Hoppa till innehållet

Flykting

Från Wikipedia
Somalisk skola i flyktinglägret Dadaab i Kenya (2004).

En flykting är, enligt 1951 års Genèvekonvention, en person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan begagna sig av det landets skydd.[1][2] Flykting är även den som är statslös och som av ovannämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort.

Flyktingskapet innefattar normalt tre faser: förmigration med förberedelser att lämna landet, transitfasen då personen är transitflykting, och eftermigrationsfasen då personen anlänt till landet den kommer att bli bofast i.[3] Enligt UNHCR:s statistik för 2013 fanns det vid årets början 15,2 miljoner flyktingar i världen,[4] vilket kan jämföras med 28,8 miljoner internflyktingar.[5] Av dessa 15,2 miljoner flyktingar var 4,8 miljoner palestinska flyktingar som inte omfattas av 1951 års Genèvekonvention och därmed inte UNHCR:s mandat.

Enligt internationell rätt har flyktingar rätt till skydd, så kallad asyl. Asylsökande är den som har ansökt om att få sitt skyddsbehov undersökt och därigenom sin rätt till asyl prövad. Flyktingstatus är ett skäl till att få asyl, men inte nödvändigtvis det enda skälet. Enligt till exempel europeisk lagstiftning har även så kallade alternativt skyddsbehövande (som flyr krig och konflikt men inte riskerar förföljelse) rätt till asyl.[6][7] I Sverige beviljades 35 642 flyktingar asyl (uppehållstillstånd) under år 2014, varav de två största ursprungsländerna var Syrien (17 601 personer) och Eritrea (5 569 personer).[8]

I bredare bemärkelse kan flykting syfta på någon som är på flykt. Flyktingar kan socialt och allmänspråkligt delas in i olika grupper, såsom politisk flykting, religiös flykting, krigsflykting, klimatflykting, ekonomisk flykting och skatteflykting, där ordet ”flykting” i det senare fallet har en överförd betydelse. Den som ogillar ett politiskt system utan att fly kallas dissident.

Definitioner av flykting

[redigera | redigera wikitext]
Den globala ökningen av världens flyktingar mellan 1951 och 2015.

Den juridiska definitionen av en flykting enligt FN återfinns i FN:s flyktingkonvention från 1951 artikel 1 A. Enligt flyktingkonventionen, även benämnd Genèvekonventionen, är en flykting en person som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politiska uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd. Ursprungligen kunde de konventionsslutande staterna välja mellan om de ville enbart betrakta personer som var på flykt från hemländer i Europa som flyktingar, eller även inkludera personer på flykt från hemländer i andra världsdelar.[9] Genom ett tilläggsprotokoll som tillkom 1967 utvidgades det geografiska tillämpningsområdet för flyktingkonventionen. Tilläggsprotokollet utvidgade även den tidsmässiga tillämpligheten av flyktingkonventionen på så sätt att personer som flytt efter andra världskriget även kunde erkännas som flyktingar om de uppfyllde definitionen i konventionen.

I svensk rätt finns definitionen av en flykting kodifierat i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), vilket är en kodifiering av FN:s flykting definition, dock med tillägget att en flykting kan även vara någon som är förföljd på grund av dennes sexuella läggning eller kön.[10]

Även en statslös person kan tillerkännas flyktingstatus om denne uppfyller kriterierna i övrigt. För en statslös person krävs det dock inte att han eller hon är utanför och oförmögen att erhålla skydd från sitt hemland. Istället identifierar flyktingkonventionen den statslöses vanliga vistelseort som den plats som personen ifråga ska vara utanför. Den statslöse ska även vara oförmögen att erhålla skydd av myndigheter på hans eller hennes vanliga vistelseort. Detta är även lagfäst i svensk rätt, se 4 kap. 1 § 3 st. utlänningslagen (2005:716).

I en familj är det inte nödvändigtvis så att alla medlemmar är flyktingar även om de flytt tillsammans. Flyktingstatus är en individuell och personlig juridisk status. I enlighet med principen om familjens enhet och den mänskliga rättigheten till ett familjeliv, brukar dock resterande medlemmar i en kärnfamilj tillerkännas flyktingstatus för det fall en annan familjemedlem förklaras vara flykting. Med kärnfamilj avses normalt sett mor och far samt minderåriga barn. Kulturella normer och traditioner kan dock expandera den gruppen av personer som omfattas av definitionen.

