Die Linke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vänstern
Die Linke
Die Linke logo.svg
Karl.Liebknecht.Haus.2007.jpg
Partikansliet finns i Karl-Liebknecht-Haus i Berlin.
Land Tyskland Tyskland
Partiordförande Katja Kipping,
Bernd Riexinger
Partisekreterare Matthias Höhn
Gruppledare Gregor Gysi
Grundat 16 juni 2007 (2007-06-16)
Huvudkontor Karl-Liebknecht-Haus
Kl. Alexanderstraße 28, Berlin
Antal medlemmar 63 757 (4:a)
Politisk ideologi Demokratisk socialism
Politisk position Vänster
Internationellt samarbetsorgan inget
Europeiskt samarbetsorgan Europeiska vänsterpartiet
Politisk grupp i Europaparlamentet Gruppen GUE/NGL
Färg(er) röd
Ungdomsförbund Linksjugend Solid
Studentförbund Die Linke.SDS
Europaparlamentet
Röstandel
7,4 %
Mandat
7 / 96
Förbundsdagen
Röstandel
9,2 %
Mandat
65 / 631
Webbplats
http://www.die-linke.de
Tysk politik
Politiska partier
Val

Die Linke (Vänstern) är ett politiskt parti i Tyskland som bildades den 16 juni 2007 genom en sammanslagning av partierna WASG och Die Linkspartei. Det härleder sitt namn från sitt anspråk på en vänsterpolitisk orientering och strävar efter att övervinna kapitalismen och införa demokratisk socialism.

Redan vid valet till förbundsdagen 2005 fanns ett valtekniskt samarbete mellan de före detta partierna så att Die Linke hade 54 ledamöter i förbundsdagen. Die Linkspartei, som uppkom genom reformering av det tidigare östtyska kommunistpartiet SED vilket efter Tysklands återförening hade blivit PDS (sedermera Linkspartei), hade sitt huvudsakliga väljarstöd i landets östra delar, medan WASG hade ett större väljarstöd i landets västra

I östra Tyskland, där de hittills haft sitt högsta väljarstöd, har partiet karaktären av ett regionalt folkrörelseparti och besitter här även ledande positioner på kommunal nivå. I Brandenburg (liksom tidigare i Berlin och Mecklenburg-Vorpommern) deltar partiet, fast som mindre samarbetsparti, i en röd regeringskoalition på delstatsnivå. I förbundsdagen är vänstergruppen (med 64 av 631 platser) den tredje största av fyra partigrupper. På europeisk nivå ingår Die Linke i Europeiska vänsterpartiet och Europaparlamentsgruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Vänstern är en bred plattform för vänsterpolitik för flera olika grupperingar från kommunistiska till socialdemokratiska. Under den gemensamma partikongressen år 2007 för Vänsterpartiet och WASG beslutades om det nya partiets politiska principer och det nya partiet Vänstern bildades. Fyra år senare, på kongressen i Erfurt, Thüringen, antogs ett officiellt partiprogram där man anger målet för partiet; att avskaffa kapitalismen genom att demokratisk socialism.

Partiets ekonomiska politik bygger på keynesiansk ekonomisk politik och vill öka de offentliga utgifterna genom investeringsprogram, utbildningssatsningar, anslag till forskning och utveckling, kultur och infrastruktur. Partiet vill även öka arvsskatten, återinföra en förmögenhetsskatt och införa en progressiv skatt som minskar skatteuttaget för låginkomsttagare och ökar uttaget för höginkomsttagare. Vänstern vill även täppa till kryphålen i skattelagstiftningen då dessa enligt partiet främst gynnar personer med höga inkomster.

Finansmarknaderna ska regleras för bland annat att minska spekulation i obligationer och derivat. Partiet vill även stärka antitrustlagar och ge kooperativ möjligheten att decentralisera ekonomin. Ekonomiska reformer ska enligt partiet kännetecknas av solidaritet och självbestämmande för löntagarna, ett förbud mot gas- och oljefracking, avvisande av privatiseringar och ett införande av en federal minimilön.

