Tankeförbudet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tankeförbudet, eller "tankeförbudet om kärnkraft", är en pejorativ term som syftar på en svensk lag som infördes efter Tjernobylolyckan 1986 av Regeringen Carlsson II under Birgitta Dahls tid som ansvarig minister för energi- och miljöfrågorna.[1] Lagen innebar att det blev olagligt att förbereda uppförandet av en kärnreaktor i Sverige, utöver det förbud som infördes mot själva uppförandet.

I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet fanns en 6 § som från 1 februari 1987 löd: "Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor."

Kritik fanns mot denna lag för att den skulle inneburit inskränkningar inom forskning då frågan om att bygga kärnkraftverk i Sverige ytterst är en politisk fråga och ej beroende på om forskning sker eller ej.

Forskning och utveckling var i motsats till vad som ofta sägs inte förbjuden. Asea/ABB utvecklade till exempel BWR 90+ för exportändamål[2] långt efter lagens införande.

Efter beslut i riksdagen 2006 har paragrafen avskaffats.

"2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet dels att 6 § skall upphöra att gälla".

I proposition 2005/2006:76 anger regeringen skälen till avskaffandet av lagen. Regeringen konstaterar där att det aldrig rått något tankeförbud men att den "felaktiga uppfattningen om bestämmelsens innebörd är väl etablerad" och att lagen har hämmat forskning för förbättrad kärnsäkerhet i Sverige och att lagen dessutom uppfattats som tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kärnkraft hett på universiteten igen, Dagens Nyheter 2010-06-01
  2. ^ http://www.analys.se/lankar/karnkraft/Nykarnkraft/bakgrund99-1.html
  3. ^ http://regeringen.se/content/1/c6/05/77/68/8fa41384.pdf

Se även[redigera | redigera wikitext]