Asyl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För processen att ansöka asyl, se Asylsökande. För andra betydelser, se Asyl (olika betydelser).

Asyl (av latin asy'lum, fristad, tillflyktsort) eller politisk asyl är det skydd en stat eller en organisation i en stat kan erbjuda förföljda personer under sin jurisdiktion, framförallt inom sitt territorium, men också på sina ambassader i andra länder.

Den som ansöker om skydd av en stat kallas asylsökande. Det är en mänsklig rättighet att få söka asyl, men det är upp till enskilda länder att bestämma på vilka grunder en person har rätt till att få asyl beviljad. Enligt principen om non-refoulement får en person inte heller utvisas till ett land där hon eller han löper överhängande risk att förföljas eller dödas. UNHCR publicerar varje år statistik över antalet asylsökande till industriländer.[1]

Inom Europeiska unionen finns en gemensam asylpolitik. Den gemensamma asylpolitiken innefattar Dublinförordningen, som innebär att en asylsökande bara kan söka asyl i en av medlemsstaterna, nämligen den dit den asylsökande först kom. Skyddsgrundsdirektivet slår fast enhetliga villkor för vem som har rätt till asyl. Direktivet ger utöver flyktingar även så kallade alternativt skyddsbehövande, personer som skulle utsättas för verklig risk att lida allvarlig skada om de återsändes till sitt hemland, rätt till asyl. Riksdagens justitieutskott rekommenderade den 15 december 2015 riksdagen att införa ID-kontroller som innebär att personer utan ID-handlingar hindras från att söka asyl i Sverige.[2] Vänsterpartiet och Centerpartiet reserverade sig mot beslutet då partierna anser att asylrätten urholkas. Asyl är en synonym till uppehållsrätt.

Fristad[redigera | redigera wikitext]

Fristad är en plats eller ort där förföljda personer kan söka skydd undan sina förföljare. Kan även användas som en mer vardaglig plats för frid och ro.

Historiskt[redigera | redigera wikitext]

Begreppet fristad är historiskt främst känt från judisk lag och Bibeln, där det omnämns som en plats dit de som av våda gjort sig skyldiga till dråp kunde ta sin tillflykt och slippa straff under den tid vederbörande uppehöll sig där. Dessa fristäder utgjordes av gamla kultplatser i det gamla Israel.[3][4] I modernare tid används begreppet ibland som en plats dit asylsökande flyktingar från olika delar av världen enligt internationella avtal kan fly och söka uppehållstillstånd. Framför allt används det för en relativt ny organiserad verksamhet, som bereder skydd för författare och andra kulturutövare från förföljelser i hemlandet.

Fristäder för författare och kulturpersoner[redigera | redigera wikitext]

I början av 1990-talet väcktes idén av organisationen International Parliament of Writers (IPW), med den förföljde författaren Salman Rushdie som ordförande, att upprätta ett internationellt nätverk av städer, som var villiga att erbjuda skydd åt förföljda författare från olika länder. Vid en kongress i Strasbourg initierade IPW den första samarbetsorganisationen för sådana fristäder, International Network of Cities of Asylum (INCA), vilken knöts till Europarådet och med Strasbourg som dess första anslutna fristad. Från 1995 anslöt sig därnäst Barcelona, Stavanger med flera städer som de första att ta emot dessa fristadsförfattare. Utöver författare av olika slag inräknas även till exempel översättare och journalister i begreppet. Då IPW och INCA år 2004 av ekonomiska skäl tvangs lägga ner sin verksamhet, startade de befintliga fristäderna den nya gemensamma medlemsorganisationen International Cities of Refuge Network (ICORN) år 2005 med säte i norska Stavanger. Numera finns närmare 50 anslutna fristäder och regioner i Västeuropa och Nordamerika (2014). Från år 2007 finns även INCA:s parallellorganisation Shahrazad, som med stöd av bland andra EU funderar som utsatta och landsflyktiga författares, kulturutövares och verksamheters kulturella informations- och nätverksorgan gentemot omvärlden.

En stad som önskar kvalificera sig som ansluten fristad måste förbinda sig att bereda skydd, boende, uppehållsstipendium för levnadskostnader, allmänt socialt stöd och samhällelig vägledning inom den skyddssökandes yrkesområde under en tid av 1-2 år, samt bland annat ombesörja resa och visum. Därefter måste man bistå vederbörande med hjälp att finna en fungerande lösning för den efterföljande livssituationen, i vissa fall permanent uppehållstillstånd, en sedvanlig asylprocess eller liknande, i andra fall ett möjligt återvändande till hemlandet eller till annat land. I samarbete med författarorganisationen PEN International utreds ett eventuellt fristads-behov av en hjälpsökande person och bedöms personen uppfylla kriterierna kan vederbörande godkännas och inbjudas att bo i någon av fristäderna. Efterhand har fristadsbegreppet försiktigt vidgats att även kunna omfatta kulturutövare inom andra kulturområden.

1996 anslöt sig den första svenska fristaden, Göteborg, följd av Stockholm 1998. Antalet fristäder i Sverige ökar kontinuerligt och har under det tidiga 2010-talet också börjat innefatta bland annat musiker, tonsättare och bildkonstnärer i vissa städer. Hitintills utgörs de övriga svenska fristäderna av: Uppsala, Malmö/Region Skåne, Växjö, Sigtuna, Jönköping/Region Jönköpings län, Skellefteå, Umeå och Orsa (2014). Diskussioner förs i ytterligare kommuner.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.unhcr.org/statistics/STATISTICS/47daae862.pdf
  2. ^ ”Justitieutskottet säger ja till id-kontroller på bussar, båtar och tåg - riksdagen.se”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Utskott-EU-namnd/Justitieutskottet/Aktuellt/Justitieutskottet-sager-ja-till-id-kontroller-pa-bussar-batar-och-tag/. Läst 15 december 2015. 
  3. ^ Andra Mosebok 21, Fjärde Mosebok 35, Femte Mosebok 19
  4. ^ Svensk Uppslagsbok (1949)