Hoppa till innehållet

V479 Scuti

Från Wikipedia
V479 Scuti
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkölden
Rektascension18t 26m 15,0568s[1]
Deklination-14° 50′ 54,242″[1]
Skenbar magnitud ()11,27[2]
Stjärntyp
SpektraltypO(f)N6.5 V + Svart hål[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+17,2 ± 0,7[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +6,826[1] mas/år
Dek.: -8,515[1] mas/år
Parallax ()0,49 ± 0,015[4]
Avstånd8 200 ± 300  (2 500 ± 100 pc)
Detaljer
Massa22,9 +3,4−2,9[3] M
Radie9,3 +0,7−0,6[3] km R
Luminositet182 000[3] L
Temperatur39 000[3] K
Vinkelhastighet113[3] km/s
Andra beteckningar
ALS 9609, ALS 5039, 3EG J1824-1514, GSC 05702-01197, LS IV -14 59, LS 5039, 2MASS J18261505-1450542, NVSS J182614-145054, 1RXS J182615.1-145034, TYC 5702-1197-1, UCAC2 26514948, UCAC4 376-114775, USNO-A2.0 0750-13160226, uvby98 610005039, V479 Scanti, Gaia DR3 4104196427943626624, Gaia DR1 4104196427943626624, Gaia DR2 4104196427943626624[4][5]

V479 Scuti eller LS 5039, är en dubbelstjärna i södra delen av stjärnbilden Skölden. Den har en skenbar magnitud av ca 11,27[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 1 på ca 0,585[6] mas, beräknas den ligga på ett avstånd av ca 8 200 ljusår (ca 2 500 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av 17 km/s.[3]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Bredbands ljuskurva för V479 Scuti, plottad efter Sarty et al. (2011).[7]

LS 5039 består av en massiv huvudseriestjärna av spektralklass O(f)N6.5 V och ett kompakt objekt (troligen ett svart hål),[3] som sänder ut gammastrålning med HE (hög energi) och VHE (mycket hög energi). Den är ett av de endast tre kända stjärnsystemen av detta slag, tillsammans med LS I +61 303 och PSR B1259-63. De två objekten kretsar kring varandra med en omloppsperiod av 3,9 dygn i en bana med en excentricitet av 0,31.[3] Dessutom är den en av de få massiva röntgenbinärer som är kända för att vara associerade med radioemission.[6]

Primärstjärnan har en massa av ca 23[3] solmassor, en radie av ca 9,3[3] solradier och utsänder från dess fotosfär motsvarande 182 000[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 39 000 K.[3] Följeslagaren har en beräknad massa av ca 3,7 solmassor och en förmodad radie av 10,93 km.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • LS I +61 303, är den enda annan kända stjärna med VHE röntgenstrålning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, LS 5039, 22 maj 2023..

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Gaia Collaboration (2016). "Gaia Data Release 1". Astronomy & Astrophysics. 595: A2. arXiv:1609.04172. Bibcode:2016A&A...595A...2G. doi:10.1051/0004-6361/201629512. S2CID 1828208.
  2. ^ [a b] Zacharias, N. (2012). "The fourth US Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC4)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2012yCat.1322....0Z.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Casares, J; Ribo, M; Ribas, I; Paredes, J. M; Marti, J; Herrero, A (2005). "A possible black hole in the γ-ray microquasar LS 5039". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 364 (3): 899–908. arXiv:astro-ph/0507549. Bibcode:2005MNRAS.364..899C. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09617.x. S2CID 8393701.
  4. ^ [a b] Hämtad 2024-06-18.
  5. ^ "V* V479 Sct". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2 maj 2018.
  6. ^ [a b] Trigueros Páez, E.; Barbá, R. H.; Negueruela, I.; Maíz Apellániz, J.; Simón-Díaz, S.; Holgado, G. (2021). "MONOS: Multiplicity of Northern O-type Spectroscopic systems". Astronomy & Astrophysics. 655: A4. arXiv:2106.08865. doi:10.1051/0004-6361/202141018. S2CID 235446900.
  7. ^ Sarty, Gordon E.; Szalai, Tamás; Kiss, László; Matthews, Jaymie M.; Wu, Kinwah; Kuschnig, Rainer; Guenther, David B.; Moffat, Anthony F. J.; Rucinski, Slavek M.; Sasselov, Dimitar; Weiss, Werner W.; Huziak, Richard; Johnston, Helen M.; Phillips, Andre; Ashley, Michael C. B. (February 2011). "The γ-ray binary LS 5039: mass and orbit constraints from MOST observations". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 411 (2): 1293–1300. arXiv:1009.5150. Bibcode:2011MNRAS.411.1293S. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17757.x. S2CID 13234345. Hämtad 24 mars 2022.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]