Prima facie-flyktingar

[redigera | redigera wikitext]

När stora grupper av människor flyr och söker asyl i annat land på kort tid, kan det vara svårt för mottagande stater att hinna med att utföra en individuell utredning av varje enskild asylsökande för att bedöma dennes ansökan. Flyktingstatus är en rättslig status som är individuell och därmed enbart tillfaller den enskilda individ som uppfyller kriterierna. Under sådana förhållanden tillerkänner stater ibland flyende en status som prima facie-flyktingar, vilket innebär att dessa får flyktingstatus i landet på grundval av varifrån de kommer och de förhållanden som konstaterats föreligga där.[11] Dessa personer antas vara flyktingar, men de tillerkänns inte en flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonventionen. De är således inte heller berättigad att åtnjuta de rättigheter som tillfaller flyktingar enligt flyktingkonventionen. Vissa regionala flyktingkonventioner och fördrag omfattar dock även prima facie-flyktingar.

Kvotflyktingar

[redigera | redigera wikitext]

Inom ramen för det internationella samarbetet rörande flyktingar, organiserar FN:s flyktingkommissariat ett kvotuttagningsprogram.[12] Tanken är att världssamfundet gemensamt ska hjälpa de länder som får ta en stor börda sett till hur många flyktingar de tar emot och deras kapacitet att ta emot dessa personer. Programmet syftar även till att hitta permanenta lösningar för flyktingar som annars inte har en möjlighet att komma ur sitt flyktingskap. Inom programmet identifierar FN:s flyktingkommissariat flyktingar runtom i världen för omförflyttning till andra länder. De flyktingar som identifieras benämns kvotflyktingar. Sverige deltar i programmet. Innan en person omförflyttas till Sverige såsom kvotflykting, ges de uppehållstillstånd i Sverige.[13]

Internflyktingar

[redigera | redigera wikitext]

FN:s flyktingkonvention omfattar inte internflyktingar, vilket är benämningen på personer som flytt inom en stats gränser. Eftersom dessa personer inte befinner sig utanför sitt hemland eller vanliga vistelseort uppfyller de inte en av de grundläggande kriterierna i flyktingkonventionen. Dessa personer definieras därför inte enligt internationell rätt som flyktingar.

Internationella Rödakorskommittén räknar dock internflyktingarna som flyktingar.[14]

Fler än 40 000 darfurier lever i flyktinglägret El Fasher, som består av uppresta tält.
Huvudartikel: Asylrätt (rättighet)

En persons rätt att resa in ett land för att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl, är en exklusiv rätt som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.

En sedvanerättslig regel inom internationell rätt är principen om non-refoulement, vilket innebär att inget mottagande land får utvisa den som sökt asyl till ett land där personen riskerar att förföljas. Denna princip komplementeras av FN:s Tortyrkonvention. Non-refoulement principen återfinns i FN:s flyktingkonvention, men är numera accepterad som en universell regel som observeras även av länder som inte har ratificerat flyktingkonventionen.

FN:s flyktingkonvention stadgar också att flyktingar ska behandlas likvärdigt med andra utlänningar på det mottagande landets territorium. I vissa avseende ska deras rättigheter även jämställas med mottagarlandets medborgares. Detta innebär, förutom säkerställande av flyktingarnas levnadsstandard, att mottagarlandet utfärdar så kallade resedokument vilka gäller som pass för flyktingar, så att de skall ha samma rörelsefrihet som landets medborgare.[15]

Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer. De kan dock normalt sett ansöka om naturalisation under samma förutsättningar som andra utländska personer i landet och på så sätt bli medborgare i det land där de sökt asyl och fått flyktingstatus.

Inom EU infördes 1990 den så kallade Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Enligt förordningen kan en asylsökande inte själv välja land, utan ska söka asyl i det första land personen anländer till vid sin ankomst till EU. Detta kallas för principen om första asylland.

Asylsökande

[redigera | redigera wikitext]

I vardagligt språk kallas ofta alla asylsökande "flyktingar", oavsett om de har förklarats vara flyktingar eller ej. I juridisk mening måste emellertid ett behov av internationellt skydd göras sannolikt av den som söker asyl innan en status som flykting kan tillerkännas.

