Tysklands grundlag
Tysklands grundlag (tyska: Grundgesetz, officiellt Grundgesetz für die Bundesrepublik Deutschland) är Förbundsrepubliken Tysklands författning, ursprungligen antagen den 23 maj 1949, vilket också markerar statens bildande.
Särskild betydelse har sektionen med grundrättigheter (Grundrechte).
Grundlagen antogs i de västliga ockupationszonerna 1949, men var då inte tänkt som en permanent författning (Verfassung), därav namnet. Det parlamentiska rådet utgick nämligen från att den sovjetiska ockupationszonen så småningom skulle förenas med de västliga.[1] Det dröjde dock till 3 oktober 1990 innan det blev hela Tysklands författning i samband med återföreningen.
Bland förändringar i grundlagen märks återinförandet av värnplikt och bildandet av en försvarsmakt år 1956 genom Wehrverfassung och införandet av undantagslagar (Notstandsgesetze) genom Notstandsverfassung 1968.
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Weimarkonstitutionen, Tysklands grundlag från 1919 till 1933
- Tysklands författningsdomstol
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hans Vorländer (1 september 2008). Warum Deutschlands Verfassung Grundgesetz heißt Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 december 2020.
- Halvarson, Arne (1987). Statsskicket i elva länder: en faktasamling (9. uppl.). Solna: Esselte studium. Libris 637377. ISBN 9124345695
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Tysklands justitieministerium: Grundgesetz für die Bundesrepublik Deutschland (på tyska med engelsk översättning)