden på näringsminister Maud Olofsson, då sedan ett par år borta från politiken, och Per Bolund (mp) KU-anmälde Olofsson för hennes hantering av affären.[6] Senare kunde TV4 publicera ett internt dokument som visade att statsministern godkänt affären[7] och diskuterade Nuon med övriga partiledare i Alliansen den 11 februari 2009.[4] Någon oberoende granskningskommission har inte kommit till stånd.[8]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Vattenfalls kraftverk i Boxberg i Tyskland

Vattenfall AB har fått mycket kritik på grund av engagemanget i tysk kolkraft. På Världsnaturfondens "Dirty Thirty"-lista över de trettio största utsläpparna av koldioxid i Europa innehar Vattenfall AB fyra platser. Miljörörelsen har även kritiserat storleken på Vattenfalls satsningar i förnyelsebara energikällor.[9] Mellan 2009-2013 kommer Vattenfall att investera ca 54 miljarder i förnybar energi vilket motsvarar 28 % av deras investeringar[10]

Vattenfall vann den nedlåtande utmärkelsen 'världens värsta hycklare' genom den internationella Climate Greenwash Awards 2009.[11]

Efter kritiken meddelade Lars G. Josefsson, den 13 november 2009 att han skulle avgå som vd. Vattenfall har skrivit på bindande avtal i Tyskland att om en kärnkraftsolycka inträffar blir de skyldiga att betala miljardskadetånd.[12] Ansvarstagandet var en förutsättning för att få tillstånd att driva kärnkraftverken.

Vattenfalls styrelse utsåg Øystein Løseth till ny VD 15 november 2009 på ett extra styrelsemöte. Han tillträde som VD och koncernchef före sommaren 2010 när Lars G Josefsson gick i pension. Sedan 1 oktober 2014 är Magnus Hall, med förflutet från Holmen, VD för Vattenfall [13][14]

Vintern 2010/2011 riktades hård kritik mot elbolagen med Vattenfall i spetsen för de höga priserna på el. Kärnan i kritiken var marginalprissättningsmekansimen på Nord Pool och en marknadssituation som inte förefaller ge incitament för ökad produktion och därmed skulle driva upp elpriset.[15]

År 2014 protesterade bland annat en rad svenska artister mot Vattenfalls planer, med den svenska regeringens stöd, på fem nya brunkolsgruvor i Tyskland. Kritiken avser att koldioxid, svavel och kväve släpps ut, byar måste flyttas, landskap förändras samt att Vattenfall har lagt planerna på hyllan att avskilja koldioxen och gräva ned den.[16][17][18].

På grund av dålig lönsamhet meddelade Vattenfall den 28 april 2015 att man vill stänga reaktorerna Ringhals 1 och 2 i förtid, redan 2018.[19]. En tidigare stängning av reaktorerna kommer enligt bedömare att leda till ett elpris 2-3 öre dyrare per kWh[20]

Kraftverk ägda av Vattenfall (urval)[redigera | redigera wikitext]

Vattenkraft[redigera | redigera wikitext]

Vattenfalls kraftverk i Stornorrfors, Umeå

Vindkraft[redigera | redigera wikitext]

Kärnkraft[redigera | redigera wikitext]

Kolkraft[redigera | redigera wikitext]

Oljekraft[redigera | redigera wikitext]

Sponsring[redigera | redigera wikitext]

Källa: [21]

Samarbete med högskolor och universitet[redigera | redigera wikitext]