En ansökan om asyl är i förvaltningsrättslig mening densamma som alla andra ansökningar till myndigheter om förmåner från samhället. De flesta asylsökande kan dock inte styrka sin rätt till förmånen av att tillerkännas internationellt skydd i form av status som flykting, vilket normalt sett krävs vid andra ansökningar om förmåner från myndigheter. Istället räcker det inom asylrätten att den som söker asyl kan göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Denna nivå av bevisvärdering är universellt vedertagen. Den som söker asyl kan göra sitt behov av skydd sannolikt genom att presentera både skriftlig och muntlig bevisning till en myndighet i det land där personen söker asyl. Om den asylsökande bedöms vara allmänt trovärdig, och hans eller hennes berättelse om varför och hur han eller hon lämnat sitt land är sammanhängande och framstår som rimlig, kan han eller hon ges tvivelsmålets fördel för de omständigheter som han eller hon inte kan bevisa. Det innebär att dessa omständigheter, om än inte styrkta, godtas som sanna och dessa kan därmed ligga till grund för en bedömning av om den asylsökande verkligen är i behov av internationellt skydd i enlighet med Genèvekonventionen. En asylsökande som bedömts vara i behov av internationellt skydd och som uppfyller kriterierna i Genèvekonventionen kan tillerkännas en status såsom flykting i det land där personen söker asyl.

Ett tillerkännande av flyktingstatus innebär allmänt sett att personen ifråga tillerkänns de rättigheter och förmåner som tillkommer flyktingar enligt Genèvekonventionen. En av de viktigaste rättigheterna i detta avseende är det absoluta förbudet för asyllandet att återsända flyktingen till en plats där flyktingen riskerar att utsättas för förföljelse. Ett liknande, och mer generellt, förbud återfinns även i FN:s Tortyrkonvention.

Personer som begått vissa brott kan exkluderas från flyktingstatus. Dessa brott listas i Genèvekonventionens artikel 1 F. Med exkludering menas att personen ifråga bedöms uppfylla kriterierna för flyktingstatus enligt Genèvekonventionen, men tillerkänns inte sådan status på grund av de brott som personen begått. Dessa personer blir då exkluderade från de förmåner och rättigheter som tillerkänns flyktingar enligt Genèvekonventionen.

En person som förklarats vara flykting i Sverige har rätt till uppehållstillstånd i landet. Normalt sett beviljas permanent uppehållstillstånd för personer som erhållit en flyktingstatusförklaring. I vissa fall, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kan 'uppehållstillståndet tidsbegränsas (tillfälligt uppehållstillstånd).

En person som flyr sitt land, men som inte sökt eller som sökt asyl och inte fått asyl, är följaktligen heller inte erkänd som flykting.

Antalet flyktingar

[redigera | redigera wikitext]
USAID delar ut mjöl till västsahariska kvinnor och barn i flyktinglägret Dakhla, i Saharaöknen i Algeriet.

I synnerhet i Asien och Afrika finns ett stort antal människor som lever som internflyktingar i sitt eget land, ofta till följd av att krig förstört deras hem eller för att de inte vågar stanna av någon annan orsak. I Algeriet till exempel lever mellan 400 000 och 600 000 som flyktingar i sitt eget land, för att de råkat i konflikt med militären (2006). I Sudan uppgick internflyktingarna 2006 till mellan 5,3 och 6,2 miljoner människor.[16]

När UNHCR bildades 1951 uppskattades antalet flyktingar i världen till 1,2 miljoner människor, bortsett från palestinierna, som föll utanför UNHCR:s mandat.[17] Flyktingsituationen i Asien och Afrika har under årtiondena därefter varit ett akut tilltagande problem, både vad gäller flyktingar och internflyktingar. I hela världen uppgår antalet registrerade flyktingar till 8,4 miljoner, och internflyktingar till 23,7 miljoner, men det faktiska antalet torde vara högre.[16] Av världens internflyktingar finns alltså mer än en fjärdedel i Sudan.

Beräkningarna på antalet flyktingar i världen samordnas av FN-organet UNHCR. De samlar in uppgifter från världens länder, vilka sammanställer antalet asylärenden och beviljade uppehållstillstånd för flyktingar. Eftersom flera länder har en dåligt fungerande statistik över befolkningen, är beräkningarna otillfredsställande, och det finns ett stort mörkertal som inte kommer med i UNHCR:s statistik.[18] De flesta flyktingarna i världen befinner sig i grannländer i Afrika, Latinamerika och Asien.

