Vaxholms kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vaxholms kyrka
Kyrka
Vaxholms kyrka
Vaxholms kyrka
Land Sverige Sverige
Län Stockholms län
Ort Vaxholm
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Vaxholms församling
Plats Kungsgatan 6, 185 34 Vaxholm
 - koordinater 59°24′12″N 18°20′51″Ö / 59.40333°N 18.34750°Ö / 59.40333; 18.34750
Arkitekt C F Adelcrantz, Olof Tempelman
Stil Nyklassicism
Invigd 1803
Bebyggelse-
registret
21300000004877
Altaret
Altaret
Den temporära klockstapeln
Den gamla kyrkan Petrikyrkan. Ur Suecia Antiqua et Hodiernas av Erik Dahlbergh[1]

Vaxholms kyrka, namngiven Gustav Adolfskyrkan, är en kyrkobyggnad belägen i centrala Vaxholm. Kyrkan är en enskeppig salkyrka med exteriör i nyklassicistisk stil. Den stod klar år 1803 efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz och Olof Tempelman. Denna ersatte Vaxholms tidigare träkyrka som var i dåligt skick.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1500-tal[redigera | redigera wikitext]

Man tror att Vaxholm hade ett litet kapell eller trähus att samlas till gudstjänst i redan under 1500-talet. Detta skall ha varit beläget där tullhuset stått sedan 1738, nere vid vattnet vid Kastellsundet.[2][3]

Den gamla kyrkan[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1600-talet hade myndigheterna för avsikt att göra Vaxholm till stad. Man införde skattelättnader och befolkningen växte. I linje med detta blev Vaxholm 1644 sin egen församling och man planerade bygget av en rejälare träkyrka. Kyrkobygget finansierades av mantals- och boskapspenningar. Riksdrotsen Per Brahe lämnade störst bidrag och fick kyrkan uppkallad efter sig; Petrikyrkan eller S:t Petri Kyrka. Värt att nämna, för att man skall få en rättvis bild av ortens omfattning under denna tid, är att invånarantalet år 1713 hade segat sig upp i 163 personer.[3]

Källorna tvistar om var denna kyrka var belägen. Men antingen högre upp i Vaxholm, kort väster om dagens kyrka eller närmre den tidigare, nere vid Kastellsundet.[2][3]

Den gamla kyrkan var av trä och spåntäckt. Den hade ett torn, 28 bänkrader och tre läktare. Två av läktarna var avsedda för borgarna i staden och den tredje fästningens besättning.[3] Kanske kan Erik Dahlberghs plansch Fortalitium Waxholm ur i Suecia antiqua et hodierna ge oss en bästa fingervisningen om hur den gamla kyrkan såg ut där den skymtar till väster i kopparsticket från 1600-talets slut.

Är 1735 slog blixten ned i och förstörde tornet. Av någon anledning hade man redan, enligt reparationsprotokoll, 1707 en klockstapel för de två klockorna.[3] 1746 ansågs den gamla kyrkan vara i så dåligt skicka att den inte var värd att reparera, men flera inventarier övergick att bli inventarier i den nya.[2][3]

Det enda som idag skvallrar om den gamla kyrkans existens är en minnessten utanför den nya kyrkan med inskriptionen;

Anno 1644 funderades sanct Petri kyrckia uthi Waxholm genom fordom praepositi och pastoris then ehrewyrdige och wällärde Herr Erichsons Hellbergs påkostnad anno 1678.

På stenens andra sida sitter en fattigbössa och en text om att skänka till guds hus och den fattige.[3][4]

Dagens kyrka[redigera | redigera wikitext]

Den första stenen till den nuvarande kyrkan lades den 20 september 1760. Detta enligt stenen själv som är blottlagd på kyrkans bakre östra sida. Bygget drog ut på tiden och skylten ovanför entrén anger att kyrkan invigdes först år 1803.

Överintendent Carl Fredrik Adelcrantz var arkitekten som ritade och slutgiltigt skulle godkänna kyrkobygget. Arkitekt Olof Tempelman verkade under Adelcrantz som hjälpreda. När Adelcrantz år 1795 avsade sig sina offentliga uppdrag, för att ett år senare dö, kom det på Tempelman att slutföra bygget.[4]

De insamlade medlen räckte inte heller till att bygga det planerade tornet. Tanken var att senare bygga till detta, och temporärt uppfördes en klockstapel i trä, vilken fortfarande är den som nyttjas.[2]

Kyrkan uppkallades efter dåvarande kungen, Gustav IV Adolf, och benämndes Gustav Adolfskyrkan.[2]

