Isa Quensel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isa Quensel
Isa Quensel cirka 1950-tal.
Isa Quensel cirka 1950-tal.
Född Anna Lisa Schultz
21 september 1905
Göteborg, Sverige
Död 3 november 1981 (76 år)
Lund, Sverige
Aktiva år 1931–1981
Make Helge Bäckström
(1927–1929)
Torsten Quensel
(1930–1933)
Lars Egge
(1940–1965)
Ulf Thurin
(1971–1981)
IMDb
Isa Quensel som Franzi och Georg Funkquist som Johann Brunner i tredje akten av operetten Tre valser 1942.

Isa Quensel, senast folkbokförd Anna-Lisa Thurin[1], född Schultz 21 september 1905 i Göteborg, död 3 november 1981 i Lund (skriven i Solna),[2] var en svensk opera- och operettsångare (sopran), skådespelare och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Quensel var dotter till köpmannen Robert Ferdinand Schultz och hans hustru Anna (Annie) Mathilda Philip. Hon gick på Nya Elementarläroverket för flickor i Göteborg mellan 1913 och 1924. Hon fick en grundlig skådespelarutbildning och studerade bland annat sång och musik för Bernardi i Paris åren 1926–1928, och åren därefter dramatisk gestaltning för skådespelaren Naima Wifstrand i Stockholm.

Hon uppträdde tidigt på den stora teaterscenen, redan år 1925 på Blancheteatern i Stockholm vid 20 års ålder. Dock skedde hennes egentliga scendebut år 1929 i pjäsen Rose-MarieVasateatern i Stockholm. Hon kom sedan under åren att uppträda på de flesta privatteatrar i Stockholm och i Göteborg, samt på Kungliga Operan och Göteborgs Stadsteater. På 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och medverkade bland annat i Tartuffe av Jean-Baptiste Molière, Den inbillade sjuke (av densamme), Sällskapslek, dramat Pojken Winslow (där hon spelade mamma Grace Winslow) och i Noel Cowards Markisinnan (där hon spelade titelrollen). Hon var Friherrinnan i tv-serien Drottningens juvelsmycke från 1967 och Fru Åvik i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes från 1962.

Isa Quensel var också en utmärkt operasångare (sopran) som under hela sin karriär varvade såväl komiska som dramatiska talroller på teater och film med musikal och opera. Under flera års tid tillhörde hon Kungliga Operans fasta ensemble där hon sjöng huvudroller i bland annat operorna Carmen, Così fan tutte, Figaros bröllop och Barberaren i Sevilla samt operetten Csardasfurstinnan. På 1960- och 70-talet var hon även lärare i sång och scenisk framställning för blivande sångare/sångerskor på Musikhögskolan i Stockholm.

På film har Isa Quensel gjort ett antal biroller, som mörka kvinnor med något mystiskt förflutet, men 1936 gjorde hon huvudrollen i Raggen - det är jag det. Under 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och framträdde i ett antal betydande roller. Hon medverkade i ett 60-tal filmer och TV-produktioner.

Hon gjorde också den svenska rösten till "Krösa-Maja" i filmerna om Emil i Lönneberga, där den tyska skådespelaren Carsta Löck spelade rollen i den svensk-tyska samproduktionen. Isa Quensel gjorde även rösten till Faster Tilda i de tecknade filmerna om Agaton Sax.

Mot slutet av sitt liv ägnade hon en stor del av sin tid till att göra nyöversättningar och textrevideringar av flera kända operetter.

Hösten 1981 skulle hon med Lars Humble vara genomgående artist i Sveriges Televisions Kvitt eller dubbelt, men Quensel insjuknade strax före sändningen och avled.[3]