Under 2011 ansökte 876 100 personer om asyl i världen, vilket är en ökning med 3 % jämfört med föregående år. Sverige kommer på femte plats som mottagare av asylsökande efter Sydafrika, USA, Frankrike, Tyskland och Italien.[19]

Under 2005 var 20,8 miljoner "en angelägenhet" för UNHCR. Antalet statslösa i världen är svårskattat, men uppgick i januari 2006 enligt UNHCR troligen till omkring 11 miljoner.[20]

Enligt UNHCR har antalet flyktingar varje år varit ca 42 miljoner under åren 2001-2011. Drygt hälften är flyktingar i det egna landet och drygt 30% är flyktingar i annat land. Endast par procent har sökt asyl i annat land. Under 2011 var flyktingarna i annat land 15,2 miljoner, flyktingar i eget land 26,4 miljoner och asylsökande 895.000. Under det året minskade de interna flyktingarna något mer än ökningen av flyktingar till annat land.[21]

Land Totalt antal asylsökande 2007 till 2011[22]
USA 278 850
Frankrike 206 890
Tyskland 265 767
Kanada 147 000
Sverige 146 380
Storbritannien 138 350
Italien 106 140
Belgien 88 300
Grekland 80 500
Schweiz 74 900
Österrike 66 020
Nederländerna 60 330
Norge 57 300
Turkiet 53 710
Australien 40 320
Polen 36 720
Spanien 21 340
Cypern 18 840
Finland 18 470
Israel 17 175
Sydafrika 16 900
Danmark 16 810
Ungern 15 010
Irland 13 780
Malta 8 370
Ryssland 8 000
Japan 6 880
Tjeckien 5 930
Slovakien 5 360
Rumänien 5 250
Bulgarien 4 500
Luxemburg 4 270
Sydkorea 2 840
Kroatien 1 610
Nya Zeeland 1 490
Slovenien 1 410
Litauen 1 340
Makedonien 1 090
Portugal 960
Bosnien och Hercegovina 810
Lettland 530
Liechtenstein 530
Island 280
Montenegro 280
Estland 160
Albanien 70
Totalt 1 942 520

Land Större ursprungsländer 2011[22]
Afghanistan 35 729
Kina 24 446
Irak 23 469
Serbien 21 246
Pakistan 18 141
Iran 18 128
Somalia 15 482
Eritrea 10 616
Nigeria 10 498
Mexiko 8 906
Syrien 8 383
Tunisien 7 907
Bangladesh 7 644
Indien 6 772
Georgien 6 700
Turkiet 6 688
Demokratiska republiken Kongo 6 574
Armenien 6 220
Guinea 6 113
Makedonien 5 607
Algeriet 4 982
El Salvador 4 610
Ungern 4 488
Haiti 3 915
Egypten 3 841
Guatemala 3 656
Albanien 3 330
Sudan 3 236
Etiopien 3 180
Nepal 2 913
Ghana 2 817
Bosnien och Hercegovina 2 732
Marocko 2 696
Mali 2 363
Azerbajdzjan 2 363

Land Antal asylansökningar 2012 (bara EU)[23]
Tyskland 77 650
Frankrike 61 455
Sverige 43 945
Belgien 28 285
Storbritannien 28 260
Österrike 17 450
Italien 17 350
Nederländerna 13 100
Polen 10 755
Grekland 9 575
Danmark 6 075
Finland 3 115
Spanien 2 565
Rumänien 2 510
Ungern 2 155
Malta 2 080
Luxemburg 2 055
Cypern 1 635
Bulgarien 1 385
Irland 955
Tjeckien 755
Slovakien 730
Litauen 645
Slovenien 305
Portugal 295
Lettland 205
Estland 85
Antal asylsökande i några europeiska länder 2005-2007
Land År 2005 År 2006 År 2007
Belgien 15 957 11 587 11 115
Danmark 2 260 1 918 2 226
Finland 3 574 2 288 1 505
Frankrike 59 221 39 315 35 207
Grekland 5 413 25 025
Irland 4 323 4 315 3 984
Nederländerna 12 347 14 465 7 102
Norge 5 401 5 320 6 508
Schweiz 10 061 10 537 10 387
Spanien 5 049 5 266 7 477
Storbritannien 30 841 27 849 28 903
Sverige 17 530 24 322 36 207
Tyskland 28 914 21 029 19 164
Österrike 22 471 13 350 11 879

Flyktingströmmar i Afrika

[redigera | redigera wikitext]
Rwandiskt flyktingläger i östra Demokratiska republiken Kongo (1994).

