Visby-klass (korvett)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Visbyklass korvett)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Visby-klass
HMS Helsingborg (K32)
HMS Helsingborg (K32)
Allmänt
TypKorvett med stealthteknik
DesignFMV
VarvSAAB Kockums, Sverige
FöreGöteborg-klass
Fartyg tillhörande klassenHMS Visby (K31)
HMS Helsingborg (K32)
HMS Härnösand (K33)
HMS Nyköping (K34)
HMS Karlstad (K35)
Tekniska data
Deplacement600 ton[1]
Längd överallt72,8 meter[1]
Bredd överallt10,4 meter[1]
Djupgående2,4 meter[1]
Framdrift
Huvudmaskin4 x Allied Signal TF50A gas-turbin (16 000kW)
2 x MTU 16V 2000 N90 dieselmotorer (2 600 kW)[2]
Propellrar2 × Vattenjetaggregat
Hjälpmaskin3 x 270-kVA dieselgeneratorer
Prestanda
Maxfart35 knop[2]
Räckvidd2 300 nautiska mil vid 15 knop
Lastförmåga
Besättning43 personer[2]
Beväpning
Huvudartilleri57 Mk3 med programmerbar ammunition (BAE)
Torpeder4 x 400 mm torpedtuber för Torped 45
Robotar8 x sjömålsrobot RBS 15 MKII
FlygdäckLandningsmöjlighet för helikopter
SensorerSkrovfast sonar

Undervattenspositionering HiPAP Släphydrofon ROV-S Slangydrofon TAS Eldledningsradar Saab CEROS 200 Spaningsradar Navigeringsradar Signalspaningsutrustning, radarvarnare, laservarnare Undervattenssystem Saab HYDRA

Stridsledningssystem Saab CETRIS
MotmedelMotmedelssystem (Rheinmetall)
Hitta fler artiklar om fartyg med

Visby-klass, eller Korvett typ Visby, är en serie svenska militärfartyg av typ korvett. Visbykorvetter tillhör världens mest moderna fartyg i sin klass,[2] och har utformats av Försvarets materielverk, FMV och tillverkas av SAAB Kockums AB i Karlskrona. Fartygen har smygegenskaper, (eng. stealth), och är utformade för att kunna fullgöra många olika typer av uppgifter. Skroven till de 650 ton tunga fartygen tillverkas av kolfiberarmerat plastlaminat i stället för stål. Fartygen saknar även konventionella propellrar och utnyttjar istället vattenjetaggregat som drivs av ett kombinationsmaskineri bestående av både dieselmotorer och gasturbiner. Det första fartyget i serien sjösattes den 8 juni 2000 och den 16 december 2009 levererades de första två fartygen till marinen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

HMS Smyge byggdes för att pröva stealth-tekniken.

Utvecklingen av Visby-korvetterna påbörjades i början av 90-talet.[3] Kostnaden för modern försvarsmateriel sköt vid denna tid i höjden i en allt snabbare takt, samtidigt som moderna materiel ansågs vara en förutsättning för ett effektivt försvar.[3] År 1991 sjösattes fartyget HMS Smyge, som var en plattform för att testa ny vapenteknologi, sensorer och kommunikation för stealth-tekniken. Det var till stor del kunskaperna från detta projekt som låg till grund för designen av fartyget i Visby-klassen.[4]

Projektering[redigera | redigera wikitext]

Från början beslutade regeringen att Visby-klassen skulle bestå av sex fartyg. Dessa skulle levereras i två delserier, den första om fyra fartyg, och den andra om två fartyg.[5] Försvarets materielverk (FMV) påbörjade arbetet med projektet år 1995 och 1999 bedömde man att de sex fartygen skulle vara operativa år 2010.[6] För att tillmötesgå Kockums ägare, beslutades år 2001 på politisk nivå att fartygsserien skulle minska med ett fartyg, och att alltså bara fem skulle byggas.[7]

Visby-klassens fartyg ersatte de föråldrade robotbåtarna i Norrköping-klassen,[8] och avsågs med sin betydligt större uthållighet än dessa, och andra dåvarande svenska ytstridsfartyg, öka de svenska fartygsförbandens användbarhet. Redan från början utrustades fartygen även för att kunna samarbeta med övriga delar av totalförsvaret, såsom flygvapen, kustbevakning, räddningstjänst, tull och polis samt den civila sjöfarten.[9]

Vid projekteringen avsågs korvetterna ges förmåga att lösa uppgifterna[10]:

  • Minröjning
  • Ubåtsjakt
  • Ytstrid
  • Havsövervakning och sjöfartsskydd
  • Stöd till det civila samhället vid exempelvis olyckor till sjöss
  • Deltaga i internationella insatser

Byggnation, sjösättning och provturer[redigera | redigera wikitext]

Den dåvarande amerikanske marinministern får en rundtur ombord på Helsingborg 2008.

