Tajgasångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Taigasångare)
Hoppa till: navigering, sök
Tajgasångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Yellow-browed Warbler.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Lövsångare se text
Phylloscopidae
Släkte Phylloscopus
Art Tajgasångare
P. inornatus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus inornatus
Auktor Blyth, 1842
Synonymer
  • Taigasångare
Phylloscopus inornatus Meet Again 368583749 crop.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tajgasångare (Phylloscopus inornatus) är en palearktisk fågelart som tillhör familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tajgasångaren häckar i Europeiska Ryssland och Asien så långt österut som till Kina. Den är en utpräglad flyttfågel och övervintrar i Sydostasien. Man uppskattar att det häckar 10 000–70 000 individer bara i Europa.[1]

Tidigare delades arten upp i tre underarter, men taxonen humei och mandellii bröts ur denna art och kategoriseras idag istället som de två underarterna som tillsammans utgör den närbesläktade arten bergtajgasångare (Phylloscopus humei).

Tajgasångaren kan uppträda i västra Europa i september och oktober, trots att det är på ungefär 3 000 kilometers avstånd från dess häckningsområden. Exempelvis förekommer arten på senhösten i Storbritannien tillräckligt ofta för att inte klassas som ovanlig där. I Sverige observerades den första gången 1961 vid OttenbyÖland[2] och den har senare observerats flera hundra gånger i Sverige, främst i de östra delarna av landet.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tajgasångaren är en av de minsta sångarna och mäter cirka 9,5–10 centimeter. Den har grön ovansida och smutsvit undersida liksom andra i släktet Phylloscopus. Emellertid har den framträdande dubbla vingband och långt ögonbrynsstreck. Bergstajgasångaren har i förhållande till tajgasångaren en dovare och mindre kontrastrik fjäderdräkt, bara en blek antydan till ett andra vingband och mörka ben och mörk undre näbbhalva. I flykten skiljs de båda taigasångarna ifrån kungsfågelsångare på att den senare har en tydlig ljus övergump. Taigasångarens sång är svag och ljus.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tajgasångaren är vanlig i skogsmark i lågland och bergsområden. Boet byggs i ett träd och den lägger mellan fyra och sex ägg. Som de flesta sångarna är den insektsätare. Tajgasångaren är ingen skygg fågel, men dess livsstil i skogen gör att den är svår att få syn på. Den är ständigt i rörelse.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Yellow-browed Warbler, 30 juli 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Phylloscopus inornatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2014.
  2. ^ Förstafynd av fåglar i Sverige

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Alström, Per & Olsson, U. (1988): Taxonomy of Yellow-browed Warblers. British Birds 81: 656–657.
  • BirdLife International (2004). Phylloscopus inornatus. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Läst 2008-07-30.
  • Ernst, S. (1996) Zweiter Beitrag zur Vogelwelt des Östlichen Altai. Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum Berlin 72, Suppl. Ann. Ornithol. 20: 123–180. (tysk artikel)
  • Irwin, D. E.; Alström, Per; Olsson, U. & Benowitz-Fredericks, Z. M. (2001): Cryptic species in the genus Phylloscopus (Old World leaf warblers). Ibis 143(2): 233–247. PDF fulltext
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x PDF fulltext
  • Shirihai, H. & Madge, S. (1993): Identification of Hume's Yellow-browed Warbler. Birding World 6: 439–443.
  • Staav, Roland & Fransson, Thord (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. Sid. 390-391. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]