De största flyktinggrupperna i Afrika var under 2005 medborgare från Sudan, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Somalia, och Liberia.[24] De många, olika konflikterna i Afrika har lett till stora flyktingströmmar, som konflikten i Angola vilket lett till att det idag finns ca 70 000 angolaner i Zambia, många av dessa har bott i Zambia i mer än 30 år.[25] Flyktingarna från Angola är inte de enda i Zambia, mot slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har flyktingarna kommit från den Demokratiska republiken Kongo. Under 2005 repatrierades dock 50 000 personer från vardera Liberia, Burundi och Angola, eftersom läget stabiliserats där.[24]

Med anledning av Folkmordet i Rwanda 1994 flydde bortåt två miljoner rwandier landet, i huvudsak hutuer som var rädda för tutsiernas vedergällning; omkring 1,5 miljoner till Zaire, och 500 000 till Burundi och Tanzania och omkring 500 000 blev internflyktingar mellan april och juni, vilket torde vara en av de största flyktingströmmarna i historien. När tutsierna slog ner hutuerna blev det en ökande flyktingström, och 600 000 hutuer flydde under tre dagar i juli, huvudsakligen till Goma, Zaire. Situationen i dessa rwandiska läger blev fruktansvärd, med svåra epidemier som kolera, varmed hundratals flyktingar dog varje dag. Samtidigt skedde en mindre uppmärksammad etnisk rensning av tutsier i Burundi, vilket också lett till stora flyktingströmmar av hutuer.[26]

Konflikten i Darfur, Sudan, har bland annat tagit sig uttryck i omfattande flyktingströmmar. Antalet medborgare i Sudan som flydde landet 2002, före konfliktens utbrott, uppgick till 16 000,[27] men antalet som lämnade landet 2005 uppgick till 34 500. Det totala antalet medborgare i Sudan som lever i flykt utanför landet var 693 300 vid början av år 2006. Endast från Togo skedde en mera omfattande massflykt 2005, med 39 100 människor som lämnade landet.[24]

Flyktingläger

[redigera | redigera wikitext]

Av världens flyktingar lever omkring en tredjedel i flyktingläger. Sådana är ofta hastigt tillkomna, och avsedda att vara temporära lösningar på akuta behov hos stora grupper flyktingar. I realiteten blir dessa läger boplats i många år för många flyktingar. Flyktinglägren drivs normalt sett av mottagarlandets myndigheter. I de flesta länder i tredje världen har myndigheterna dock oftast inte kapacitet att tillhandahålla den service och hjälp som de boende i lägren behöver. Olika internationella organisationer, normalt sett genom samordning och med stöd av UNHCR, hjälper då till att tillhandahålla den service och hjälp som myndigheterna inte klarar av att ge. Stora organisationer som arbetar på detta område är bland annat Jesuit Refugee Service, Norska Flyktinghjelpen, Danske Flygtningehjaelp, International Rescue Committee, nationella Röda Kors kommittéer, Lutherhjälpen, m.fl. Sådana organisationer måste ibland tillgodose dels flyktingarnas behov av mat och husrum, dels barnens skolgång och andra mer långsiktiga lösningar. När flyktingarna kommer till det andra landet har de som regel inte kunnat ta med sig några ägodelar, och saknar kläder, husgeråd, sängar, och annat som krävs för det dagliga livet. Ett återkommande problem är epidemier och smittsamma sjukdomar som sprids snabbt i dessa trångbodda läger. Juridisk rådgivning och upprätthållande av ordning är ytterligare några behov som organisationerna försöker tillgodose.

