Regeringen Carlsson II

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Regeringen Carlsson II
Sveriges regering
Flag of Sweden.svg
Ingvar Carlsson.jpg
Tillträde 27 februari 1990
Frånträde 4 oktober 1991
Människor och organisationer
Statsminister Ingvar Carlsson
Statschef Carl XVI Gustaf
Regeringsparti(er) Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Status i parlamentet minoritetsregering
Oppositionsparti(er) Moderata samlingspartiet
Centerpartiet
Folkpartiet
Oppositionsledare Carl Bildt
Historik
Val 1991
Senaste valet
156 / 349
Mandatperiod(er) 1988–1991
Företrädare Carlsson I
Efterträdare Carl Bildt

Regeringen Carlsson II var en svensk regering som tillträdde den 27 februari 1990 och satt fram till den 4 oktober 1991.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

* Statsminister eller departementschef

Titel Namn Tillträdde Avgick Parti
Statsrådsberedningen
Statsminister Ingvar Carlsson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Vice statsminister Odd Engström27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Justitiedepartementet
Justitieminister Laila Freivalds*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Utrikesdepartementet
Utrikesminister Sten Andersson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Biståndsminister Lena Hjelm-Wallén27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Utrikeshandelsminister Anita Gradin27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Försvarsdepartementet
Försvarsminister Roine Carlsson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Socialdepartementet
Socialminister Ingela Thalén*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Familje- och handikappminister Bengt Lindqvist27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Finansdepartementet
Finansminister Allan Larsson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Budgetminister Erik Åsbrink27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Utbildningsdepartementet
Kultur- och utbildningsminister Bengt Göransson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Skolminister Göran Persson27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Jordbruksdepartementet
Jordbruksminister och
minister för nordiskt samarbete
 Mats Hellström*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Miljödepartementet[n 1]
Miljöminister Birgitta Dahl*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Industridepartementet
Industriminister Rune Molin*27 oktober 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Energiminister Rune Molin*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Bostadsdepartementet
Bostads- och idrottsminister Ulf Lönnqvist*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Invandrar- och jämställdhetsminister Maj-Lis Lööw27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Kommunikationsdepartementet
Kommunikationsminister Georg Andersson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Civildepartementet
Civilminister Bengt K Å Johansson*27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
Konsument-, kyrko- och ungdomsminister Margot Wallström27 februari 19904 oktober 1991Socialdemokraterna
  1. ^ Miljödepartementet hette Miljö- och energidepartementet t.o.m. 15 maj 1990

Regeringens politik[redigera | redigera wikitext]

Ekonomisk politik[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Carlsson I avgick när den inte lyckades få igenom ett krispaket i riksdagen. Behovet att ågärda kostnadskrisen och skenande lönehöjningar fanns ändå kvar och den 5 april gjorde regeringen upp med Folkpartiet. Detta krispaket innehöll bland annat:

  • Momsen höjs tillfälligt med 1 procent under perioden 1 juli 1990 -- 31 december 1991
  • Den redan beslutade utbyggnaden av föräldraförsäkringen skjuts upp tills statsfinanserna klarar en sådan reform.
  • Barnbidraget höjs från 6 720 kr till 9 000 kronor från 1 januari 1991, ej till 10 020 kronor som var planerat. Höjningen till 10 020 kr sker först ett år senare.
  • Det beslutade införandet av en sjätte semestervecka blir endast 2 dagar, införandet av resterande 3 dagar genomförs inte nu.
  • Pris- och hyresstoppen upphör
  • Skattereformen genomförs som planerat
  • Folkpartiet aktualiserar inte frågan om vårdnadsbidrag
  • Sjuklön betald av arbetsgivaren de första 14 dagarna införs från den 1 januari 1991
  • Egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen höjs till 12 kronor/månad
  • Skärpt investeringsavgift på oprioriterade byggen i Stockholm/Uppsala-området

Som framgår innebar paketet främst att framtida utgiftsökningar skars ned, inte att existerande utgifter minskade. Den 9 april kritiserade LO hårt förslaget och hävdade att det slog hårdast mot LO:s medlemmar. Den 25 april lade finansminister Allan Larsson fram regeringens kompletteringsproposition i riksdagen som förutom uppgörelsen med Folkpartiet även innehöll ett 2-årigt kommunalt stopp för skattehöjningar.

Regeringen tillsatte också en medlare, Bertil Rehnberg, med uppgift att få arbetsmarknadens parter att göra upp om rimliga löneökningar för år 1991.

Den 17 april meddelade Anna-Greta Leijon att hon lämnade sin plats i riksdagen. Som ordförande i finansutskottet kunde hon inte försvara att regeringen sköt upp den planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen. Den 25 april lade finansministern fram regeringens kompletteringsproposition för riksdagen som förutom uppgörelsen med Folkpartiet även innehöll ett 2-årigt stopp för kommunala skattehöjningar. Den 18 juni visade SCB:s mätning av partisympatierna att Socialdemokraterna fick ett rekordlågt stöd på 32,8 procent.

I oktober 1990 drabbades Sverige av ett högt valutautflöde. Den 18 oktober höjde Riksbanken räntan till 17 %. Regeringen tvingades till nya nedskärningar på 15 miljarder.

I en TT-intervju den 13 december hävdade LO:s ordförande Stig Malm att den ekonomiska krisen var skapad av finansministern Allan Larsson och riksbankschefen Bengt Dennis. Dagen efter tvingades han be Allan Larsson om ursäkt.

Europapolitiken[redigera | redigera wikitext]

Händelserna i Öst- och Centraleuropa under 1989 gjorde det nödvändigt med en översyn av Sveriges relation till EU.

Den 26 oktober 1990 förklarade regeringen i en skrivelse till riksdagen att Regeringen eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av den Europeiska Gemenskapen.

Den 12 december 1990 beslutade riksdagen att Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik. Den 14 juni 1991 deklarerade statsministern i riksdagen att regeringen beslutat att Sverige skulle söka medlemskap i EU. En skriftlig sådan lämnades in till Nederländernas premiärminister Ruud Lubbers i Haag den 1 juli 1991:[1]

Mr President,

On behalf of the Government of the Kingdom of Sweden I have the honour
to announce that Sweden hereby applies for membership of the European
Economic Community in accordance with Article 237 of the Treaty establishing
the European Economic Community

Please accept, Mr President, the assurances of my highest consideration.

Ingvar Carlsson

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Statsbudgeten för 1990/1991, Kjell-Olof Feldts sista, visade ett underskott på 368 000 kronor. Statsbudgeten 1991/1992 visade ett underskott på 597 478 000 kronor[källa behövs].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Archives centrales du Conseil de l'Union européenne, Bruxelles, Chaussée d'Etterbeek 80. Sweden's application for accession to the EEC (1 July 1991)
Företrädare:
Regeringen Carlsson I
Sveriges regering
1990–1991
Efterträdare:
Regeringen Carl Bildt