Ulf Linde

Ulf Linde
Född	15 april 1929 Oscars församling, Stockholm
Död	12 oktober 2013 (84 år) Stockholm (skriven i Lidingö församling)
Begravd	Galärvarvskyrkogården kartor
Medborgarskap	Sverige
Sysselsättning	Kompositör, författare, översättare, kritiker
Befattning
Museidirektör Stol nummer 11 i Svenska Akademien (1977–2013)
Arbetsgivare	Thielska galleriet
Maka	Nina Öhman
Utmärkelser
Kellgrenpriset (1987) Lotten von Kræmers pris (1988)
Redigera Wikidata

Ulf Harald Linde, född 15 april 1929 i Stockholm, död 12 oktober 2013 i Stockholm, var en svensk konstkritiker, jazzmusiker, författare, museiman, professor och kompositör.

Biografi

Ulf Linde var son till civilingenjör Harald Linde och hans fru Karin Krouthén. Han var först gift med Bertha Lundgren, och efter hennes död gifte han om sig med Nina Öhman, som också efterträdde honom som intendent på Thielska galleriet.

Han var från 1963 medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna och sedan 1977 ledamot av Svenska Akademien. Han invaldes i Svenska Akademien 10 februari 1977 och tog sitt inträde 20 december samma år, på stol nummer 11, som efterträdare till Eyvind Johnson. 1977 blev han också chef för Thielska galleriet, en post han innehade i 20 år.

Som kritiker på Dagens Nyheter (1956–1968) gjorde sig Ulf Linde känd för en radikal konstsyn, som betonade betraktarens medskapande roll. I den i Sverige epokgörande boken Spejare (1960) samlade han artiklar om ”de informella” (Henri Michaux, Jean Fautrier, Jean Dubuffet, Wols, Jackson Pollock) och framför allt skrev han där om Marcel Duchamp. Moderna museet i Stockholm har en unik samling repliker av Duchamps viktigaste verk utförda av Ulf Linde, flera av dem dessutom signerade av Duchamp själv. Spejare blev en av de faktorer som utlöste ”den stora konstdebatten” 1962, de viktigare inläggen samlade i Är allting konst? (1963). I maj år 1960 anordnade Linde tillsammans med konstnären P. O. Ultvedt en utställning med repliker och verk av Marcel Duchamp i Bokkonsums konstgalleri på Wallingatan 62. Tillsammans skapade de repliker, bl. a. Roue de bicyclette (1913/1960/1976) som finns i Moderna Museets samling.

Ulf Linde lämnade Dagens Nyheter och dagskritiken 1968, då han tillträdde som professor i den moderna konstens teori på Kungliga Konsthögskolan (1968–1977). Han var intendent vid Moderna museet (1973–1976) och för Thielska Galleriet (1977–1997), där han efterträddes av sin hustru Nina Öhman fram till 2011. På Thielska Galleriet organiserade Ulf Linde mer än hundra tillfälliga utställningar, där konstnärerna presenterades i en kort text på ett A4-papper. Dessa "mikroessäer" finns samlade i Presentationer (1999). Med utställningen "De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde" på Konstakademien i Stockholm, 2011, ett samarbete mellan Konstakademien och Moderna museet, manifesterades Ulf Lindes livslånga engagemang i Duchamptolkningen och hans tes (framställd i utställningens katalog) om en matematisk precision i de olika konstverkens inneboende geometri.

Som jazzmusiker var Ulf Linde främst aktiv från slutet av 1940- och början av 1950-talet. Han spelade vibrafon med bland andra Arne Domnérus och Putte Wickman. Ulf Linde är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Priser och utmärkelser

• 1965 – Litteraturfrämjandets stipendiat
• 1984 – Natur & Kulturs kulturpris
• 1986 – Övralidspriset
• 1987 – Kellgrenpriset
• 1988 – Lotten von Kraemers pris
• 1996 – Gerard Bonniers pris
• 1997 – Pilotpriset
• 2006 – Anders och Veronica Öhmans pris
• 2012 – Gerard Bonniers essäpris

Bibliografi

• 1958 – Johan Krouthén 1858–1932
• 1959 – Anteckningar om Schweizerstilen
• 1960 – Spejare
• 1962 – Lennart Rodhe
• 1963 – Marcel Duchamp
• 1964 – Siri Derkert
• 1965 – Fyra artiklar
• 1974 – Geometrin i en målning av Piero della Francesca
• 1977 – Eyvind Johnson
• 1979 – Ragnar Sandberg
• 1979 – Rune Jansson
• 1984 – Ulf Gripenholm
• 1985 – Efter hand, urval texter 1950–1985 (red Lars Nygren)
• 1986 – Kjell Anderson
• 1986 – Marcel Duchamp
• 1987 – Den sentimentale satyren
• 1987 – Karl Axel Pehrson
• 1987 – Bo Larsson
• 1989 – Mot fotografiet
• 1989 – Olle Olsson Hagalund
• 1990 – Sverker Broström
• 1990 – Ingemar Nygren
• 1990 – Gripenholm eller Tolv variationer över ett tema av Basilius Valentinus
• 1991 – Olle Skagerfors
• 1993 – Clinch
• 1996 – Rune Rydelius
• 1996 – John-E Franzén
• 1998 – Lars Kleen
• 1998 – Om att bara finnas, tolkning av Wallace Stevens dikter
• 1999 – Presentationer (red Bengt Jangfeldt och Lars Nygren)
• 1999 – Svar, urval texter 1985–1999 (red Lars Nygren)
• 2004 – Jazz (red Lars Nygren)
• 2007 – Edvard Munch och Thielska Galleriet
• 2008 – Från kart till fallfrukt – 70 korta kapitel om mitt liv et cetera (självbiografi)
• 2011 – Sammelsurium (red Lars Nygren)

Diskografi

Ulf Linde Jazz – 1948–52, dubbel-CD med Ulf Linde, vibrafon, i olika sättningar: Arne Domnerus Favourite Five, Ulf Linde Quintet, Reinhold Svensson Quintet, Thore Jederbys Sextett, Expressens Elitorkester, Ulf Lindes Kvartett, Bengt Hallbergs Sextett, James Moody and his Cool Cats, m.fl., PHONTASTIC 2004

Filmografi

Musik

• 1953 – Mästerdetektiven och Rasmus

Roller

• 1949 – Kvinnan som försvann
• 1983 – Åke Hasselgård Story
• 1996 – Hela mitt liv har varit konst

Källor

• Linde, Ulf i Vem är det 1993
• Ulf Linde i Libris
• Ulf Linde på Svensk Filmdatabas
• Ulf Linde på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960

Externa länkar

• Om Ulf Linde på Svenska Akademiens webbplats
• Ulf Linde på Svensk mediedatabas