Flyktinglägren är ofta mycket stora. Som exempel finns det uppskattningsvis 25 000 flyktingar enbart i flyktinglägret Kala i Zambia; huvudsakligen kommer dessa flyktingar från Demokratiska Republiken Kongo.[28]

De flyktingläger som blivit mest långvariga är de som upprättades för palestinier som flydde under det 1948 års arab-israeliska krig. De har bestått i över 60 år. Palestinska flyktingar är dock undantagna från Genèvekonventionen och faller istället under United Nations Relief and Works Agency (UNRWA) mandat. Denna grupp av flyktingar kan därför inte härleda några rättigheter eller skydd från den universella flyktingkonventionen, och de bistås därför inte heller av UNHCR.

Vidarebosättning

[redigera | redigera wikitext]
Land 2010 vidarebosättning[29]
USA 54 077
Kanada 6 706
Australien 5 636
Sverige 1 789
Norge 1 088
Storbritannien 695
Finland 543
Nya Zeeland 535
Tyskland 457
Nederländerna 430
Alla andra 958
Totalt 72 914

Under 1930-talet var Sveriges flyktingpolitik restriktiv, särskilt mot judiska flyktingar som försökte undkomma nazisternas förföljelser[30][31] Flyktingpolitiken luckrades upp när Danmark och Norge drogs in i andra världskriget.

På 1940-talet tog svenska familjer emot finländska, norska, tyska och österrikiska krigsbarn samt krigsflyktingar från de nordiska och baltiska länderna, och Polen. Några av flyktingarna placerades emellertid i Interneringsläger i Sverige under andra världskriget och deporterades.

Under de sista veckorna av kriget och strax efter, genomförde svenska Röda Korset och Folke Bernadotte ett program, kallat Vita bussarna, som evakuerade 15.000 koncentrationslägerfångar, hälften av dem var skandinaver och däribland 423 danska judar. Dessutom organiserades ett tåg med cirka 2000 kvinnliga fångar, varav 960 av dem judiska, som gick till Köpenhamn och Malmö. Under åren efter andra världskriget, flyttade många judiska flyktingar från Baltikum, Rumänien och Polen till Sverige.

Flyktingkvotsystemet infördes i Sverige på 1950-talet och sker i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR. Någon större flyktinginvandring förekom inte förrän i början av 1970-talet, med undantag för mycket begränsad flyktinginvandring från angränsande länder, samt en viss invandring i samband med Ungernkrisen 1956. Bland annat anlände judiska flyktingar från Ungern 1956 och 1968 och från Polen mellan 1968 och 1970. Mellan 1945 och 1970 fördubblades den judiska befolkningen i Sverige.

Flyktingmottagning har orsakat politisk debatt i några kommuner, exempelvis skedde Folkomröstningen om flyktingmottagande i Sjöbo kommun 1988. Flera kyrkor, organisationer och privatpersoner har gömt flyktingar vars ansökan om asyl har avslagits, exempelvis sedan 1970-talet hos bland andra syster Marianne i Alsike kloster vilket föranledde en kritiserad polisrazzia mot dem den 24 november 1993. Svenska Amnesty har sedan slutet av 1980-talet en verksamhet kallad flyktingverksamheten som upplyser dem som handlägger asylärenden om riskerna med att utvisa personer. Amnestys förvarsgrupper besöker regelbundet Migrationsverkets förvar.[32]

FN:s flyktingorgan UNHCR, i samarbete med Migrationsverket, presenterades 2011 rapporten Kvalitet i svensk asylprövning, som fastställde att Sveriges asylsystem är rättssäkert och ett av världens bästa, även om det enligt UNHCR fanns förbättringsmöjligheter. UNHCR rekommenderade att kvaliteten på offentliga biträdens arbete måste höjas. Migrationsöverdomstolens, vars domar är bindande, betonar den asylsökandes bevisbörda, medan UNHCR anser att även utredaren ska ha ett delat ansvar att ta fram uppgifterna så långt det är möjligt.[33][34]

Ursprungsområden för asylsökande år 1984-2007. De största grupperna har kommit från länder på Balkanhalvön (34 procent) samt Mellanöstern och Nordafrika (30 procent)

Uppgifter om antalet flyktingar som Sverige tar emot varierar beroende på källa och definition. Tabellen nedan visar antalet personer som sökt asyl i Sverige (enligt Migrationsverket och SCB) och antalet flyktingar som bor i Sverige (enligt UNHCR).

