Flykting

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Somalisk skola i flyktinglägret Dadaab i Kenya (2004)

En flykting är en person som är på flykt från sin hemort och lever på annan ort.[1] Som flykting räknas enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 med tillägg från 1967 "en person som har befogad rädsla av förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religiösa eller politiska uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp" och som befinner sig på flykt från sitt hemland. En sådan flykting kallas konventionsflykting. Dessutom ger många länder, däribland Sverige, enligt nationell lagstiftning flyktingskydd till personer som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i hemlandet.

Flyktingars rätt till asyl i annat land är en mänsklig rättighet enligt FN:s flyktingkonvention (även kallad Genevekonventionen från 1951) såväl som enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om mänskliga rättigheter.

Flyktingar kan socialt och allmänspråkligt delas in i olika grupper, såsom politisk flykting, religiös flykting, krigsflykting, klimatflykting och skatteflykting, där ordet "flykting" i det senare fallet har en överförd betydelse. Den som ogillar ett politiskt system utan att fly kallas dissident.

Flyktingkonventionen omfattar inte statslösa och den växande gruppen internflyktingar, det vill säga personer som befinner sig på flykt inom sitt eget hemland, ofta på grund av etniska konflikter eller inbördeskrig. Internationella Rödakorskommittén och enskilda länder, bland annat Sverige, räknar dock internflyktingarna som flyktingar.[2], och många stater ger uppehållstillstånd till människor som söker asyl även om dessa inte uppfyller kraven i Flyktingkonventionen.

UNHCR:s statistik för 2012 visar att det vid årets slut fanns 15,4 miljoner flyktingar,[3] vilket kan jämföras med 28,8 millioner internflyktingar.[4]

Asylrätt[redigera | redigera wikitext]

Fler än 40 000 darfurier lever i flyktinglägret El Fasher, som består av uppresta tält.

FN:s riktlinjer bygger på principen om non-refoulement, vilket innebär att inget mottagarland får utvisa den som sökt asyl till ett land där personen riskerar att förföljas. Detta regleras av Flyktingkonventionen, där det också stadgas att flyktingar ska behandlas likvärdigt med landets medborgare. Detta innebär, förutom säkerställande av flyktingarnas levnadsstandard, att mottagarlandet utfärdar så kallade resedokument vilka gäller som pass för flyktingar, så att de skall ha samma rörelsefrihet som landets medborgare.[5]

Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer. Om de har stannat en viss period i det andra landet, kan de dock som regel ansöka om naturalisation och bli medborgare i det nya landet.

Inom EU infördes 1990 den så kallade Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Enligt förordningen kan en asylsökande inte själv välja land, utan ska söka asyl i det första land personen anländer till vid sin ankomst till EU. Detta kallas för principen om första asylland.

Asylsökande[redigera | redigera wikitext]

I vardagligt språk kallas ofta alla asylsökande "flyktingar", oavsett om de har förklarats vara flyktingar eller ej. I strikt, juridisk mening måste emellertid flyktingstatusen erkännas för att personen skall kallas flykting, vilket i det individuella fallet sker genom asylprocessen och beviljandet av uppehållstillstånd. En person som flyr sitt land, men som inte sökt eller fått asyl, är följaktligen heller inte erkänd som flykting. När stora grupper människor flyr samtidigt, så kallade prima facie-flyktingar, sker emellertid ingen individuell asylprövning, och dessa befinns i stället vara flyktingar tills motsatsen bevisas.[6] Dessa grupper av flyktingar lever ofta i stora läger i grannländerna. En del av dessa förs till tredje länder som så kallade kvotflyktingar. Innan sådan förflyttning sker har de redan fått uppehållstillstånd.[7] Kvotflyktingarna organiseras av UNHCR.[8]

Antalet flyktingar[redigera | redigera wikitext]

USAID delar ut mjöl till västsahariska kvinnor och barn i flyktinglägret Dakhla, i Saharaöknen i Algeriet.

