Svartsnäppa

	Svartsnäppa; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Nära hotad; Status i Finland: Nära hotad
	Adult svartsnäppa i sommardräkt.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Tringa
Art	Svartsnäppa; T. erythropus
Vetenskapligt namn
	§ Tringa erythropus
Auktor	(Pallas, 1764)
Utbredning
Synonymer
	Scolopax erythropus, Pallas 1764 (protonym); Scolopax fusca, Linné 1766;

Svartsnäppa (Tringa erythropus) är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor.^[4] Den häckar i nordligaste Europa och norra Asien. Vintertid flyttar den till Medelhavsområdet och södra Asien, ibland även tropiska Afrika. Under häckningstid har den helsvart dräkt, därav namnet. I vinterdräkt är den dock gråvit med röda ben. Globalt anses svartsnäppans bestånd vara livskraftigt. I Sverige minskar den dock i antal och kategoriseras som nära hotad.

Kännetecken

Utseende

Svartsnäppan är en 29–33 centimeter lång vadare med rätt långa ben och lång näbb. Den är karakteristiskt helsvart i häckningsdräkt med små vita prickar på ovansidan. I den kraftfulla flykten syns enfärgade vingar och vit övergump som övergår i en vit kil på ryggen.^[5]

Fåglar i vinterdräkt är mest lika rödbenan, med gråvit dräkt, röda ben och rött även på näbben. Svartsnäppan är dock slankare med längre och tunnare näbb som längst ut har en något nedåtböjd spets. Det röda på näbben är begränsat till undre näbbhalvan, det vita ögonbrynet är tydligare markerat och fjäderdräkten gråare ovan och vitare under. Ungfågeln är tätt tvärvattrad undertill (ung rödbena har ljus buk och streckat bröst).^[5]

Läte

Sången som utförs i spelflykt är ett ödsligt, malande "trrruuiie trrruuiie trrruuiie...", medan locklätet är en mycket typisk, tvåstavig vissling, "tju-itt!".^[5]

Utbredning

Svartsnäppan häckar från norra Skandinavien och nordvästra Ryssland via norra Sibirien österut till Tjuktjerhalvön.^[6] Den är flyttfågel och övervintrar från Västeuropa och Medelhavet till tropiska Afrika och österut genom Persiska viken och Indien till Sydostasien, sydöstra Kina och Taiwan.^[6] Felflugna individer har påträffats i stora delar av världen, i bland annat Zambia i södra Afrika,^[7]^[8] USA (från öar i Alaska söderut till Texas, främst under vår och höst, dock fåtaligare sedan 1990-talet)^[9] Västindien på Puerto Rico, Guadeloupe och Barbados^[10]^[11]^[12] och i Filippinerna^[13].

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar svartsnäppan främst i inre Norrland i barrskog i närheten av myrar, söderut till Jämtland. I övriga landet syns den under flyttningen. Honorna börjar flytta i juni, följda av hanarna i juli och ungfåglarna i augusti–september.

Taxonomi och systematik

Svartsnäppan beskrevs för första gången som art 1764 av Peter Simon Pallas, som Scolopax erythropus. Dess närmaste släktingar är den amerikanska arten större gulbena (Tringa melanoleuca), gluttsnäppa (T. nebularia) och möjligen även fläckgluttsnäppa (T. guttifer), även om den senare ännu inte testats genetiskt.^[14] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi

Föda

Liksom de flesta vadarfåglar livnär den sig av små ryggradslösa djur, mer specifikt vattenlevande insekter och deras larver, små kräftdjur, mollusker, havsborstmaskar samt småfisk och amfibier upp till sex till sju centimeter långa. Den födosöker både på dagen och natten. Jämfört med rödbenan vadar den oftare på djupare vatten och till och med simmar och tippar likt en and.^[1]^[5]

Häckning

Honor är ofta polygama. Boet är en grund urgröpning i marken på öppen fuktig taiga. Honan lägger tre till fyra ägg.^[1]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattades 2015 till 110 000–270 000 individer,^[15] varav det i Europa tros häcka 20 500–54 000 par.^[16]

Svartsnäppan hotas av habitatförlust på rastplatser och i dess övervintringsområden. Våtmarksområdden i Ghana degraderas av erosion och utdikning.^[17] I Kina och Sydkorea exploateras viktiga rastplatser utmed Gula havet, vilket resulterat i ökad förorening och mindre mängd sediment.^[18]^[19]^[20]

Status i Sverige

Den svenska populationen uppskattas till 8 600 häckande individer. De senaste 15 åren tros den ha minskat i antal med cirka 20 %. Sedan 2020 listas den därför som nära hotad på Artdatabankens rödlista.^[21]^[22]

Namn

Svartsnäppan har förr även kallats svartgrå snäppare,^[23] strandryttare, mörk beckasin och harlekinsnäppa.^[24] Det vetenskapliga namnet erythropus betyder "rödfotad" efter grekiskans eruthros ("röd") och pous ("fot").^[25]

