Transport i Skellefteå kommun
Transport i Skellefteå kommun avser busstrafik, vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar i Skellefteå kommun efter dess bildande 1971.
Historiskt har området varit en viktig hamnstad. Efter att Skellefteå blev stad tillkom nya vägar och i slutet av 1800-talet kom järnvägen till området.
Sedan 1912 är Skellefteå hamn områdets hamn. I början av 2020-talet var fem vägar i kommunen klassade som riksintresse för kommunikationer:
- Europaväg 4
- Riksväg 95 (Silvervägen)
- Länsväg 364
- Länsväg 372
- Länsväg 827 (Sundgrundsleden)
Kommunen genomkorsas av Skelleftebanan och ligger inom det område som är planerat att genomkorsas av Norrbotniabanan. Skellefteå flygplats är en internationell flygplats som ligger i Falmark.
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Skellefteåbygden var under 1800-talet en viktig hamnstad med hamnar i bland annat Kinnbäck, Åbyn, Tåme, Byske, Romelsön, Ostvik, Kattisholmen, Storkåge, Tällholmen, Bockholmen, Ursviken, Bureå och Kallviken. När Skellefteå blev stad i mitten på 1800-talet beslutades att hamnen i Ursviken skulle bli stadens hamn. Under samma tid anlades många nya vägar som en följd av att nya församlingar tillkom. I slutet av 1800-talet tillkom järnväg i och med att Norra stambanan tillkom. Detta ledde också till uppkomsten av stationssamhällen som exempelvis Jörn.[1]
Busstrafik[redigera | redigera wikitext]
Region Västerbotten ansvarar för kollektivtrafiken i länet men genom "ett särskilt beslut" har befogenheter gällande stadstrafiken i Skellefteå delegerats till Skellefteå kommun.[2] Stadstrafiken i Skellefteå ligger således under Skellefteå kommun genom Skellefteå buss medan regiontrafiken ligger under Region Västerbotten. Regiontrafiken har över tid upphandlats. Vinnare i anbudsgivningen har sedan 1990-talet varit det kommunägda Skellefteå buss som "under nära nog 30 år kunnat köra trafiken i hela kommunen".[3]
Under 2022 kritiserade Svenskt Näringsliv kommunen "för att de har ett bussbolag som upphandlar trafik på den så kallade omlandstrafiken, alltså orterna utanför staden". Resultatet blev att Skellefteå buss, efter beslut i kommunfullmäktige i januari 2023, delades upp i två bolag; Skellefteå Lokaltrafik AB och Skellefteå Regiontrafik AB. Den förstnämnda behåller trafiken i stadstrafiken och ut till Skelleftehamn medan den senare på sikt avvecklas till förmån för upphandling[4] av privata aktörer.[3]
För stadstrafiken finns följande linjer (2023):
| Linje | Hållplatser[5] |
|---|---|
| 1 | Anderstorp – Centrum – Morö Backe – Solbacken |
| 2 | Skelleftehamn – Ursviken - Centrum – Stenbacka |
| 3 | Klemensnäs – Bergsbyns ind. omr. – Centrum – Sunnanå |
| 4 | Bergsbyn – Torsgatan - Centrum – Mobacken |
| 9 | Solbacken – Moröhöjden – Centrum – Lasarettet |
| 80 a | Bergsvallen – Northvolt Temporary – Centrum – Sjungande Dalen och Stenbacka |
Därtill hör även Linje 70 (Orrvägen–Northvolt norra) och Linje 80 b (Northvolt Temporary – Skelleftehamn centrum) till stadstrafiken.[5]
Vägar[redigera | redigera wikitext]
Bilvägar[redigera | redigera wikitext]
Längs kusten genomkorsas kommunen av Europaväg 4.[6] Delar av vägens föregångare, Riks 13, Kustlandsvägen och Norrstigen går i närheten av europavägens sträckning och är fortfarande farbara (2023) medan andra fungerar som vandringsleder.[7] Från centralorten och vidare mot Jörn går riksväg 95. Genom kommunen går också länsvägarna 364 och 370.[6]
I början av 2020-talet var de tre förstnämnda, liksom länsvägarna 372 och 827 (Sundgrundsleden), klassade som riksintresse för kommunikationer.[8] Tidigare var även länsväg 370 av riksintresse för kommunikationer.[9]