Asylsökande 1984-2020
År Asylsökande (Migrationsverket)[35] [36] Flyktingar som bor i Sverige (UNHCR)[37]
1984 12 000 90 600
1985 14 500 90 600
1986 14 600 120 000
1987 18 114 130 000
1988 19 595 139 783
1989 30 335 139 783
1990 29 420 109 654
1991 27 351 124 457
1992 84 018 131 069
1993 37 581 162 386
1994 13 640 200 774
1995 9 047 199 194
1996 5 763 191 159
1997 9 662 186 719
1998 12 884 178 782
1999 11 231 159 504
2000 16 303 157 206
2001 23 518 146 480
2002 33 016 142 170
2003 31 355 112 148
2004 23 161 73 383
2005 17 530 74 889
2006 24 322 79 895
2007 36 207 75 055
2008 24 353 77 016
2009 24 194 81 346
2010 31 819 82 620
2011 29 648 86 603
2012 43 887 92 869
2013 54 259 114 172
2014 81 301 142 197[38]
2015 162 877 169 516
2016 28 939 230 158
2017 25 666 240 954
2018 21 502 248 210
2019 21 958 253 787
2020 12 991 248 425

De uppehållstillstånd som beviljats på grund av flyktingskäl, skyddsbehov och humanitära skäl utgjordes mellan 1980 och 2002 av:

  • 149 967 uppehållstillstånd av humanitära skäl (20,3 procent)
  • 29 519 kvotflyktingar (4,0 procent)
  • 19 731 konventionsflyktingar (2,7 procent)
  • 5 452 speciellt skyddsbehövande (0,7 procent)

De totalt 90 021 uppehållstillstånd som beviljades i Sverige år 2008 innefattade:

  • 4 143 flyktingar (4,6 procent)
  • 5 278 övriga skyddsbehövande (5,9 procent)

Av Migrationsverket beviljade uppehållstillstånd:[källa behövs]

Grupp Antal år 2006 Ackumulerat
åren 1980-2006
Kvotflyktingar
1 626
35 172
Flyktingar enl. FN-konvention
963
22 677
Totalt flyktingar
2 589
57 849
Krigsvägrare1
-
3 036
de facto-flyktingar 1
-
37 726
Övriga skyddsbehövande 2
3 728
11 628
Humanitära skäl
3 657
163 428
Tillfällig lag (barn och barnfamiljer)
10 689
13 051
Totalt flyktingar eller motsvarande
20 663
286 718

1) Upphörde 1 januari 1997 och ersattes med övriga skyddsbehövande. 2) Fr.o.m. 1 januari 1997, ersatte de facto-flykting och krigsvägrare.

Flyktingar från Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Enligt UNHCR fanns det i december 2014 totalt 18 svenska flyktingar i världen. Samtidigt fanns det 10 svenska asylsökande vars behov av internationellt skydd ännu inte var färdigutrett.[39]