I synnerhet i Asien och Afrika finns ett stort antal människor som lever som internflyktingar i sitt eget land, ofta till följd av att krig förstört deras hem eller för att de inte vågar stanna av någon annan orsak. I Algeriet till exempel lever mellan 400 000 och 600 000 som flyktingar i sitt eget land, för att de råkat i konflikt med militären (2006). I Sudan uppgick internflyktingarna 2006 till mellan 5,3 och 6,2 miljoner människor.[9]

När UNHCR bildades 1951 uppskattades antalet flyktingar i världen till 1,2 miljoner människor, bortsett från palestinierna, som föll utanför UNHCR:s mandat.[10] Flyktingssituationen i Asien och Afrika har under årtiondena därefter varit ett akut tilltagande problem, både vad gäller flyktingar och internflyktingar. I hela världen uppgår antalet registrerade flyktingar till 8,4 miljoner, och internflyktingar till 23,7 miljoner, men det faktiska antalet torde vara högre.[9] Av världens internflyktingar finns alltså mer än en fjärdedel i Sudan.

Beräkningarna på antalet flyktingar i världen samordnas av FN-organet UNHCR. De samlar in uppgifter från världens länder, vilka sammanställer antalet asylärenden och beviljade uppehållstillstånd för flyktingar. Eftersom flera länder har en dåligt fungerande statistik över befolkningen, är beräkningarna otillfredsställande, och det finns ett stort mörkertal som inte kommer med i UNHCR:s statistik.[11] De flesta flyktingarna i världen befinner sig i grannländer i Afrika, Latinamerika och Asien.

Under 2011 ansökte 876,100 personer om asyl i världen, vilket är en ökning med 3 % jämfört med föregående år. Sverige kommer på femte plats som mottagare av asylsökande efter Sydafrika, USA, Frankrike, Tyskland och Italien.[12]

Under 2005 var 20,8 miljoner "en angelägenhet" för UNHCR. Antalet statslösa i världen är svårskattat, men uppgick i januari 2006 enligt UNHCR troligen till omkring 11 miljoner.[13]

Enligt UNHCR har antalet flyktingar varje år varit ca 42 miljoner under åren 2001-2011. Drygt hälften är flyktingar i det egna landet och drygt 30% är flyktingar i annat land. Endast par procent har sökt asyl i annat land. Under 2011 var flyktingarna i annat land 15,2 miljoner, flyktingar i eget land 26,4 miljoner och asylsökande 895.000. Under det året minskade de interna flyktingarna något mer än ökningen av flyktingar till annat land.[14]

Antal asylsökande i några europeiska länder 2005-2007
Land År 2005 År 2006 År 2007
Belgien 15 957 11 587 11 115
Danmark 2 260 1 918 2 226
Finland 3 574 2 288 1 505
Frankrike 59 221 39 315 35 207
Grekland 5 413 25 025
Irland 4 323 4 315 3 984
Nederländerna 12 347 14 465 7 102
Norge 5 401 5 320 6 508
Schweiz 10 061 10 537 10 387
Spanien 5 049 5 266 7 477
Storbritannien 30 841 27 849 28 903
Sverige 17 530 24 322 36 207
Tyskland 28 914 21 029 19 164
Österrike 22 471 13 350 11 879

Flyktingströmmar i Afrika[redigera | redigera wikitext]

Rwandanesiskt flyktingläger i östra Demokratiska republiken Kongo (1994).

De största flyktinggrupperna i Afrika var under 2005 medborgare från Sudan, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Somalia, och Liberia.[15] De många, olika konflikterna i Afrika har lett till stora flyktingströmmar, som konflikten i Angola vilket lett till att det idag finns ca 70 000 angolaner i Zambia, många av dessa har bott i Zambia i mer än 30 år.[16] Flyktingarna från Angola är inte de enda i Zambia, mot slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har flyktingarna kommit från den Demokratiska republiken Kongo. Under 2005 repatrierades dock 50 000 personer från vardera Liberia, Burundi och Angola, eftersom läget stabiliserats där.[15]

