Birgitta Dahl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För journalisten, se Birgitta Dahl (journalist).
Birgitta Dahl
Birgitta Dahl 1990.jpg
Birgitta Dahl 1990.
Född20 september 1937 (81 år)
Göteborgs och Bohus län
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningSveriges miljöminister
Sveriges riksdags talman
Riksdagsledamot
Politiskt partiSocialdemokraterna
Redigera Wikidata

Rut Birgitta Dahl, född 20 september 1937 i Råda socken, är en svensk politiker (socialdemokrat). Hon var riksdagsledamot 1969–2002, biträdande industriminister 1982–1987, miljö- och energiminister 1987–1990, miljöminister 1990–1991 samt svenska riksdagens talman 1994–2002. Dahl var under många år medlem i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Mellan 2005 och 2011 var hon ordförande för Unicef Sverige.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Birgitta Dahl blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1960, därefter 1:e byråsekreterare vid SIDA 1964–1968, kursassistent på Nordiska Afrikainstitutet 1964–1965, anställd vid Dag Hammarskjölds Minnesfond 1965–1967 samt som ordförande för Svenska kommittén för Vietnam 1971–1977.

Under studietiden var Dahl aktiv i Uppsala studentkår, bland annat som ordförande i kårens sociala utskott 1963–1964, i vilket Anna-Greta Leijon var sekreterare. Birgitta Dahl var en av ledarna för Linje 2 i folkomröstningen om kärnkraft 1980 och lade, sedan socialdemokraterna åter fick regeringsmakten 1982, mycket kraft på att upprätta trovärdigheten i Linje 2:s slogan "Avveckling, men med förnuft" genom satsning på alternativ elproduktion (även kolkraft och naturgas) och genom riksdagsbeslut om avveckling av två reaktorer. Detta beslut som hon beskrev som "oåterkalleligt" hade uttalat stöd av statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt, och av en mycket stor riksdagsmajoritet (s, vpk, mp och c). Efter en mycket omfattande lobbying och propagandakampanj 1989 revs beslutet ändå upp, och i januari 1990 fick Dahl lämna ifrån sig energiministerposten till den kärnkraftsvänlige Rune Molin, som kom från LO.

Under sin tid som energiminister blev Birgitta Dahl upphovsman till Lagen om kärnteknisk verksamhet, som trädde i kraft 1984 och bland annat förbjöd såväl uppförande som planering av nya kärnreaktorer i Sverige, men som inte innebar några restriktioner mot forskning och utveckling eller export av kärnkraft. Som miljöminister var hon bland annat med och drev igenom förbudet mot användande av freoner, som tidigare varit vanliga i bland annat kylanläggningar.

1994 blev Dahl svenska riksdagens talman. 1997 publicerades Per Ahlmarks bok Det öppna såret, där bland annat Dahls tidigare positiva uttalanden om Röda khmererna och om att folkmordet i Kambodja inte skulle ha ägt rum uppmärksammades.[1] Detta ledde till en debatt om Dahls demokratiska trovärdighet och lämplighet som talman i riksdagen.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Birgitta Dahl är dotter till folkhögskolerektor Sven Dahl och hushållsläraren Anna-Britta, född Axelsson. Hon är sedan 1986 gift med Enn Kokk och mor till Anna Kettner. Hon har ytterligare en dotter och en son.

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro. sid. 378–380. ISBN 91-7566-326-0 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 71

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Carl-Axel Petri
Sveriges energiminister
1982–1990
Efterträdare:
Rune Molin
Företrädare:
Ingvar Carlsson
Sveriges miljöminister
1986–1991
Efterträdare:
Olof Johansson
Företrädare:
Ingegerd Troedsson
Talman i Sveriges riksdag
1994–2002
Efterträdare:
Björn von Sydow