Vietnamesiska båtflyktingar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vietnamesiska båtflyktingar på väg att undsättas.

Vietnamesiska båtflyktingar var de flyktingar som flydde Vietnam sjövägen efter Vietnamkriget, i synnerhet under 1978 och 1979. Ibland används termen för alla de ungefär 2 miljoner människor som flydde från Vietnam 1975-1995 oavsett flyktväg.

Antalet båtflyktingar som kom fram till andra länder var nästan 800 000 mellan 1975 och 1995. Hur många som inte överlevde resan är okänt. Flyktingarna tog sig till länder i Sydostasien som Malaysia, Indonesien, Thailand, Filippinerna, Singapore och den brittiska kolonin Hongkong. De hundratusentals som flydde Vietnam under 1978 och 1979 orsakade en internationell humanitär kris då länderna i Sydostasien blev allt mer ovilliga att ta emot flyktingarna. Efter en internationell konferens 1979 förband sig Vietnam att begränsa antalet människor som lämnade landet. Länderna i Sydostasien skulle ta emot flyktingarna tillfälligt, medan resten av världen, i synnerhet de utvecklade länderna, skulle stå för kostnaderna och permanent ta emot flyktingarna.

Mer än hälften av flyktingarna hamnade i USA, de flesta andra i Frankrike, Kanada, Australien, Tyskland och Storbritannien. Sverige tog emot cirka 5 000, Finland 100. Tiotusentals skickades tillbaka till Vietnam, frivilligt eller ofrivilligt.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En familj båtflyktingar som räddats av ett amerikanskt örlogsfartyg.
Räddade båtflyktingar får vatten.
Sydkinesiska sjön - besättningsmedlemmar på USS Durham (LKA-114) räddar flyktingar, april 1975

Vietnamkriget slutade 30 april 1975 då Saigon föll till Nordvietnams armé. Mer än 130 000 vietnameser som var lojala mot USA eller Sydvietnams regim evakuerades av USA. De flesta flyttade till USA. Under 1975 tog kommunisterna över även i Kambodja and Laos, vilket skapade flyktingströmmar från alla tre länderna.[1]

Efter evakueringen av Saigon var det ganska få vietnameser som lämnade landet fram till 1978. Att antalet flyktingar ökade berodde på att förtrycket i Vietnam hårdnade. En miljon människor, mestadels de som haft samröre med Sydvietnams regim, skickades till fångläger, ofta i flera år.[2] Ytterligare en miljon människor, mest stadsbor, bosatte sig "frivilligt" i "nya ekonomiska zoner" där de förväntades överleva genom att röja ny jordbruksmark i djungeln.[3] Vietnams regering avrättade omkring 100 000 människor utan rättegång mellan 1975 och 1985.[4]

Förtrycket var särskilt hårt mot Hoa-folket, Vietnams etniskt kinesiska befolkning.[5][6]

Svensk politisk respons[redigera | redigera wikitext]

Den amerikanska regeringen förhörde sig 1975 hos den svenska regeringen om möjligheterna för Sverige att ta emot vietnamesiska flyktingar. Dåvarande utrikesminister Sven Andersson svarade att skulle innebära svårigheter för Sverige att ta emot större antal vietnamesiska flyktingar eftersom det kunde innebära besvärliga svårigheter i den allmänna opinionen, i synnerhet vad gäller yngre svenskar "med vissa åsikter". [7]

Senare år 1975 svarar det ansvariga statsrådet Anna-Greta Leijon på fråga i kammaren om mottagande av båtflyktingar att regeringen på hittills känd information inte finner det befogat att ta emot båtflyktingar till Sverige. Leijon jämför med situationen i Chile efter kuppen 1973 där situationen enligt henne varit "mer akut". Hon säger också så att det inte finns flyktingläger för Sverige att överföra flyktingar från. [8]

1978 rapporteras Sven Hirdman, vid tillfället byråchef på UD, ha sagt att sydostasiatiska flyktingar skulle ha särskilda svårigheter att anpassa sig till livet i Sverige "på grund av klimat och temperament" och att Sverige föredrar att fylla sin flyktingkvot med latinamerikanska flyktingar istället. [9]