Hon var gift 1927–1929 med affärsmannen Helge Bäckström, 1930–1933 med redaktören Torsten Quensel, 1940–1965 med teaterchefen Lars Egge och från 1971 med konstnären Ulf Thurin. Från tredje äktenskapet finns en dotter och en son, skådespelaren Peter Egge.[3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1933 Luftexpressen
Alexander Lestyan och János Vaszary
Folkan[4]
1933 Rachel Sverige är räddat
Erik Lindorm
Folkteatern[5]
1935 Annette En förtjusande fröken
Ralph Benatzky
Gösta Ekman Vasateatern[6][7][8]
1939 Valencienne Glada änkan
Franz Lehár
Ragnar Hyltén-Cavallius Kungliga Operan[9]
1939 Amelia Amelia går på bal
Gian Carlo Menotti
Ragnar Hyltén-Cavallius Kungliga Operan[10]
1942 Blåjackor
Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie
Leif Amble-Naess Stora Teatern[11]
1943 Fanni
Charlotte
Franzi
Tre valser
Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[12]
1953 Lantlollan
William Wycherley
Sam Besekow Alléteatern[13]
1954 Cora, Lecoqs hustru Lilla kommissarien
Marcel Achard
Åke Falck Alléteatern[14]
1955 I afton kl. 8
George Dandin, Jag talar till dig, Ödets man, Familjealbumet

Molière, William Saroyan, George Bernard Shaw och Noël Coward
Sam Besekow
Isa Quensel
Hans Lagerkvist
Alléteatern[15]
1961 Laura Hammond Det är aldrig för sent
Felicity Douglas
Åke Falck Intiman[16]
1962 Madame Rosepettle Pappa, pappa, stackars pappa, mamma har hängt dig i garderoben och jag känner mig så nere
Arthur L. Kopit
Hans Lagerkvist Idéonteatern[17]
1969 Golde, hustrun Spelman på taket
Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock
Henny Mürer Stockholms stadsteater
1970 Anhilte Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
även regi Oscarsteatern[18]
1973 Frosine Den girige
Molière
Bertil Lundén Riksteatern[19]

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1955 I afton kl. 8
George Dandin, Jag talar till dig, Ödets man, Familjealbumet

Molière, William Saroyan, George Bernard Shaw och Noël Coward
Alléteatern
Regi tillsammans med
Sam Besekow och Hans Lagerkvist[20]
1970 Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Oscarsteatern[18]
1974 Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Oscarsteatern[21]
1975 No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar
Oscarsteatern[22][23]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=59359&iv=BIOGRAPHY
  3. ^ [a b] Uno Myggan Ericson: Myggans Nöjeslexikon, band 12 (1992) s 163 (Bra Böcker).
  4. ^ Oscar Rydqvist (26 februari 1933). ”'Luftexpressen' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-02-26/55/16. Läst 27 augusti 2015. 
  5. ^ Bo Bergman (16 september 1933). ”'Sverige är räddat' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-16/251/10. Läst 17 december 2015. 
  6. ^ ”En förtjusande fröken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14204&pos=375. Läst 14 juli 2015. 
  7. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 395
  8. ^ Oscar Rydqvist (22 mars 1935). ”Vasateaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-03-22/80/17. Läst 27 augusti 2015. 
  9. ^ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. Sid. 221. Libris 784760 
  10. ^ Curt Berg (31 december 1939). ”Vem är Putte?”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1939-12-31/354/12. Läst 27 augusti 2015. 
  11. ^ Nyårspremiärer i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 11. 2 januari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-01-02/1/11. Läst 30 januari 2016. 
  12. ^ O. R-t (23 september 1943). ”"Tre valser" på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-09-22/258/17. Läst 11 juli 2015. 
  13. ^ Ebbe Linde (24 oktober 1953). ”Samtal efter Alléteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-10-24/288/5. Läst 18 januari 2016. 
  14. ^ Ebbe Linde (15 april 1954). ”'Lilla kommissarien' på Allé”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-04-15/103/5. Läst 18 januari 2016. 
  15. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 21 december 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-12-21/346/30. Läst 20 januari 2016. 
  16. ^ 'Det är aldrig för sent'”. Dagens Nyheter: s. 16. 3 mars 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-03-03/60/16. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ Ebbe Linde (11 oktober 1962). ”Jag satsar en dollar på Mr Kopit”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-10-11/276/12. Läst 21 januari 2016. 
  18. ^ [a b] ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  19. ^ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015. 
  20. ^ Ett handtag åt enaktaren”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 januari 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-01-02/1/18. Läst 20 januari 2016. 
  21. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24803&pos=34. Läst 26 juni 2015. 
  22. ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015. 
  23. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]