Politisk position[redigera | redigera wikitext]

Inom statsvetenskapen diskuteras frågan huruvida partiet Die Linke – under sin föregångare PDS:s inflytande – ska anses som extremistiskt, och besvaras olika.[1] De federala och delstatliga författningsskyddsmyndigheternas (som har till uppgift att bevaka samhällsomstörtande organisationer) klassificering och handlande är inte entydiga.

Sedan mars 2014 bevakas inte partiets ledamöter längre. Enligt den Federala byrån för skydd av konstitutionen är inte partiet att betraktas som vänsterextremt eller ett hot mot demokratin.[2] Däremot finns det partifraktioner, såsom Socialistisk vänster, som är under observation för misstänkt extremism.[3]

Val[redigera | redigera wikitext]

Rösternas fördelning i förbundsdagsval 1994–2009 i relation till röstberättigade (Linke och tidigare PDS visas violett)

Förbundsdagen[redigera | redigera wikitext]

I förbundsdagsvalet 2013 erhöll Die Linke 8,6 procent av andrarösterna (3,3 procentenheter mindre än 2009) och blev därmed för första gången det tredje största partiet i den tyska förbundsdagen, knappt före Allians 90/De gröna;[4] med 64 mandat i Förbundsdagen är Linke dock svagare än tidigare.

I förbundsdagsvalet 2009 erhöll partiet 11,9 procent av andrarösterna. Därtill fick det 16 direktmandat från fem förbundsländer (Berlin, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen-Anhalt och Thüringen) och liksom i förbundsdagsvalet 2005 stärktes deras ställning. I Sachsen-Anhalt och Brandenburg blev Vänstern det största partiet i förbundsdagsvalet, före SPD och CDU.

Delstatsparlament[redigera | redigera wikitext]

Förbundsländer vari Linke har en partigrupp i delstatsparlamentet (mörkröd: förbundsländer med Linke i regeringsställning).

Vänstern är representerad i tio förbundsländers parlament. De har inga ledamöter i lantdagarna i Baden-Württemberg, Rheinland-Pfalz och Bayern, där partiet aldrig lyckats ta sig över femprocentspärren.

I 2012 års lantdagsval i Schleswig-Holstein och Nordrhein-Westfalen åkte partiet ut efter en mandatperiod där. Året därpå (2013) misslyckades partiet med att hålla sig kvar i Niedersachsens lantdag.

De största representationerna (mer än tjugo procent av rösterna) finns i Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Sachsen och Thüringen. Saarland var det första västtyska förbundslandet där Die Linke tagit sig in i parlamentet med ett tvåsiffrigt valresultat.

Med ett undantag befinner sig partiet i opposition i de delstatsparlament det finns representerat. I Brandenburg ingår Die Linke i socialdemokraten Dietmar Woidkes röda regering. Tidigare har partiet även ingått i koalitionsregeringar med SPD i Berlin och i Mecklenburg-Vorpommern.

Översikt över delstatliga valresultat
Baden-W. Bayern Berlin Brandenb Bremen Hamb Hessen Mecklenb-V Nieders Nordrhein-W Rheinl-Pf Saarl Sachsen Sachsen-A Schleswig-H Thüringen
2007 8,4 %
2008 4,4 % 6,4 % 5,1 % 7,1 %
2009 27,2 % 5,4 % 21,3 % 20,6 % 6,0 % 27,4 %
2010 5,6 %
2011 2,8 % 11,7 % 5,6 % 6,4 % 18,4 % 3,0 % 23,7 %
2012 2,5 % 16,1 % 2,2 %
2013 2,1 % 5,2 % 3,1 %
  Representation i lantdagen
  Högsta valresultat (inga mandat i lantdagen)

Die Linke på lokal nivå[redigera | redigera wikitext]

Partiföreträdare har topposten Landrat i Wittenberg, Vorpommern-Greifswald, Nordhausen, Altenburger Land, Tetlow-Fläming och Ilm-Kreis.

Överborgmästare i Schwerin, Eisenach, Halberstadt och Borna är medlemmar i partiet, liksom borgmästare i en rad mindre städer.

