Tredje sjöstridsflottiljen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tredje sjöstridsflottiljen
(3. sjöstridsflj)
3. sjöstridsflottiljen vapen.svg
Vapensköld för Tredje sjöstridsflottiljen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn 3. sjöstridsflottiljen
Datum 1983–
Land Sverige
Försvarsgren Marinen
Typ Sjöstrid
Roll Utbildningsförband
Storlek Flottilj
Del av Kustflottan (1994–1997),
Sydkustens marinkommando (1998–2000),
Sydkustens marinbas (2000–2004),
Marinens taktiska stab (2005–)
Högkvarter Karlskrona örlogsbas
Förläggningsort Karlskrona
Marsch "Svenska flottan" (Högberg) [1]
Befälhavare
Flottiljchef Kommendör Bengt Lundgren
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Flottiljens heraldiska vapen åren 1994–2004.
HMS Stockholm (K11) ingår i 31. korvettdivisionen

Tredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj) eller 3. sjöstridsflottiljen, är en sjöstridsflottilj inom svenska marinen som verkat i olika former sedan 1983. Förbandsstaben är förlagd till Karlskrona örlogsbas i Karlskrona garnison.[2][3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen bildades den 1 januari 1983 som 4. ytattackflottiljen (4. ysflj) av delar från tidigare 1. jagarflottiljen och 1. patrullbåtsflottiljen. Vid denna tidpunkt fanns det två ytattackflottiljer i fredsorganisationen samt tre ytattackflottiljer krigsorganisationen. Med det kom 48. patrullbåtsdivisionen i Göteborg att underställas 4. ytattackflottiljen. Den 1 juli 1994 bytte 48. patrullbåtsdivisionen namn till 18. patrullbåtsdivisionen. Dock kom denna division att upplösas den 1 juni 2001.[4]

Den 1 juli 1994 tilldelades flottiljen namnet 3. ytattackflottiljen, och den 1 januari 1998 namnet 3. ytstridsflottiljen.

Flottiljen ingick i en tidigare organisation av den svenska flottan där de olika flottiljerna var indelade efter uppgifterna ytstrid, ubåtstjänst och minkrig. Genom försvarsbeslutet 2004 upphörde denna organisation den 31 december 2004 och istället infördes sjöstridsflottiljerna, där varje flottilj innehar alla de funktioner som svenska örlogsfartyg, förutom ubåtar, hanterar: ytstrid, ubåtsjakt och minkrig. Vidare beslutades att den nya organisationen endast skulle innehålla två sjöstridsflottiljer. Där bland annat 3. ytstridsflottiljen kom att omorganiseras den 1 september 2005 till 3. sjöstridsflottiljen.[2]

Den 11 januari 2005 hölls en överlämningsceremoni, där 2. ytstridsflottiljen halade sin flagga på Berga, samt överlämnade 20. kustkorvettsdivisionen med dess fartyg och besättningar till chefen för 4. sjöstridsflottiljen.[5] Den 12 januari 2005 övertog 4. sjöstridsflottiljen officiellt befälet över 20. kustkorvettsdivisionen. Med befälet över divisionen tillkom fartygen HMS Göteborg, HMS Gävle, HMS Kalmar, HMS Sundsvall samt stödfartyget HMS Visborg. Dessa fartyg med besättning fanns kvar i Berga/Muskö i syfte för att genomföra grundutbildningsomgång 2005. Därefter skulle två av 4. sjöstridsflottiljen korvetter att överföras till 3. sjöstridsflottiljen.[6]

I början av september 2005 hölls en överlämningsceremoni i Karlskrona. Där 41. korvettdivisionen överlämnade korvetten HMS Kalmar till 31. korvettdivisionen. HMS Kalmar var den sista korvetten som överfördes från 4. sjöstridsflottiljen, och som enligt försvarsbeslutet skulle överföras från avvecklade 2. ytstridsflottiljen till 3. sjöstridsflottiljen. Tidigare hade HMS Göteborg, HMS Malmö och HMS Stockholm tillförts, även om HMS Göteborg kom under en tid att vara utlånad till 41. korvettdivisionen.[7]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Verksamheten bedrivs så att förmågan att behärska väpnad strid till sjöss vidmakthålls och utvecklas bland annat genom utbildning och övning av officerare och sjömän samt genom skarpa insatser i form av min- och ammunitionsröjning eller verksamhet som värnar svensk integritet. Detta sker i såväl nationella som internationella övningar och insatser till sjöss, bland annat inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). En stor del av verksamhetsåret består av skarpa insatser då en stor del minor och ammunitionseffekter omhändertas eller då korvetterna med sina spaningssystem används för att hävda det svenska territoriet. Röjdykarna, med sin exceptionella förmåga att röja minor och ammunition i vattenvolymen såväl som på land utgör ryggraden i svensk ammunitionsröjningskapacitet.

Minröjningsfartygen och röjdykarna innehar en förmåga som är en bristvara både nationellt och internationellt. Det är förmågan att söka, lokalisera, positionera, identifiera, oskadliggöra eller bärga föremål (som till exempel sjöminor och oexploderad ammunition) under vattnet. Röjdykarnas EOD-grupper (Explosive Ordnance Disposal) har dessutom förmåga att ytterligare förstärka dessa förmågor och dessutom verka både på land och till sjöss, i det senare fallet både på ytan och i vattnet.