Samtliga fartyg i serien byggdes av Kockums vid Karlskronavarvet och sjösattes mellan åren 2000 och 2006. Efter sjösättningen genomfördes en mängd prover för att utprova funktionen hos fartygen och alla kringsystem. Under februari 2007 var HMS Visby baserad i Härnösand för att genomföra prover under vinterförhållanden. Bland annat genomfördes prover i att förflytta fartyget i obruten is och i bruten isränna samt att pröva fartyget och ingående system vid nedisning och kyla.[11]

Leverans[redigera | redigera wikitext]

De första fartygen i klassen att överlämnas till marinen var HMS Helsingborg (K32) och HMS Härnösand (K33). Vid en ceremoni i Karlskrona den 16 december 2009 överlämnades de till Tredje sjöstridsflottiljen.[12] Vid leveransen var dessa båda fartyg av version fyra, vilket innebar att den planerade robot- och torpedbestyckningen saknas och beväpningen utgörs enbart av en allmålskanon tillsammans med lätta och tunga kulsprutor. Fartygen planeras att efter att ha varit operativa i två–tre år lämnas tillbaka till FMV för uppgradering till version fem.[13]

De resterande tre fartygen planeras att överlämnas till Försvarsmakten åren 2012 och 2013 och kommer att vara av version fem. I version fem avses både sjömålsrobot RBS 15 Mk2 och torpeder vara integrerade.

Den 16 september 2015 slutlevererades systemet Visby till Svenska marinen av FMV.[14]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Ritning av en Visbyklass-korvett.

Övergripande[redigera | redigera wikitext]

Fartygen i visbyklassen är 72,8 meter långa, 10,4 meter breda, 19,3 meter höga[2] och har ett djupgående på 2,4 meter. Skrovet är byggt av ett kolfiberarmerat plastmaterial, vilket både minskar den magnetiska signaturen, och ger ett förhållandevis litet deplacement, 650 ton. Om fartygen vore byggda av stål skulle deplacementet blivit cirka 1 100 ton. För att minimera radarsignaturen är skrovet utformat med stora plana vinklade ytor, och i princip all utrustning har byggts in i fartyget, eller sitter bakom särskilt utformade luckor.[15] På fördäcket står allmålskanonen och akterdäcket utgör en helikopterplattform. På masten (kallades "lösmasten" eller "fredsmasten") som tidigare stod akter om kommandobryggan satt bl.a. lanternor och annan utrustning som krävdes enligt civila krav, i en krigssituation kunde denna mast monteras av för att minimera radarsignaturen. Efter ändrade krav från Försvarsmakten byggdes området akter om bryggan (signalbryggdäck) om för att bl.a. kunna placera tunga kulsprutor, antenn för satellitkommunikation samt ljus för invisning av helikopter. Vid denna ombyggnad ersattes lösmasten med två stycken teleskopiska master (en om styrbord, en om babord) vilka nu härbärgerar utrustningen från lösmasten. Undantaget är topplanternan vilken nu är fast placerad i toppen av spaningsmasten.

Maskineri[redigera | redigera wikitext]

Framdrivningsmaskineriet består av två dieselmotorer och fyra gasturbiner. Dessa är uppbyggda som ett CODOG-system (Combined Diesel Or Gas) vilket innebär att motorerna och turbinerna kan kopplas till samma två axlar.[15] Dieselmotorerna ger en effekt av 2 600 kW och används vid låga farter. För högre farter kopplas istället turbinerna in, vilkas effekt av 16 000 kW ger fartygen dess maxfart på 35 knop.[2] Avgaserna från maskinerna leds ut genom dolda utlopp nära vattenytan i fartygets akter.[15] Fartygen drivs av två stycken vattenjetaggregat och har alltså inga propellrar.

Bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Härnösand med utfälld kanon.

Fartygens bestyckning avses i huvudversionen utgöras av en 57 mm allmålspjäs modell 57 Mk3, 8 × sjömålsrobotar typ RBS 15, 4 × Torped 45 samt minräls för minutläggning. Allmålspjäsen har ett helautomatiskt laddningssystem med 120 projektiler. Pjäsen kan avfyra 220 skott per minut och har en räckvidd på 17 000 m. Sjömålsroboten har en räckvidd på över 200 km och verkar med underljudsfart mach 0,9 och är bestyckad med en 200 kg stridsspets.[16]

Samtliga vapen utom allmålspjäsen byggs in i fartygen för att utsidan skall bli så plan som möjligt. Eldröret på allmålspjäsen kan av samma anledning fällas in då den inte används. Fartyget saknar allmålspjäs i aktern vilken gör fartyget sårbart för anfall bakifrån. Att ha vapensystemen inbyggda i skrovet medför många svårigheter. Bland annat vid avfyrning av robotar, då de avfyras i ett helt inneslutet system där både värme och avgaser går via slutna avgaskanaler ut på motsatt sida av fartyget.[13]