Utökning och renovering[redigera | redigera wikitext]

  • 18001818 byggdes gravkor på kyrkogården.
  • 1896 genomfördes en större renovering ledd av Johan Laurentz. Man byggde till den lilla sakristian, satte in det rundbågiga korfönstret med målat glas, bytte ut altaret och satte in en predikstol, båda av konstnären Karl Nilsson, satte in fönster i tvärskeppens armar och i den östra gaveln, murade igen södra sidans entré, tog bort bondläktare i tvärskeppet och byggde nya bänkar.
  • Tidigt 1900-tal renoverades 1700-talskrucifixet
  • 1909 sattes orgeln in. En E.A.Setterquist & Son.
  • 1926 genomfördes renovering av arkitekt Sven Brandel.
  • 1936 förlängdes kyrkogården mot parken i väster.
  • 1950 reparerades klockstapeln, och kyrkans främre bänkrader togs bort.
  • 1951 isolerades och renoverades vinden efter angrepp av skadedjur.
  • 1962 genomfördes en större renovering ledd av Vaxholms stadsarkitekt Lars O Åkerlund.[5] Man bytte ut plåttaket mot ett av koppar, förgyllde korset på taket, putsade ytterväggarna, gav fönsterna nya omfattningar och förnyade trappan vid entrén.
  • 196769 byggde man till kapprum, toalett, städrum och väntrum under orgelläktaren. Man moderniserade orgeln med att utöka den till 22 stämmor. Sakristian reparerades och man ändrade belysningen i kyrkan.
  • 1978 köptes det in en ny kororgel med sju stämmor.
  • 1979 satte man in nya innanfönster av isolerande glas.
  • 1986 byggdes huvudentrén om med ny trappa och rullstolsramp. Dessa ändrades igen några år senare.
  • 199495 lade man om kyrkorummets golv, målade om invändigt och förändrade inbyggnaderna under orgelläktaren, genom att bland annat förstora fönstret för att få ljusare. Allt enligt förslag av Hilding Lögdberg som även byggde Resarö kapells församlingshem.
  • 1998 putsade man om kyrkans och det Åkerbergska gravkorets ytterväggar.

[2]

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Vaxholms kyrka är av typen enskeppig salkyrka, har kort korsarm och ett fullbrett korparti. Byggnaden står i öst-västlig riktning med sin senare tillbyggda lilla sakristia i norr.[2]

Gudstjänstrummet är en vitputsad sal, orienterad i öst-västlig riktning med grunda sidoskepp. Kyrkan täcks av ett mansardtak, valmat åt gavelsidorna. Sakristian byggdes till 1896 av arkitekt Johan Laurentz, då södra ingången igensattes och rundbågiga fönster sattes in i korgaveln. 1962 byttes takens plåt ut mot ett i koppar. Den välbevarade interiören täcks av ett kassettak.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Predikstolen

Träskulptur[redigera | redigera wikitext]

I vänstra hörnet av koret står en målad träskulptur av Kristus i smärtomannen-pose. Oansenlig, bara 83 cm hög, står den på en sockel. Den kan ha anskaffats till den gamla kyrkan och är förmodligen från tidigt 1600-tal.

Spännande med den är att det är ett efterreformatoriskt arbete, men att denna typ av Smärtomannen är den yngsta typen och har ett medeltida yttryck likt den variant som uppstod på 1300-talet. Kristus står i den gamla, från antikens övertagna, böneställningen med öppna händer och höjda armar. Efter döden, men framställd levande, står han nu med blodiga spikmärken i händer, såret i sidan och törnekrona, inför Gud, med sin förbön till människorna.[3]

Tavlor[redigera | redigera wikitext]

På varsin sida av korfönstret hänger två tavlor. Till vänster en Rubenskopia där Kristus tas ned från korset. Rubens original har hängt i Antwerpens katedral sedan 1611, och är en förebild för många altartavlor. Kristus sänks ned till Johannes i den röda dräkten. Maria Magdalena tar knäböjd emot hans fötter och Jesu moder Maria höjer, gråtande, sin hand mot hans armbåge. I röd basker och praktfull dräkt står Josef från Arimatea, som erbjöd sin grav till Jesus och stående baklänges på stegen till vänster står Nikodemos som tog med sig myrra för att smörja Jesu kropp med. Tavlan skänktes till kyrkan 1816 av Översten och Riddaren von Post.

