Svartvide

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svartvide
Salix myrsinites Atlas Alpenflora.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalpigiaordningen
Malpighiales
FamiljVideväxter
Salicaceae
SläkteVidesläktet
Salix
ArtSvartvide
S. myrsinifolia
UnderartS. ssp. borealis (Fr.) Hyl.
S. ssp. spenina
S. myrsinifolia ssp. kolaënsis (Schljakov) Elven
Vetenskapligt namn
§ Salix myrsinifolia
AuktorSalisb.
Synonymer
* S. nigricans Sm.
* S. phylicifolia L. ssp. nigricans (Sm.) N.H.Nilsson ex Hyl.
* S. borealis (Fr.) Nasarow
* S. nigricans Sm. ssp. borealis (Fr.) Flod.
Hanblommor på svartvide
Hanblommor på svartvide
Hitta fler artiklar om växter med

Svartvide, Salix myrsinifolia, är ett 5 à 6 m högt träd i familjen videväxter. I enstaka fall kan det bli upp till 8 m högt.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Det är torra blad och vinterskott som är svarta, vilket gett upphov till ordleden svart och nigricans. Friska blad är gröna, och då är det inget konstigt med att i det Skåne dialektalt kallas grönvide.[1] Detta grönvide ska inte förväxlas med riksspråkets grönvide som utgörs av Salix phylicifolia.

Honblommor

Svartvide är tvåbyggare.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Myrsinifolia betyder myrtenliknande blad, av myrsine 'myrten' och folium 'blad'.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Ofta odlad i Danmark. Saknas helt i Nordamerika.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

  • Salix ssp. spenina har hemvist i Apenninerna i Italien
  • Salix janiseesis i många spridda lokaler i norra Asien och högländerna kring Tibet och Mongoliet.
  • Kolavide, Salix myrsinifolia ssp. kolaënsis
  • Sätervide, Salix ssp. borealis, finns bara norr om Dalarna och fram till Torne Lappmark.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Fuktiga ängsmarker.

Se vidare[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 245 [1]