Europaväg 4, riksväg 95, länsväg 364 samt länsväg 372 är också några av de högst prioriterade näringslivsvägarna i Västerbottens län. Samtliga av dessa finns inom Skelleftedalen. Europaväg 4 är den enda av dessa vägar som har en funktionellt sett fullgod vägförbindelse. Detta på grund av den bro som används för att korsa Skellefteälven. Övriga vägar använder Parkbron och Lejonströmsbron, som båda har begränsad bärighet och begränsad framkomlighet.[10]
I början på 2020-talet fanns omkring 95 mil enskilda vägar i kommunen som Skellefteå kommun skötte drift och underhåll av.[11]
Gång- och cykelvägar[redigera | redigera wikitext]
Enligt uppgifter från 2023 fanns 24,8 mil gång- och cykelbanor i Skellefteå kommun.[12]
Järnväg[redigera | redigera wikitext]
Skelleftebanan[redigera | redigera wikitext]
Skellefteå kommun genomkorsas av järnvägen Bastuträsk–Skellefteå–Skelleftehamn.[6] År 1989 beslutade länstrafikbolaget att dessa sträckor inte längre skulle ha persontrafik utan istället trafikeras med landsvägsbuss. Då skedde fortfarande godshantering i Skellefteå centrum.[13]
Norrbotniabanan[redigera | redigera wikitext]
Trafikverket har fått i uppdrag att bygga Norrbotniabanan som ska sträcka sig från Ytterbyn i södra delen av kommunen genom Skellefteå centrum och norrut mot Piteå, med två regionaltågstationer i Bureå och Byske.[14] Sträckningen in till Skellefteå beräknas vara klar efter år 2033.[15]
Flygplatser[redigera | redigera wikitext]
Civila flygplatsen[redigera | redigera wikitext]
Skellefteå Airport invigdes år 1961 och är belägen i Falmark. Därifrån går reguljärtrafik till Arlanda samt charterresor utrikes. År 2020 blev flygplatsen fossilfri[16] och ambitionen är att flygplatsen ska bli ett nav för utveckling av elflyg.[17]
Militära flygplatser[redigera | redigera wikitext]
Tidigare fanns den militära flygbasen Fällfors flygbas i Fällfors. År 1990 fanns fyra banor.[18] Marken köptes av Skellefteå kommun 2008.[19] I närheten fanns också en reservvägbas.[18]
Sjöfart[redigera | redigera wikitext]
Hamnar[redigera | redigera wikitext]
Skellefteå hamn (i Skelleftehamn) är sedan 1912 stadens hamn,[20] sedan Sjöfartsverkets beslut 1988 är det kommunens enda allmänna hamn.[21] Skellefteå hamn är en året-runt-hamn med en godsomsättning på 1 544 589 ton och cirka 280 fartygsanlöp per år. Kajdjupet är mellan 5,5 och 13,4 meter, och kajlängden 1 500 meter.[20] Under 1960–1980-talen gick färja från Skelleftehamn till Jakobstad och Karleby i Finland.[22]
I Skellefteåregionen finns ett antal gästhamnar för besökare som kommer med båt.
Allmänna farleder[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
Enligt Sjöfartsverkets beslut 1988 fanns fyra allmänna farleder inom kommunens gränser:[21]
- Bjuröklubb – Sjön (735)
- Skelleftehamn – Bjuröklubb (737)
- Skelleftehamn – Gåsören (741)
- Kåge – Sjön (742)
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Andra artiklar om transport i Skellefteå kommun
- Broar i Västerbotten
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Kommunikation”. Skellefteå museum. https://skellefteamuseum.se/utstallning/storsia/modernisering-1845-1920/kommunikation/fordjupning-kommunikation-2/fordjupning-kommunikation. Läst 27 maj 2023.
- ^ ”Busstrafiken - vem ansvarar för vad? - Skellefteå kommun”. skelleftea.se. 28 februari 2022. https://skelleftea.se/invanare/startsida/trafik-och-samhallsutveckling/resor-och-transporter/busstrafiken/busstrafiken---vem-ansvarar-for-vad. Läst 26 juni 2023.
- ^ [a b] ”Skellefteå buss delas upp • Regiontrafiken avslutas • ”Det är väldigt olyckligt””. norran.se. https://norran.se/nyheter/skelleftea/artikel/skelleftea-buss-delas-upp-regiontrafiken-avslutas-det-ar-valdigt-olyckligt/j8w8d91j. Läst 26 juni 2023.
