Byske

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Byske
Tätort
Storgatan i Byske. Vy mot norr från bron över Byskeälven.
Storgatan i Byske. Vy mot norr från bron över Byskeälven.
Land Sverige Sverige
Landskap Västerbotten
Län Västerbottens län
Kommun Skellefteå kommun
Koordinater 64°57′12″N 21°12′14″Ö / 64.95333°N 21.20389°Ö / 64.95333; 21.20389
Area 320,52 hektar
Folkmängd 1 728 (2010)[1]
Befolkningstäthet 5,39 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0912
Tätortskod 8160
GeoNames 606350
Byskes läge i Västerbottens län
Red pog.svg
Byskes läge i Västerbottens län
SverigesLän2007Västerbotten.svg

Byske är en tätort i Skellefteå kommun belägen vid E4 och Bottenviken cirka 30 km norr om Skellefteå.

E4 delar Byske i två delar på vardera en östlig och en västlig del.

Den outbyggda Byskeälven mynnar ut i Bottenviken vid Byske.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1700- och 1800-talen utvecklades Byske från en jordbruksby till ett brukssamhälle med sågverken som drivkraft. Kring dessa växte sedan tätorten med handelshus och socialt liv.[2]

Byske by har medeltida anor. Redan på 1300-talet omtalas Byskeälven av Gudlav Bilder, en storman i Ångermanland, som i ett testamente tar upp sitt laxfiske i Byskeälven. När de första bofasta bönderna slog sig ner nådde förmodligen havet upp till byn. I århundraden var Byske en bland många andra jordbruksbyar.[2]

Under 1700- och 1800-talet fick Byske sågverk och glasbruk och dessa satte fart på utvecklingen av tätorten. År 1864 blev det tillåtet att bedriva handel på landsbygden och köpmän och hantverkare slog sig ned i samhället. Tidigare hade bruket haft en egen handelsbod, och de varor som inte fanns där kunde köpas i staden eller på marknader. De nya köpmännen byggde ståtliga handelsgårdar längs vägen upp mot kyrkan. Kyrkan hade ritats av stadsarkitekt Boström i Umeå och invigts 1872. I närheten uppfördes en liten kyrkstad, den blev en av de sista som byggdes i Sverige. Man hade planerat för 89 stugor men det byggdes bara åtta.[2]

När Riksväg 13 kom till i början av 1900-talet, uppstod en ny handelsgata längs nuvarande Storgatan. Det blev Byskes nya ansikte utåt. Där slog sig också flera hantverkare ner. Liksom många andra små orter har också Byske drabbats av affärsnedläggningar, men trots det finns mycket av den gamla prägeln av affärscentrum kvar. På vägen ner mot Byske havsbad finns ett hantverksmuseum som berättar om både hantverkare och verktyg. Bredvid kyrkan ligger hembygdsgården och ett skolmuseum. En liten bit därifrån ligger Markströmska gården från 1794. Det är en tidstypisk bondgård med en välbevarad interiör från 1800-talet.[2]

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Byske var och är kyrkby i Byske socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Byske landskommun, där för orten Byske municipalsamhälle var inrättat mellan 8 maj 1931 och 31 december 1957.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Byske 1960–2010[3]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
1 143
1965
  
1 345
1970
  
1 551
1975
  
1 710
1980
  
1 999
1990
  
1 932 292
1995
  
1 852 305
2000
  
1 738 307
2005
  
1 731 308
2010
  
1 728 321

Samhället[redigera | redigera wikitext]

En stor arbetsgivare i Byske är fläkttillverkaren Franke, tidigare Futurum AB.

Byske har god service med mataffärer, restauranger, banker, vårdcentral, skola och specialaffärer. Väster om centrum ligger den åttkantiga Byske kyrka med en liten kyrkstad och ett skolmuseum.

Byske havsbad ligger öster om ortens centrum och den tillhörande campingen är en av de få i Sverige med fem stjärnor.

Byske karamellfabrik som ligger mitt i centrum startades redan 1906 och är en av de äldsta fabrikerna i Sverige som fortfarande tillverkar polkagrisar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b c d] Kommun, Skellefteå (16 april 2014). ”Byske centrum” (på sv-se). http://www.skelleftea.se/default.aspx?id=13492. Läst 8 mars 2016. 
  3. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]