Svarthätta
| Svarthätta Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane | |
| Systematik[2] | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sångare Sylviidae |
| Släkte | Sylvia |
| Art | Svarthätta S. atricapilla |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sylvia atricapilla | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
 Adult hona. | |
Svarthätta (Sylvia atricapilla) är en fågel som tillhör familjen sångare.
Utseende och läte
Svarthättan är 13 till 15 centimeter lång och har ett vingspann på 20 till 23 centimeter. Den väger mellan 15 och 22 gram. Ovansidan är mörkgrå och undersidan ljusgrå. Hanen har en karakteristisk svart hätta. Honan har en rödbrun hätta. Svarthättan kan bli upp till 10 år och 9 månader gammal.
Locklätet är ett hårt smackande "täck" som vid oro upprepas i långa serier, ibland med inslag av mer utdragna hesa "schrää". Sången är kraftig och högljudd och brukar beskrivas som vacker och vemodig. Sången börjar småtjattrande likt trädgårdssångaren och blir sedan flöjtande melodisk. Ibland härmas andra fåglar.
Utbredning och taxonomi
Svarthättan förekommer i västra palearktis och häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna i norr, till norra Afrika i söder och västra Sibirien i öst. I Väst- och Sydeuropa är den stannfågel, men i norra och östra Europa, och i Asien är den en flyttfågel som övervintrar i västra och södra Europa, runt Medelhavet, i Nordafrika och i tropiska Afrika, så långt söderut som till Zambia och Malawi. Ett växande antal individer från Mellaneuropa flyttar till Storbritannien och Irland på vintern.
Taxonomi
Svarthättan delas ofta upp i sex underarter:
- Sylvia atricapilla atricapilla, (Linné 1758) - nominatformen häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna söderut till Pyrenéerna, norra Italien, Grekland och nordvästra Turkiet, och österut till västra Sibirien. Dess utbredningsområde avgränsas i öster av floderna Petjora och Irtysj.
- Sylvia atricapilla atlantis (Williamson, 1964) - häckar på Azorerna. Denna population inkluderas ofta i underarten gularis.
- Sylvia atricapilla heineken (Jardine, 1830) - häckar på Iberiska halvön, i Marocko och Algeriet, och på Madeira och Kanarieöarna.
- Sylvia atricapilla gularis (Alexander, 1898) - häckar på Kap Verde (se även underarten atlantis).
- Sylvia atricapilla pauluccii (Arrigoni, 1902) inklusive koenigi (Jordans, 1923) - häckar på Balearerna, Korsika, Sardinien, i centrala och södra Italien och på Sicilien.
- Sylvia atricapilla dammholzi (Stresemann, 1928) - häckar i nordöstra Turkiet, Kaukasus, Transkaukasus och norra Iran.
Förekomst i Sverige
Den häckar allmänt i södra och mellersta Sverige men även utmed Norrlandskusten. Tillfälligtvis uppträder den även i övriga delar av Norrland. Den flyttar oftast i september-oktober och återkommer i slutet av april till slutet av maj. Enstaka fåglar kan stanna i Sverige in på vintern. Vissa delar av den svenska populationen flyttar ungefär 600 mil till östra Afrika medan andra bara flyttar halvvägs till centrala och östra Medelhavsområdet.[3]
Ekologi
Häckning och biotop
Svarthättan häckar i flera olika skogsbiotoper, såväl i ljusa lövskogar, parker, trädgårdar, blandskogar eller granskogar med enstaka lövträd. Den föredrar fuktiga eller skuggrika skogspartier med mycket undervegetation. Den häckar på höjder upp till 2000 meter.[4] Svarthättan bygger sitt bo lågt i täta buskar. Boet är som en halvöppen skål av gräs, mossa och rötter. Honan lägger oftast fem ägg, som ruvas i 10 till 15 dagar. Ungfåglarna stannar i boet i 10–14 dagar.
Föda
Svarthättan är insektsätare, men äter på hösten även bär.
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Sylvia atricapilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ ITIS – Standard Report Page: Sylvia atricapilla
- ^ Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386–387. ISBN 91-518-3825-7
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Källor
- Mönchsgrasmücke i tyskspråkiga Wikipedia 16 augusti 2005
- Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386–387. ISBN 91-518-3825-7
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Svarthätta - Läte
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör Svarthätta.
Wikispecies har information om Sylvia atricapilla.