Med anledning av Folkmordet i Rwanda 1994 flydde bortåt två miljoner rwandier landet, i huvudsak hutuer som var rädda för tutsiernas vedergällning; omkring 1,5 miljoner till Zaire, och 500 000 till Burundi och Tanzania och omkring 500 000 blev internflyktingar mellan april och juni, vilket torde vara en av de största flyktingströmmarna i historien. När tutsierna slog ner hutuerna blev det en ökade flyktingströmmen, och 600 000 hutuer flydde under tre dagar i juli, huvudsakligen till Goma, Zaire. Situationen i dessa rwandanesiska läger blev fruktansvärd, med svåra epidemier som kolera, varmed hundratals flyktingar dog varje dag. Samtidigt skedde en mindre uppmärksammad etnisk rensing av tutsier i Burundi, vilket också lett till stora flyktingsströmmar av hutuer.[17]

Konflikten i Darfur, Sudan, har bland annat tagit sig uttryck i omfattande flyktingströmmar. Antalet medborgare i Sudan som flydde landet 2002, före konfliktens utbrott, uppgick till 16 000,[18] men antalet som lämnade landet 2005 uppgick till 34 500. Det totala antalet medborgare i Sudan som lever i flykt utanför landet var 693 300 vid början av år 2006. Endast från Togo skedde en mera omfattande massflykt 2005, med 39 100 människor som lämnade landet.[15]

Flyktingläger[redigera | redigera wikitext]

Av världens flyktingar lever omkring en tredjedel i flyktingläger. Sådana är ofta hastigt tillkomna, och avsedda att vara temporära lösningar på akuta behov hos stora grupper flyktingar. I realiteten blir dessa läger boplats i många år för många flyktingar. Flyktinglägren drivs av olika internationella organisationer, som UNHCR, Jesuit Refugee Service och Norska Flyktninghjelpen, och med stöd av bland annat Lutherhjälpen och hjälporganisationer från mottagarlandet. De flyktingläser som blivit mest långvariga är de som upprättades för palestinier som flydde under det 1948 års arab-israeliska krig. De har bestått i över 60 år.

Sådana organisationer måste tillgodose dels flyktingarnas behov av mat och husrum, dels barnens skolgång och andra mer långsiktiga lösningar. När flyktingarna kommer till det andra landet har de som regel inte kunnat ta med sig några ägodelar, och saknar kläder, husgeråd, sängar, och annat som krävs för det dagliga livet. Ett återkommande problem är epidemier och smittsamma sjukdomar som sprids snabbt i dessa trångbodda läger. Juridisk rådgivning och upprätthållande av ordning är ytterligare några behov som organisationerna försöker tillgodose.

Flyktinglägren är ofta mycket stora. Som exempel finns det uppskattningsvis 25 000 flyktingar enbart i flyktinglägret Kala i Zambia; huvudsakligen kommer dessa flyktingar från Demokratiska Republiken Kongo.[19]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1930-talet var Sveriges flyktingpolitik restriktiv, särskilt mot judiska flyktingar som försökte undkomma nazisternas förföljelser[20][21] Flyktingpolitiken luckrades upp när Danmark och Norge drogs in i andra världskriget.

På 1940-talet tog svenska familjer emot finländska, norska och tyska krigsbarn, och krigsflyktingar från de nordiska och baltiska länderna samt Polen. Några av flyktingarna placerades emellertid i Interneringsläger i Sverige under andra världskriget och deporterades.

Under de sista veckorna av kriget och strax efter genomföre svenska Röda Korset och Folke Bernadotte ett program kallat Vita bussarna, som evakuerade 15.000 koncentrationslägerfångar, hälften av dem skandinaver , däribland 423 danska judar. Dessutom organiserades ett tåg med cirka 2000 kvinnliga fångar, 960 av dem judiska, som till Köpenhamn och Malmö. Under åren efter andra världskriget, flyttade många judiska flyktingar från Baltikum , Rumänien och Polen till Sverige.