- ^ ”Het debatt om den lokala busstrafiken: Beslutet taget om delningen av Skellefteå Buss”. norran.se. https://norran.se/nyheter/skelleftea-kommun/artikel/het-debatt-om-den-lokala-busstrafiken-beslutet-taget-om-delningen-av-skelleftea-buss/r5oxkpgl. Läst 26 juni 2023.
- ^ [a b] ”Skellefteå Lokaltrafik”. Skellefteå buss. https://www.skebuss.se/wp-content/uploads/2023/06/Info-vaderskydd-Linjeoversikt-stiliserad-475-x-1250-2023-per-den-2023-06-13.pdf. Läst 27 juni 2023.
- ^ [a b c] ”Skellefteå - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skellefte%C3%A5. Läst 26 juni 2023.
- ^ Lundström, Ulf. ”Landsväg, byväg och fätå – något om vägarna i norra Västerbotten i äldre tid – Nättidskriften Västerbotten förr & nu”. Arkiverad från originalet den 7 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230207080027/https://nattidskriftenvasterbotten.se/2021/08/21/landsvag-byvag-och-fata-nagot-om-vagarna-i-norra-vasterbotten-i-aldre-tid/. Läst 14 januari 2023.
- ^ Trafikplan (2020), sid. 7.
- ^ Översiktsplan (1991), sid. 76.
- ^ Trafikplan (2020), sid. 15.
- ^ ”Enskilda vägar - Skellefteå kommun”. skelleftea.se. 29 november 2022. https://skelleftea.se/invanare/startsida/trafik-och-samhallsutveckling/gator/enskilda-vagar. Läst 27 maj 2023.
- ^ ”Cykla - Skellefteå kommun”. skelleftea.se. https://skelleftea.se/invanare/startsida/trafik-och-samhallsutveckling/cykla. Läst 27 juni 2023.
- ^ Översiktsplan (1991), sid. 77.
- ^ ”Norrbotniabanan i Skellefteå”. Trafikverket. https://www.trafikverket.se/vara-projekt/projekt-som-stracker-sig-over-flera-lan/norrbotniabanan/norrbotniabanan-skelleftea/. Läst 5 maj 2022.
- ^ Thellenberg, Ida; Bergman, Anna (30 november 2021). ”Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå försenas – klar efter 2033”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/norrbotniabanan-mellan-skelleftea-och-lulea-klar-efter-ar-2035. Läst 5 maj 2022.
- ^ ”Om flygplatsen | Skellefteå Airport”. 10 mars 2021. https://skellefteaairport.se/om-flygplatsen/. Läst 5 maj 2022.
- ^ ”Stora aktörer gör satsning på elflyg på Skellefteå Airport: "Har fantastiska förutsättningar"”. Megafonen Skellefteå. 15 juni 2020. https://megafonen.se/2020/06/stora-aktorer-gor-satsning-pa-elflyg-pa-skelleftea-airport-har-fantastiska-forutsattningar. Läst 5 maj 2022.
- ^ [a b] ”Air Bases in Sweden” (på engelska). www.mil-airfields.de. https://www.mil-airfields.de/se/list.htm. Läst 27 juni 2023.
- ^ ”Skellefteå Drive Center köper 123 hektar från kommunen – det blev prislappen”. norran.se. https://norran.se/nyheter/skelleftea/artikel/skelleftea-drive-center-koper-123-hektar-fran-kommunen-det-blev-prislappen/lqygzmdr. Läst 27 juni 2023.
- ^ [a b] Korta fakta - Skellefteå 2011. Broschyr, Skellefteå kommun 2011.
- ^ [a b] Översiktsplan (1991), sid. 79.
- ^ ”Passagerartrafik Skellefteå!”. vasabatarna.se. https://vasabatarna.se/kuriosa/annan_historik/passagerartrafik_skelleftea.htm.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”Trafikplan” (PDF). Skellefteå kommun. 28 januari 2020. https://skelleftea.se/download/18.46061409177d7ef93035eb50/1616048726427/F%25C3%2596P_Skelleftedalen_Trafikplan_bilagan_2020_Lagakraft.pdf. Läst 27 maj 2023.
- ”Översiktsplan för Skellefteå kommun” (PDF). Skellefteå kommun. 22 oktober 1991. https://skelleftea.se/download/18.5f8cc396177db5159bd3ccc2/1616068304547/%25C3%2596P%252091-planhandling.pdf. Läst 27 juni 2023.