Luftförsvar[redigera | redigera wikitext]

När beställningen på visbyklassen gjordes planerades den att bestyckas med IR-målsökande luftvärnsrobotar av typ Umkhonto, men av budgetskäl anskaffades inte dessa. I och med avsaknaden på luftvärnsrobotarna är visbyklassen i stort sett helt försvarslösa från luftanfall. Den sista utvägen korvetten skulle kunna tillgripa är fartygets motmedelsystem. Om en serie robotar skulle avfyras mot fartyget skulle inte motmedelsystemet kunna avvärja alla dessa robotar. Fördelen med luftvärnsrobotar är att de kan bekämpa fientliga robotar som kommer uppifrån i en snäv vinkel, därmed är visbyklassen ett mycket enkelt mål för fientligt stridsflyg.[ifrågasatt uppgift]

Fartygen saknar även luftvärnsatilleri som skulle kunna användas till att bekämpa robotar nära skeppet. Exempel på system som US Navy använder är Phalanx CIWS.[ifrågasatt uppgift]

Avsaknaden på luftvärnsrobotar gör att Visby-klassen skulle göras till en belastning i en internationell insats eftersom de inte skulle kunna försvara sina allierade fartyg mot luftanfall.[ifrågasatt uppgift]

Sensorer[redigera | redigera wikitext]

Fartyg i klassen[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Ericsson, Jörgen. ”Marinens fartyg och båtar”. Örlogsboken. Försvarsmakten. sid. 34. http://www.scribd.com/doc/5538348/Swedish-Navy-Handbook-in-Swedish. Läst 22 december 2008 
  2. ^ [a b c d e f] ”KORVETT VISBY”. Försvarsmaketen. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/sjo/korvett-visby/. Läst 3 december 2016. 
  3. ^ [a b] ”Historik och bakgrund”. Försvarets materielverk. 24 februari 2005. http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=976. Läst 18 april 2010. [död länk]
  4. ^ Andersson, Mikael (6 september 2001). ”Utvärdering av brandrisker på HMS Visby”. Lunds Tekniska Högskola. http://130.235.7.155/publikationsdb/docs/5084.pdf. Läst 18 april 2010. [död länk]
  5. ^ ”Framställningar och redogörelser”. Riksdagen. 6 september 2000. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3451&rm=2000/01&bet=RR2&typ=frsrdg. Läst 18 april 2010. 
  6. ^ ”Det nya försvaret Prop. 1999/2000:30”. Regeringen. 18 november 2009. http://regeringen.se/sb/d/108/a/3241. Läst 18 april 2010. 
  7. ^ Salomonsson, Lars (6 september 2008). ”Utmaningar för marinen”. Tidsskrivt i sjöväsendet. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813071939/http://www.koms.se/ul_pdf/332_TiS.pdf. Läst 18 april 2010. 
  8. ^ ”Robotbåtarna går i pension”. Sveriges Radio Blekinge. 8 juli 2005. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=654323. Läst 18 april 2010. 
  9. ^ ”Mål och vision”. Försvarets materielverk. 24 februari 2005. http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=977. Läst 18 april 2010. [död länk]
  10. ^ ”Korvett Visby”. Försvarets materielverk. 13 april 2005. http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=1249. Läst 18 april 2010. [död länk]
  11. ^ ”Visby har testats i is och kyla”. Försvarets materielverk. 27 februari 2007. http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=2345. Läst 18 april 2010. [död länk]
  12. ^ Adamsson, Jimmie (16 december 2009). ”Smyganpassade nytillskott”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 23 mars 2012. https://www.webcitation.org/66NbKHcvI?url=http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Tredje-sjostridsflottiljen-3sjostridsflj/11976/Forsta-Visbykorvetterna-levererade/. Läst 18 april 2010. 
  13. ^ [a b] Kleja, Monica (16 december 2009). ”Korvetten saknar flera av sina tyngsta vapen”. Ny Teknik. Arkiverad från originalet den 23 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100323184713/http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/fartyg/article696130.ece. Läst 18 april 2010. 
  14. ^ ”Levererat och klart” (på engelska). FMV. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161001005802/http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Visbyprojektet-ar-klart/. Läst 3 december 2016. 
  15. ^ [a b c] ”Korvett typ Visby”. Kockums. 3 februari 2010. http://kockums.se/produkter/marina-ytfartyg/ytstridsfartyg/korvett-typ-visby/. Läst 18 april 2010. [död länk]
  16. ^ ”Visby Class, Sweden” (på engelska). naval-technology.com. http://www.naval-technology.com/projects/visby/. Läst 3 december 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]