Tallbit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tallbit
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pine grosbeak17.jpg
Tallbit, adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläktePinicola
ArtTallbit
P. enucleator
Vetenskapligt namn
§ Pinicola enucleator
AuktorLinné, 1758
Hona eller ung hane i cap Tourmente i Capitale-Nationale i Quebec.
Hona eller ung hane i cap Tourmente i Capitale-Nationale i Quebec.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tallbit (Pinicola enucleator) är en stannfågel som precis som korsnäbbarna varierar mycket i färg beroende på ålder och kön.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Pinicola enucleator-Map.png

Tallbiten har en cirkumpolär utbredning i de norra delarna av norra halvklotet och förekommer i tallskogar i Alaska, bergsområdena i västra USA, i Kanada, subarktiska Fennoskandia, SibirienKurillerna och i högt belägna bergsområden på Hokkaido. Den är mestadels en stannfågel, men under vissa invasionsår flyttar den längre söderut och förekommer då i tempererade Eurasien, och observeras mycket sällsynt i Tyskland, Frankrike och Italien.[2]

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten placeras numera som ensam art i släktet Pinicola står nära domherrarna (Pyrrhula). Tidigare fördes även den asiatiska arten med dåvarande namnet himalayatallbit även till släktet, men DNA-studier visar att den trots sin ytliga likhet med tallbiten snarare är nära släkt med rosenfinkar. I och med det har den fått ett nytt namn, enrosenfink.[3] Utvecklingslinjen för Pinicola skiljde sig ifrån sina släktingar under pliocen, för ungefär ett dussintal miljoner år sedan.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten delas in i mellan åtta och elva underarter. Följande lista följer Clements et al 2017.[5]

Andra inkluderar pacata i kamtschatkensis samt alascensis och eschatosa i leucura.[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hanen är vanligen mörkt rosenröd med grå och svarta inslag, men grundfärgen kan variera i ljusare röda gula toner. Honans fjäderdräkt är övervägande grågul. Båda könen har svartaktiga vingar, där yttre delen av vingpennorna är svartvita. Den svartgrå stjärten är kluven i spetsen. Totallängden är 22 centimeter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av tallbit.

Tallbitens föda består av frön och allehanda bär (synnerligen enbär och rönnbär). Boet, tillverkat av fina kvistar och fodrat med strån, finns ofta i täta barrskogar och innehåller 3-4 ljusgröna, med grå och svarta fläckar försedda ägg. Tallbiten är orädd.

Tallbiten och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten har ett mycket stort utbredningsområde och populationsstorleken är mycket stor, så trots att populationstrenden verkar vara nedåtgående så bedöms den inte vara tillräckligt negativ för att utgöra ett hot mot den globala populationen. Av dessa skäl kategoriseras arten som livskraftig av IUCN.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är tallbiten rödlistad. I 2015 års rödlista kategoriseras den som livskraftig (LC). I 2010 års rödlista kategoriserades den som nära hotad (NT).[7] Tidigare var den upptagen som sårbar (VU).

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr har tallbiten på vissa håll i Sverige kallats för dumsnut.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Pinicola enucleator Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  4. ^ Marten & Johnson (1986), Arnaiz-Villena et al. (2001)
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ ArtDatabanken
  8. ^ Tallbit Naturhistoriska riksmuseet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]