Till höger hänger det som var altartavlan i den gamla kyrkan. Motivet är den tillkrönte Jesus och ramen är praktfullt exempel på vad en hantverkare kunde ta sig till år 1721. Ramen tros vara från Burchard Prechts verkstad i Stockholm, och tavlan anses målad av med en efterföljare till Carlo Dolci, som bildade skola i Florens för denna typ av bilder.[3]

Krucifix[redigera | redigera wikitext]

altaret står ett 65 cm högt krucifix med Jesus fäst på gotiskt vis vid korset med en enda spik. Kroppen är skulpterad i trä och tros vara från sent 1700-tal. När pjäsen renoverades under 1900-tales början tillverkade man en ny arm och bytte ut korset. Det står "I N R I" inristat i korset ovanför det törnekrönta huvudet.[3]

Dopfunt[redigera | redigera wikitext]

Dopfunten i kyrkan har ett brokigt förflutet. Den är tillverkad i gotländsk sandsten under sent 1300-tal. Vaxholm fick den skänkt till sig av Riddarholmskyrkan troligen 1677. 1835 hade man troligtvis tröttnat på den, för den stod i ett skjul på kyrkogården. Chefen för Vaxholms fästning, kommendant Panchen, tog hand om den och den övergick till att bli fågelbad i kommendantbostadens trädgård - Blynäsgården. Friherre Frans Oscar Leuhusen tog över Blynäsgården runt år 1850. 1933 förstod hans släktingar att det var en dopfunt som stod i trädgården och den returnerades till kyrkan där den fick stå på kyrkogården till 1963, då den togs in igen i kyrkan. Dryga hundra år som fågelbad hade satt sina spår, och 1981 bad kyrkoherden Riksantikvarieämbetet att få flytta bort dopfunten på grund av sin trasiga fot och att den stilmässigt inte passade så bra i kyrkan. Blynäsgården fick tillbaka sitt fågelbad till 2008. För först då såg kyrkan det fantastiska i denna 600 år gamla dopfunts historia och den fick bli kyrkans dopfunt ännu en gång.[6]

Orgel[redigera | redigera wikitext]

  • 1756 byggde organisten Gabriel Lind, Vaxholm en orgel med 4 stämmor i den tidigare kyrkan.[7]
  • 1809 byggde Olof Schwan, Stockholm en orgel.
  • Den nuvarande orgeln byggdes 1909 av E A Setterquist & Son, Örebro och är en mekanisk orgel med rooseweltlådor. Orgeln står på västläktaren. Orgeln har 3 fria kombinationer och automatisk pedalväxling. På 1950-talet och 1962 omdisponerades orgeln. År 2012 restaurerades orgeln av Åkerman & Lund Orgelbyggeri varvid den senromantiska originaldispositionen återställdes. Instrumentet har nu 22 stämmor, två manualer och pedal. Fasaden är den ursprungliga, icke-ljudande, från 1908.
  • Disposition från 1989:
Manual I Manual II Pedal Koppel
Principal 16' Borduna 16´ Subbas 16´ I/P
Borduna 16' Flöjt Principal 8' Borduna 8' II/P
Principal 8' Principal 4' Koralbas 4' II/I
Flöjt harmonick 8' Flöjt oktaviant 4' Basun 16' I 4'/I
Oktava 4' Nasard 2 2/3' II 16'/II
Gedackt 4' Waldflöjt 2'
Kvinta 2 2/3' Ters 1 3/5'
Oktava 2'
Sifflöjt 1'
Mixtur 3 chor

Kororgel[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande kororgeln byggdes 1978 av Nels Munck Mogensen, Hovmantorp och är en mekanisk orgel. Kororgeln står till hög i koret.

Manual Pedal Koppel
Gedackt 8' Subbas 16' Man/Ped
Rörflöjt 4' Gedackt 8'
Svegel 2'
Quint 1 1/3'
Sivflöjt 1'

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Orgelliv : sju sekel i Stockholms stifts kyrkor / redaktör: Christina Nilsson ; foto: Magnus Aronson, Mats Åsman. Stockholm: Kulturhistoriska bokförlaget. 2012. Libris länk. ISBN 978-91-87151-04-0  - Innehåller CD med musik på kyrkans huvudorgel framförd av Anna Holm.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Perelle/Dahlbergh, Suecia Antiqua et Hodiernas, 1670-1674, Band 1 Plansch 147
  2. ^ [a b c d e f g] Legars, 2004
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Kilström, 1977
  4. ^ [a b] Boëthius, 1980, s. 256-257
  5. ^ Harnesk, 1964
  6. ^ Vaxholms Kyrka, Infoblad sammanställt av Vaxholms församling
  7. ^ Abrahamsson Hülpers, Abraham (1773) (på Svenska). Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige. Västerås: Johan Laurentius Horrn. sid. 253. Libris länk 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]