  1. ^ Konvention angående flyktingars rättsliga ställning Arkiverad 24 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Fonden för mänskliga rättigheter. Hämtat 2015-10-04
  2. ^ Se definitionen artikel 2 i skyddsgrundsdirektivet. EUR-Lex. Hämtat 2015-10-04
  3. ^ Khawaja, Nigar G., et al. "Difficulties and coping strategies of Sudanese refugees: A qualitative approach." Transcultural psychiatry 45.3 (2008): 489-512.
  4. ^ Refugee Figures unhcr.org
  5. ^ "About two-thirds of the world's forcibly uprooted people are displaced within their own country.", http://www.unhcr.org/pages/49c3646c23.html
  6. ^ Skyddsgrundsdirektivet. EUR-Lex. Hämtat 2015-10-04
  7. ^ Så fungerar det att söka asyl. Till dig som söker asyl utan förälder, föräldrar eller annan vårdnadshavare Arkiverad 27 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., Migrationsverket, läst 2015-09-07
  8. ^ Beviljade asylärenden 1980 till 2014, Migrationsverket, läst 2015-08-23
  9. ^ [Se artikel 1.B i Genèvekonventionen]
  10. ^ Utlänningslag (2005:716)
  11. ^ ”UNHCR - Vem är flykting?”. Arkiverad från originalet den 4 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070104225941/http://www.unhcr.se/se/basic_facts/Vem_ar_flykting.htm#individuell. 
  12. ^ ”UNHCR - Vem är flykting?”. Arkiverad från originalet den 4 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070104225941/http://www.unhcr.se/se/basic_facts/Vem_ar_flykting.htm#kvoterna. 
  13. ^ ”Migrationsverket, Ord & begrepp”. http://www.migrationsverket.se/. 
  14. ^ Mångfald och ursprung. Rapport från multietniskt Sverige, Statens invandrarverk, Norrköping, 1997, s.146
  15. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.98
  16. ^ [a b] CIA - The World Fact Book, Field Listing - Refugees and internally displaced persons [1] Arkiverad 18 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.97
  18. ^ Mångfald och ursprung. Rapport från multietniskt Sverige, Statens invandrarverk, Norrköping, 1997, s.12
  19. ^ UNHCR: Global Trends 2011, Asylum-seekers
  20. ^ ”UNHCR - Refugees by Numbers 2006 edition”. http://www.unhcr.org/basics/BASICS/3b028097c.html. 
  21. ^ http://www.unhcr.org/4fd9e6266.html UNHCR: Global Trends Report: 800,000 new refugees in 2011, highest this century
  22. ^ [a b] Rininsland, Ændrew (5 april 2012). ”Asylum-seekers around the world: where did they come from and where are they going?”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2012/apr/05/asylum-seekers-mapped. 
  23. ^ Rininsland, Ændrew (21 juni 2012). ”Number of asylum application by country. (EU only)”. The Guardian. Arkiverad från originalet den 5 december 2014. https://web.archive.org/web/20141205055928/http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do?dvsc=4. 
  24. ^ [a b c] UNHCR - Refugees by Numbers 2006
  25. ^ ”Kirkon Ulkomaanapu - Arbete finansierat av UM”. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927192232/http://www.kua.fi/svenska/bistandsarbete/afrika/zambia/angolanska_flyktingar_i_zambia/?id=416. 
  26. ^ FN - Globalt uppdrag, Stockholm: Utbildningsradion, 1995, s.3008f
  27. ^ ”UNHCR - Refugees by Numbers 2003, s.6”. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928104906/http://www.unhcr.se/se/basic_facts/pdf/statistik.pdf. 
  28. ^ Ur Verksamhetsberättelsen 2001
  29. ^ ”UNHCR Projected Global Resettlement Needs 2012: 17th Annual Tripartite Consultations on Resettlement”. UNHCR. 10 oktober 2011. sid. 64. http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/home/opendocPDF.pdf?docid=4f0fff0d9#xml=http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/search/pdfhi.txt?ID=4f0fff0d9&query=resettlement. 
  30. ^ Levine, Paul A., From Indifference to Activism: Swedish Diplomacy and the Holocaust; 1938-1944, Uppsala 1996.
  31. ^ Kvist Geverts, Karin, Ett främmande element i nationen. Svensk flyktingpolitik och de judiska flyktingarna 1938-1944, Uppsala 2008.
  32. ^ http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/flyktingar-och-migranter/
  33. ^ UNHCR: ”UNHCR och Migrationsverket presenterar studie av asylprövningen”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130213133735/http://www.unhcr.se/se/hem/artikel/ddf62a0ccfaa2242d0a7af574087b0b2/unhcr-och-migrationsverket-presenter.html. , publicerad 9 september 2011.
  34. ^ UNHCR:s rapport[död länk], 2011-09-09
  35. ^ ”Asylsökande till Sverige under 1984-2014”. Migrationsverket. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304193024/http://www.migrationsverket.se/download/18.39a9cd9514a346077211280/1421152002622/Asyls%C3%B6kande%2Btill%2BSverige%2B1984-2014.xlsx. Läst 20 september 2015. 
  36. ^ ”Asylsökande i Sverige”. Statistiska Centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/asylsokande-i-sverige/. Läst 10 juli 2021. 
  37. ^ ”Refugee population by country or territory of asylum - Sweden | Data”. data.worldbank.org. https://data.worldbank.org/indicator/SM.POP.REFG?locations=SE&most_recent_value_desc=true. Läst 10 juli 2021. 
  38. ^ ”World at War: UNHCR Global Trends: Forced Displacement in 2014”. UNHCR. http://www.unhcr.org/556725e69.html. Läst 20 september 2015. 
  39. ^ 2015 UNHCR subregional operations profile - Northern, Western, Central and Southern Europe unhcr.org

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]