Flyktingkvotsystemet infördes i Sverige på 1950-talet och sker i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR. Någon större flyktinginvandring förekom inte förrän i början av 1970-talet, med undantag för mycket begränsad från angränsande länder, samt en viss invandring i samband med Ungernkrisen 1956. Bland annat anläde judiska flyktingar från Ungern 1956 och 1968, och från Polen mellan 1968-1970. Mellan 1945 och 1970, fördubblades den judiska befolkningen i Sverige.

Flyktingmottagning har orsakat politisk debatt i några kommuner, bland annat Folkomröstningen om flyktingmottagande i Sjöbo kommun 1988. Flera kyrkor, organisationer och privatpersoner har gömt flyktingar vars ansökan om asyl har avslagits, exempelvis Alsike kloster och syster Marianne sedan 1970-talet, vilket föranledde en kritiserad polisrazzia mot dem den 24 november 1993. Svenska Amnesty har sedan slutet av 1980-talet en verksamhet kallad flyktingverksamheten som upplyser dem som handlägger asylärenden om riskerna med att utvisa personer. Amnestys förvarsgrupper besöker regelbundet Migrationsverkets förvar.[22]

FN:s flyktingorgan UNHCR i samarbete med migrationsverket presenterades 2011 rapporten Kvalitet i svensk asylprövning, som fastställde att Sveriges asylsystem är rättssäkert och ett av världens bästa, även om det enligt UNHCR fanns förbättringsmöjligheter. UNHCR rekommenderade att kvaliteten på offentliga biträdens arbete måste höjas. Migrationsöverdomstolens, vars domar är bindande, betonar den asylsökandes bevisbörda, medan UNHCR anser att även utredaren ska ha ett delat ansvar att ta fram uppgifterna så långt det är möjligt.[23][24]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Ursprungsområden för asylsökande år 1984-2007. De största grupperna har kommit från länder på Balkanhalvön (34 procent) samt Mellanöstern och Nordafrika (30 procent)

Uppgifter om antalet flyktingar som Sverige tar emot varierar beroende på källa och definition.

Migrationsverket redovisar antalet asylsökande sedan 1984:[25]

Asylsökande 1984-2011
År Asylsökande enl Migrationsverket[25] Flyktingar enligt UNHCR[26]
1984 12 000 90 600
1985 14 500 90 600
1986 14 600 120 000
1987 18 114 130 000
1988 19 595 139 783
1989 30 335 139 783
1990 29 420 109 663
1991 27 351 124 470
1992 84 018 131 073
1993 37 581 162 402
1994 13 640 200 791
1995 9 047 199 212
1996 5 763 191 171
1997 9 662 186 725
1998 12 884 178 795
1999 11 231 159 510
2000 16 303 157 220
2001 23 518 146 491
2002 33 016 142 193
2003 31 355 112 167
2004 23 161 73 408
2005 17 530 74 915
2006 24 322 79 913
2007 36 207 75 078
2008 24 353 77 038
2009 24 194 81 356
2010 31 819 82 629
2011 29 648 86 615
2012 43 887[27]

De uppehållstillstånd som beviljats på grund av flyktingskäl, skyddsbehov och humanitära skäl utgjordes mellan 1980-2002 av:

  • 149 967 uppehållstillstånd av humanitära skäl (20,3 procent)
  • 29 519 kvotflyktingar (4,0 procent)
  • 19 731 konventionsflyktingar (2,7 procent)
  • 5 452 speciellt skyddsbehövande (0,7 procent)

De totalt 90 021 uppehållstillstånd som beviljades i Sverige år 2008 innefattade:

  • 4 143 flyktingar (4,6 procent)
  • 5 278 övriga skyddsbehövande (5,9 procent)

Av Migrationsverket beviljade uppehållstillstånd:

Grupp Antal år 2006 Ackumulerat
åren 1980-2006
Kvotflyktingar
1 626
35 172
Flyktingar enl. FN-konvention
963
22 677
Totalt flyktingar
2 589
57 849
Krigsvägrare1
-
3 036
de facto-flyktingar 1
-
37 726
Övriga skyddsbehövande 2
3 728
11 628
Humanitära skäl
3 657
163 428
Tillfällig lag (barn och barnfamiljer)
10 689
13 051
Totalt flyktingar eller motsvarande
20 663
286 718

1) Upphörde 1 januari 1997 och ersattes med övriga skyddsbehövande. 2) Fr.o.m. 1 januari 1997, ersatte de facto-flykting och krigsvägrare.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Flykting (Tryckår 1925)
  2. ^ Mångfald och ursprung. Rapport från multietniskt Sverige, Statens invandrarverk, Norrköping, 1997, s.146
  3. ^ http://www.unhcr.org.uk/about-us/key-facts-and-figures.html, UNHCR, Facts and Figures about Refugees
  4. ^ "About two-thirds of the world's forcibly uprooted people are displaced within their own country.", http://www.unhcr.org/pages/49c3646c23.html
  5. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.98
  6. ^ ”UNHCR - Vem är flykting?”. http://www.unhcr.se/se/basic_facts/Vem_ar_flykting.htm#individuell. 
  7. ^ ”Migrationsverket, Ord & begrepp”. http://www.migrationsverket.se/. 
  8. ^ ”UNHCR - Vem är flykting?”. http://www.unhcr.se/se/basic_facts/Vem_ar_flykting.htm#kvoterna. 
  9. ^ [a b] CIA - The World Fact Book, Field Listing - Refugees and internally displaced persons [1]
  10. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.97
  11. ^ Mångfald och ursprung. Rapport från multietniskt Sverige, Statens invandrarverk, Norrköping, 1997, s.12
  12. ^ UNHCR: Global Trends 2011, Asylum-seekers
  13. ^ ”UNHCR - Refugees by Numbers 2006 edition”. http://www.unhcr.org/basics/BASICS/3b028097c.html. 
  14. ^ http://www.unhcr.org/4fd9e6266.html UNHCR: Global Trends Report: 800,000 new refugees in 2011, highest this century
  15. ^ [a b c] UNHCR - Refugees by Numbers 2006
  16. ^ ”Kirkon Ulkomaanapu - Arbete finansierat av UM”. http://www.kua.fi/svenska/bistandsarbete/afrika/zambia/angolanska_flyktingar_i_zambia/?id=416. 
  17. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.3008f
  18. ^ ”UNHCR - Refugees by Numbers 2003, s.6”. http://www.unhcr.se/se/basic_facts/pdf/statistik.pdf. 
  19. ^ http://www.lakareutangranser.se/default.asp?mall=1&ArtikelID=78&UrvKat=63&Kategori=[död länk]
  20. ^ Levine, Paul A., From Indifference to Activism: Swedish Diplomacy and the Holocaust; 1938-1944, Uppsala 1996.
  21. ^ Kvist Geverts, Karin, Ett främmande element i nationen. Svensk flyktingpolitik och de judiska flyktingarna 1938-1944, Uppsala 2008.
  22. ^ http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/flyktingar-och-migranter/
  23. ^ UNHCR: ”UNHCR och Migrationsverket presenterar studie av asylprövningen”. http://www.unhcr.se/se/hem/artikel/ddf62a0ccfaa2242d0a7af574087b0b2/unhcr-och-migrationsverket-presenter.html. , publicerad 9 september 2011.
  24. ^ UNHCR:s rapport, 2011-09-09
  25. ^ [a b] http://www.migrationsverket.se/download/18.78fcf371269cd4cda980004204/tabs2.pdf Asylsökande till Sverige under 1984-2011
  26. ^ http://www.unhcr.org/pages/4fd9a0676.html UNHCR Global Trends 2011
  27. ^ http://www.migrationsverket.se/download/18.43648b4513b902d4269732b/%C3%85rsredovisning+2012.pdf Migrationsverket: Årsredovisning 2012, sida 29

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]