I februari 1979 diskuterar det ansvariga statsrådet Hans Blix och riksdagsledamoten Bertil Måbrink Sveriges roll i att ta emot båtflyktingar. Måbrink framhåller att kriget och lidandet i Vietnam är USA:s och Frankrikes ansvar och att Sverige bör förmå USA och Frankrike att ta emot flyktingarna. Måbrink framhåller också att flyktingarna är förmögna, "med guldtackor och tusentals amerikanska dollar", att majoriteten av dem är "överlöpare", att de i Vietnam inte riskerar "mord, tortyr och politisk förföljelse" och att Sverige genom att ta emot de vid tillfället överenskomna 250 flyktingarna gör dem en stor otjänst eftersom de kommer få svårt att utöva sin religion i Sverige. Dessutom befarar han att dessa flyktingar kommer försvåra att ta emot fler flyktingar från Latinamerika. Blix svarat att han inte tror det kommer vara några överlöpare bland de flyktingar Sverige kommer ta emot eftersom "här sker en noggrann uttagning". [10] [11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ State of the World's Refugees, 2000 United Nations High Commissioner for Refugees, pp. 81-84, 87, 92, 97; accessed 8 Jan 2014
  2. ^ Anh Do and Hieu Tran Phan, Camp Z30-D: The Survivors, Orange County Register, 29 April 2001.
  3. ^ Desbarats, J. "Population Redistribution in the Socialist Republic of Vietnam" Population and Development Review, Vol 13, No 1, 1987, pp. 43-76
  4. ^ Desbarats, Jacqueline "Represssion in the Socialist Republic of Vietnam: Executions and Population Relocations" from The Vietnam Debate (1990) by John Morton Moore http://jim.com/repression.htm, accessed 8 Jan 2014
  5. ^ Butterfield, Fox, "Hanoi Regime Reported Resolved to Oust Nearly All Ethnic Chinese," The New York Times, July 12, 1979.
  6. ^ Kamm, Henry, "Vietnam Goes on Trial in Geneva Over its Refugees," The New York Times, July 22, 1979.
  7. ^ ”RESETTLEMENT OF VIETNAMESE REFUGEES”. Wikileaks. 30 april 1975. https://wikileaks.org/plusd/cables/1975STOCKH02114_b.html. Läst 14 november 2017. 
  8. ^ ”Om mottagande av flyktingar från Vietnam”. Riksdagen. 22 augusti 1975. https://data.riksdagen.se/fil/8B477BED-4F64-4939-93DD-3AFD6CBACA4D. Läst 26 november 2017. 
  9. ^ ”SWEDEN AND THE INDOCHINESE REFUGEE PROBLEM”. Wikileaks. 1 augusti 1978. https://wikileaks.org/plusd/cables/1978STATE194164_d.html. Läst 14 november 2017. 
  10. ^ ”Interpellation om det s.k. båtfolket”. Riksdagen. 10 januari 1975. https://data.riksdagen.se/fil/56E073B8-383E-48C7-AF79-7156459231A6. Läst 26 november 2017. 
  11. ^ ”Om det s.k. båtfolket”. Riksdagen. 26 februari 1975. https://data.riksdagen.se/fil/A55C70E8-DC68-4344-8528-7AE919A6CF33. Läst 26 november 2017. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Tsamenyi The Vietnamese boat people and international law, Nathan: Griffith University, 1981
  • Steve Roberts From Every End of This Earth: 13 Families and the New Lives They Made in America (roman), 2009.
  • Georges Claude Guilbert Après Hanoï: Les mémoires brouillés d'une princesse vietnamienne (roman), 2011.
  • Kim Thúy Ru,2009
  • Min Zhou och Carl L. Bankston III Growing Up American: How Vietnamese Children Adapt to Life in the United States New York: Russell Sage Foundation, 1998.ISBN 978-0-87154-995-2.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]