Företaget är en av medlemmarna, benämnda Partners, i Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram för företag som bidrar finansiellt till högskolan och nära samarbetar med den vad gäller forskning och utbildning.[22]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Vattenfall Aktiebolag”. Allabolag.se. http://www.allabolag.se/5560362138/bokslut. 
  2. ^ http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Partnerprogrammet/Pages/Partnerf%C3%B6retag.aspx
  3. ^ Sveriges sämsta affär – någonsin, Svenska Dagbladet, 8 februari 2013. Läst 2013-02-08.
  4. ^ [a b c] Storbråk om ansvaret för Nuon-fiaskot, Svenska Dagbladet, 16 februari 2013
  5. ^ [a b] Vattenfalls vd går efter Nuonfiaskot, Svenska Dagbladet, 30 oktober 2013
  6. ^ Nuon-fiaskot fortsätter plåga Vattenfall, Expressen, 23 jul 2013
  7. ^ Reinfeldt godkände Nuon-affären, TV4, 2013-02-14
  8. ^ Ingen granskning av Nuon-affären, Miljöaktuellt, 24 januari 2014
  9. ^ ”World Wildlife Fund Dirty Thirty”. Panda.org. http://assets.panda.org/downloads/european_dirty_thirty_may_2007.pdf. 
  10. ^ ”Vattenfall en av de största producenterna i Europa av förnybar energi”. Vattenfall.se. http://www.vattenfall.se/sv/vattenfall-kommenterar_75858.htm. 
  11. ^ Climate Greenwash winner revealed
  12. ^ ”Ny vd för Vattenfall inom några veckor”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/ny-vd-for-vattenfall-inom-nagra-veckor. 
  13. ^ ”Øystein Løseth tar över Vattenfall”. DI.se. http://www.di.se/artiklar/2009/11/16/oystein-loseth-tar-over-vattenfall/?flik=franborjan. 
  14. ^ ”Lars G Josefssons efterträdare utsedd - Øystein Løseth tillträder som vd före sommaren 2010”. Vattenfall.se. http://www.vattenfall.se/sv/news-details_152996.htm. 
  15. ^ ”El-juntans vinstfest”. E24. 21 februari 2011. http://www.e24.se/analys/el-juntans-vinstfest_2630687.e24. 
  16. ^ Svenska artister i protest mot Vattenfall, dagens nyheter 3 juli 2014
  17. ^ 800 får flytta när Vattenfall bryter kol, Dagens Nyheter 3 juni 2014
  18. ^ Vattenfalls kolgruvor påverkar landskap och miljö, P1 Klotet, 25 januari 2012.
  19. ^ Vattenfall vill stänga Ringhals 1 och 2 i förtid”. SvD. 28 april 2015. http://www.svd.se/naringsliv/hallbar-energi/vattenfall-stanger-ringhals-i-fortid_4522980.svd. Läst 4 maj 2015. 
  20. ^ .Reaktorbesked ger dyrare el”. SVT Nyheter. 28 april 2015. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/reaktorbesked-ger-dyrare-el. Läst 4 maj 2015. 
  21. ^ ”Vattenfall Sponsring”. Vattenfall.se. http://www.vattenfall.se/sv/sponsring.htm. 
  22. ^ ”www.hhs.se - Näringsliv & samhälle, Handelshögskolans Partnerföretag”. http://www.hhs.se/se/BusinessAndSociety/Partnerprogrammet/Pages/Partnerf%C3%B6retag.aspx. Läst 2014-07-28. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cederholm, Charlie (1983). Vattenfall på Gösta Malms tid: Vattenfall 1928-38 : en krönika. Vällingby: Statens vattenfallsverk. Libris 7616987. ISBN 91-7186-128-9 (inb.) 
  • Cederholm, Charlie (1983). Vattenfall på Vilhelm Hansens tid: Vattenfall 1909-28 : en krönika. Vällingby: Statens vattenfallsverk. Libris 7616965. ISBN 91-7186-105-X (inb.) 
  • Fridlund, Mats (1999). Den gemensamma utvecklingen: staten, storföretaget och samarbetet kring den svenska elkrafttekniken. [Stockholm papers in history and philosophy of technology], 0349-2842[Trita-HOT], 0348-4696 ; [2036]. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. Libris 7607728. ISBN 91-7139-463-X (inb.) 
  • Fridlund, Mats (1994). ”"En specifikt svensk virtuoskonst": empiriska och teoretiska perspektiv på utvecklingsparet Asea-Vattenfalls historia”. Polhem (Göteborg : Svenska nationalkommittén för teknikhistoria (SNT), 1983-) "1994 (12),": sid. 106-131 : ill.. ISSN 0281-2142. ISSN 0281-2142 ISSN 0281-2142.  Libris 2242115SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

  • Från verk till bolag: förslag till ändrad företagsform för Statens vattenfallsverk. Stockholm: Statens vattenfallsverk. 1967. Libris 2304517 
  • Kungl. Vattenfallsstyrelsen 1909-1934.. Stockholm. Libris 1319272 
  • Statens vattenfallsverk under fyra decennier. Stockholm: Kungl. vattenfallsstyrelsen. 1947. Libris 1498086 
  • Statens vattenfallsverk 1928-1938. Stockholm: Kungl. vattenfallsstyrelsen. Libris 8219339 
  • Lalander Sven, Gradin Rolf, red (1984). Vattenfall under 75 år: [1909-1984]. Vällingby: Statens vattenfallsverk. Libris 7617072. ISBN 91-7186-231-5 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]