Medlemmar i andra partier på Die Linkes kandidatlistor[redigera | redigera wikitext]

Redan långt innan WASG gick samman med PDS kandiderade medlemmar för andra partier på PDS listor inom ramen för politisk samverkan. I 2005 års förbundsdagsval tog sig WASG-kandidater in i Förbundsdagen på Linkspartei.PDS listor. DKP-medlemmar har valts in på PDS- och Die Linke-listor i omkring tjugo kommunala parlament och en lantdag.[5] DKP-politikern Christel Wegner, som på detta sätt valts in i Niedersachsens lantdag, uteslöts den 18 februari 2008 från lantdagens vänstergrupp på grund av kontroversiella uttalanden.

Med den händelsen i åtanke togs nya kriterier för kandidater fram på den första partikongressen i Cottbus.[6] Fortsättningsvis kunde icke partitillhöriga ställa upp som kandidat på partiets listor om de garanterade att de stod principerna i partiprogrammet och valmanifestet nära.[7] Medlemmar i andra partier får inte kandidera för Linke i lantdags-, förbundsdags- och Europaparlamentsvalen.

Partiordförande[redigera | redigera wikitext]

Ordförandeskapet är delat på flera personer i partiet Die Linke.

Namn Tillträdde Avgick
Lothar Bisky Lothar Bisky 16 juni 2007 15 maj 2010
Oskar Lafontaine Oskar Lafontaine 16 juni 2007 15 maj 2010
Gesine Lötzsch Gesine Lötzsch 15 maj 2010 10 april 2012
Klaus Ernst Klaus Ernst 15 maj 2010 2 juni 2012
Katja Kipping Katja Kipping 2 juni 2012 nuvarande
Bernd Riexinger Bernd Riexinger 2 juni 2012 nuvarande

Gruppledare i förbundsdagen[redigera | redigera wikitext]

Name Tillträdde Avgick Anmärkningar
Oskar Lafontaine Oskar Lafontaine 2005/2007* 2009 delade ledarskapet med Gregor Gysi
Gregor Gysi Gregor Gysi 2005/2007* nuvarande

*) 2005 till 2007 Linkspartei.PDS förbundsdagsgrupp inklusive flertalet WASG-medlemmar; sedan 2007 partiet Die Linkes förbundsdagsgrupp.

Kända medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Die Linke
  1. ^ Se Frank Decker, Viola Neu: Handbuch der deutschen Parteien, VS Verlag für Sozialwissenschaften, Wiesbaden 2007, s. 323 ff.; Eckhard Jesse, Jürgen P. Lang: Die Linke – der smarte Extremismus einer deutschen Partei. Olzog Verlag, München 2008; für die Vorgeschichte als Linkspartei.PDS: Steffen Kailitz: Politischer Extremismus in der Bundesrepublik Deutschland, Wiesbaden 2004, s. 82 ff. sowie den Extremismusverdacht für die Gesamtpartei bejahend: Eckhard Jesse: Die Linke Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine., ablehnend: Richard Stöss: Die Linke. Zur Beobachtung der Partei durch den Verfassungsschutz Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ ”Offen extremistische Zusammenschlüsse in der Partei DIE LINKE.” (på tyska). Verfassungsschutz Niedersachsen. http://www.verfassungsschutz.niedersachsen.de/extremismus/linksextremismus/linksextremistische_parteien/offen-extremistische-zusammenschluesse-in-der-partei-die-linke-126453.html. Läst 23 april 2017. 
  3. ^ Verfassungsschutzbericht, 2007–2011, Bundesamt für Verfassungsschutz
  4. ^ Vorläufiges Ergebnis der Bundestagswahl 2013 Arkiverad 21 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Bundeswahlleiter.de vom 23. September 2013.
  5. ^ „Auferstanden aus Ruinen“ – Die Wiedergeburt der DKP, Panorama
  6. ^ ”Leitantrag „Eine starke Linke für eine andere bessere Politik“”. Die-linke.de. http://die-linke.de/partei/organe/parteitage/1_parteitag/beschluesse/eine_starke_linke_fuer_eine_andere_bessere_politik/. Läst 22 december 2010. 
  7. ^ Die Linke: Kriterien für Kandidaturen zu den Wahlen 2009, 18 oktober 2008. Läst 18 oktober 2011.