Referenser

Delar av texten baserad på översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Spotted Redshank läst 4 september 2005

Noter

^ [a b c d e] BirdLife International 2016 Tringa erythropus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 27 december 2020.
^ ”Svensk rödlistning 2020 av svartsnäppa”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Tringa-erythropus-102957. Läst 20 mars 2022.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av svartsnäppa – Tringa erythropus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.27619. Läst 22 mars 2022.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 156. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Van Gils, J., P. Wiersma och G. M. Kirwan (2020). Spotted Redshank (Tringa erythropus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.spored.01
^ Dowsett, R.J., Aspinwall, D.R. and Leonard, P.M. (1999). Further additions to the avifauna of Zambia. Bull. Brit. Orn. Club. 119(2): 94–103.
^ Dowsett, R. J., D. R. Aspinwall, and F. Dowsett-Lemaire (2008) The birds of Zambia. Tauraco Press & Aves, Liège, Belgium.
^ Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.
^ Raffaele, H., J. Wiley, O. Garrido, A. Keith, and J. Raffaele (1998). A Guide to the Birds of the West Indies. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA.
^ Levesque, A. and Jaffard, M.-E. (2002). Fifteen new bird species in Guadeloupe (F.W.I.). El Pitirre. 15(1): 5–6.
^ Buckley, P.A., Massiah, E.B., Hutt, M.B., Buckley, F.G. and Hutt, H.F. (2009). The Birds of Barbados: An Annotated Checklist. BOU Checklist No. 24. British Ornithologists’ Union & British Ornithologists’ Club, Peterborough.
^ Hornskov, J. (1995). Recent observations of birds in the Philippine Archipelago. Forktail. 11: 1–10.
^ Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 Fulltext
^ Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 20150917.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ Ntiamoa-Baidu, Y. 1991. Seasonal changes in the importance of coastal wetlands in Ghana for wading birds. Biological Conservation 57: 139-158.
^ Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.
^ Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.
^ Kelin, C.; Qiang, X. 2006. Conserving migratory shorebirds in the Yellow Sea region. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 319. The Stationery Office, Edinburgh, UK.
^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^ Artfakta om svartsnäppa, ArtDatabanken.
^ Sven Nilsson (1858) Foglarna
^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor

Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 203. ISBN 91-1-913142-9

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svartsnäppa.
Bilder & media
Wikispecies har information om svartsnäppa.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Dansk ornitologisk forening

[IUCN-1] [a b c d e] BirdLife International 2016 Tringa erythropus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 27 december 2020.

[artfakta_naturvård-2] ”Svensk rödlistning 2020 av svartsnäppa”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Tringa-erythropus-102957. Läst 20 mars 2022.

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av svartsnäppa – Tringa erythropus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.27619. Läst 22 mars 2022.

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Fågelguiden-5] [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 156. ISBN 978-91-7424-039-9

[BOW-6] [a b] Van Gils, J., P. Wiersma och G. M. Kirwan (2020). Spotted Redshank (Tringa erythropus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.spored.01

[7] Dowsett, R.J., Aspinwall, D.R. and Leonard, P.M. (1999). Further additions to the avifauna of Zambia. Bull. Brit. Orn. Club. 119(2): 94–103.

[8] Dowsett, R. J., D. R. Aspinwall, and F. Dowsett-Lemaire (2008) The birds of Zambia. Tauraco Press & Aves, Liège, Belgium.

[9] Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.

[10] Raffaele, H., J. Wiley, O. Garrido, A. Keith, and J. Raffaele (1998). A Guide to the Birds of the West Indies. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA.

[11] Levesque, A. and Jaffard, M.-E. (2002). Fifteen new bird species in Guadeloupe (F.W.I.). El Pitirre. 15(1): 5–6.

[12] Buckley, P.A., Massiah, E.B., Hutt, M.B., Buckley, F.G. and Hutt, H.F. (2009). The Birds of Barbados: An Annotated Checklist. BOU Checklist No. 24. British Ornithologists’ Union & British Ornithologists’ Club, Peterborough.

[13] Hornskov, J. (1995). Recent observations of birds in the Philippine Archipelago. Forktail. 11: 1–10.

[Pereira-14] Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 Fulltext

[15] Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 20150917.

[16] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[17] Ntiamoa-Baidu, Y. 1991. Seasonal changes in the importance of coastal wetlands in Ghana for wading birds. Biological Conservation 57: 139-158.

[18] Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.

[19] Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.

[20] Kelin, C.; Qiang, X. 2006. Conserving migratory shorebirds in the Yellow Sea region. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 319. The Stationery Office, Edinburgh, UK.

[ArtDatabanken-21] Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[artfakta-22] Artfakta om svartsnäppa, ArtDatabanken.

[23] Sven Nilsson (1858) Foglarna

[24] Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

[25] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]