Sverige under romersk järnålder
Huvudartikel: Romersk järnålder
Det Romerska rikets expansion och germanstammarnas spridning gjorde att kontakterna dem emellan ökade väsentligt de närmaste århundradena efter Kristus. Bland annat sände romarna expeditioner till norr, och i sin 98 e.Kr. skrivna Germania omtalar Tacitus för första gången i bevarad skrift svearnas, egentligen svionernas, stam. Tacitus berättar vidare om svearnas skepp, och att allmogen inte hade rätt att bära vapen i fredstid.[1]
Flera viktiga kulturelement kom till det dåvarande Sverige under denna tid, till exempel bättre redskap för bland annat jordbruk, och inte minst den äldre 24-typiga runraden, vilken med stor trolighet utvecklades ur alfabetena i det östra medelhavsområdet. Många av de äldsta runinskrifterna har hittats i Skandinavien, bland annat världens äldsta futhark på Kylverstenen från Gotland.
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tacitus (översättare Per Persson) (14 augusti 1929). ”kapitel 44, 45”. Germania. http://cornelius.tacitus.nu/rom/germania/44.htm.
Företrädare: Förromerska järnåldern |
Sveriges förhistoria Kr.f.–375 e.Kr. |
Efterträdare: Folkvandringstiden |