Korvetterna har god förmåga att genomföra väpnad strid till sjöss på, över och under vattenytan. Deras goda förmåga att verka kustnära och i skärgård har blivit allt mer efterfrågad även internationellt. Korvetterna kan övervaka stora havsytor och luftrum samt har stor slagkraft om så skulle behövas.

Lag- och ledningsfartyget har förmåga att stödja flottiljens fartyg samt kunna vara den plattform där förbandschefen leder förbandets operativa verksamhet till sjöss. Även övriga fartyg i Marinen samt civila enheter kan härifrån understödjas vid exempelvis sjöräddnings- eller miljöinsatser.

3. sjöstridsflottiljen har med ovanstående förbandsinnehåll förmåga till kontroll av havsområde, sjövägar och sjöfart, att göra insatser mot yt- luft- och undervattensmål samt att röja minor i hamnområden, kustnära farvatten och på öppet hav.

Med detta som grund kan flottiljen insättas i nationell och internationell krishantering, som försvar mot väpnat angrepp och för att rädda liv och materiel till sjöss.

Internationell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

3. sjöstridsflottiljen har under de senaste åren utbildat och satt upp förband som deltagit i den EU-ledda operationen Atalanta i syfte att skydda sjötrafik mot piratangrepp utanför Somalias kust.

År deltog HMS Stockholm, HMS Malmö och HMS Trossö som förbandet ME01 (Marinens insats i EUNAVFOR 01). År 2010 skickades HMS Carlskrona under benämningen ME02. Under 2013 deltog HMS Carlskrona en andra gång under benämningen ME03.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

När ytstridsflottiljen ombildades till sjöstridsflottilj upplöstes den 31 augusti 2005 de två divisionerna 34. robotbåtsdivisionen och 36. patrullbåtsdivisionen. Därmed var en epok inom det lätta svenska ytattackvapnet till ända.

Den nya organisationen började gälla den 1 september 2005, där Andra ytstridsflottiljen kom att fördelas mellan Tredje ytstridsflottiljen och minkrigsförbandet Fjärde minkrigsflottiljen. Organisationen skapades för att möjliggöra sjökrigföring inom ytstrid, luftförsvar, ubåtsjakt samt minröjning. Flottiljen är indelad i två stridande divisioner 31. korvettdivisionen (31. kvdiv) och 33. minröjningsdivisionen (33. mröjdiv) och stöddivisionen 34. underhållsdivisionen (34. uhdiv).

2000–2005[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen bestod av följande enheter.[8]

2005–2008[redigera | redigera wikitext]

2009–[redigera | redigera wikitext]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

När 2. ytattackflottiljen bildades den 1 juli 1994, antog förbandet ett nytt heraldiskt vapen, "Rött fält, ginbalksvis styckat av en nedåtgående blixt av silver; det övre fältet belagt med ett spänt armborst, det nedre med två stolpvis ställda öppna motstående trianglar, allt av guld. Skölden krönt av en kunglig krona".[2] När sedan flottiljen omorganiserades till en sjöstridsflottilj antogs ett nytt heraldiskt vapen, "Rött fält, belagt med ett ankare med tross, allt av guld. Skölden krönt av en kunglig krona". Den 30 april 1996 tilldelades flottiljen en svensk tretungad flagga av ÖB Owe Wiktorin, vilken överlämnades på Artillerigården i Stockholm.[2]

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
4. ytattackflottiljen 1983-01-01 1994-06-30
3. ytattackflottiljen 1994-07-01 1997-12-31
3. ytstridsflottiljen 1998-01-01 2005-08-31
3. sjöstridsflottiljen 2005-09-01
Beteckningar
4. yaflj 1983-01-01 1994-06-30
3. yaflj 1994-07-01 1997-12-31
3. ysflj 1998-01-01 2005-08-31
3. sjöstridsflj 2005-09-01
Förläggningsorter, detachement och baser
Karlskrona örlogsbas (F) 1983-01-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2003), s. 209
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2011), s. 89
  3. ^ Kjellander (2007), s. 202
  4. ^ ”4. ytattackflottiljen och 3. ytstridsflottiljen i Karlskrona 1983–2003”. hmsvastervik.se. http://www.hmsvastervik.se/Texter/historik/fljc_rapport.htm. Läst 16 november 2016. 
  5. ^ ”Andra ytstridsflottiljens flagga halas för sista gången”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 9 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060109220509/http://www.2ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25661. Läst 15 november 2016. 
  6. ^ ”Överlämningsceremoni”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 4 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070204092600/http://www.4minkriflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=25673. Läst 15 november 2016. 
  7. ^ ”Överlämning av HMS Kalmar”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 19 november 2005. https://web.archive.org/web/20051119004605/http://www.3ysflj.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29364. Läst 16 november 2016. 
  8. ^ mil.se Tredje ytstridsflottiljen Läst 12 februari 2010]
  9. ^ [a b] Flottansman.se Flottans män (Nr 1 Mars 2008) Läst 8 februari 2012 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  10. ^ Forsvarsmakten.se/marinbloggen (2011-12-21) Förfångning till rors vid 3.sjöstridsflottiljen i Karlskrona Läst 8 februari 2012
  11. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 5/2015”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2015/forsvarets-forum-5-2015.pdf. Läst 20 december 2015. 

Tryckt skrift[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.) 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]