Vitgumpad buskskvätta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vitgumpad buskskvätta
Siberian Stonechat (Saxicola maura)- Male at Bharatpur I IMG 5768.jpg
Adult hane i häckningsdräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteBuskskvättor
Saxicola
ArtSvarthakad buskskvätta
S. maurus
Vetenskapligt namn
§ Saxicola maurus
Synonymer
vetenskapliga
  • Saxicola maura (felstavat)
  • Saxicola torquata maura (felstavat)
  • Saxicola torquatus maurus
  • Saxicola rubicola maurus
trivialnamn
  • Svarthakad buskskvätta
  • Sibirisk buskskvätta
  • Östliga buskskvätta
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus) är en buskskvätta i familjen flugsnappare med omstridd systematik.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad buskskvättan är en 11,5-13 centimeter lång fågel, med svart huvud, mörk vingovansida, orangerött bröst och vit fläck på sidan av halsen hos hanen, mattare färger hos honan. Den är mycket lik svarthakad buskskvätta (S. torquatus) som den tidigare behandlades som underart till, men har större halsfläck, mindre utbrett rött på bröstet och övergumpen ostreckad beige (vit i sliten dräkt). Honan har vitare strupe. Vissa underarter har även vitt på basen av stjärtfjädrarna, hos hemprichii så omfattande att den liknar stjärten hos en stenskvätta.[2]

Adult hona.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad buskskvätta är en flyttfågel som häckar i merparten av temperade Asien, från ungefär latitud 71°N i Sibirien och söderut till Himalaya och sydvästra Kina, och västerut till östra Turkiet och Kaspiska havet. Den häckar även i allra nordöstligaste delarna av Europa, främst i Ryssland med tillfälligtvis så långt västerut som Finland.[3]

Vintertid förekommer den från södra Japan och söderut till Thailand och Indien, och västerut till nordvästra Afrika. Under flyttningen når ett mindre antal Västeuropa och mycket sällsynt så långt österut som till Alaska.[4]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad buskskvätta delas idag vanligast upp i fem underarter:[5]

  • Saxicola maurus hemprichii – häckar från östra Ukraina och norra Azerbajdzjan till Kaspiska havets nordvästra och norra strand; övervintrar i nordöstra Afrika
  • Saxicola maurus variegatus (syn. armenicus) – häckar från sydöstra Turkiet och Transkaukasus till norra och västra Iran; övervintrar i sydvästra Asien och nordöstra Afrika
  • Saxicola maurus maurus – häckar i östra Finland samt norra och östra delarna av Europeiska Ryssland till Mongoliet och Pakistan; övervintrar i Indien
  • Saxicola maurus indicus – nordvästra och centrala Himalaya
  • Saxicola maurus przewalskii – häckar från Tibet till centrala Kina, norra Myanmar och norra Thailand; övervintrar i södra och sydöstra Asien

Amurbuskskvättan (S. stejnegeri, även kallad Stejnegers buskskvätta) behandlades fram tills nyligen som en underart till vitgumpad buskskvätta, och vissa gör det fortfarande.[1] Längre tillbaka fördes vitgumpad buskskvätta med sina underarter till torquatus-komplexet som idag oftast delats upp i tre eller fyra arter: vitgumpad buskskvätta, svarthakad buskskvätta (S. rubecola), afrikansk buskskvätta (S. torquata) och ibland madagaskarbuskskvätta (S. sibilla).[1][5]

Vissa auktoriteter behandlar dem dock fortfarande som en och samma art, Saxicola torquatus,[6] med argumenten att det fortfarande är oklart vad som händer i kontaktzoner mellan exempelvis svarthakad buskskvätta och variegaticus i Turkiet och att mycket små morfologiska skillnader föreligger – svarthakade buskskvättor på Sicilien påminner till exempel mer om maurus. Dock skulle en ihopslagning kräva att de distinkta arterna kanariebuskskvätta, vitstjärtad buskskvätta och réunionbuskskvätta också inkluderas eftersom de genetiskt är en del av komplexet.[6]

Vitgumpad buskskvätta i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är arten en sällsynt men årlig gäst. Underarten hemprichii har med säkerhet påträttats vid fyra tillfällen fram till 2014.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad buskskvätta lever på öppna ytor med enstaka buskar, till exempel högmossar och hedar. Boet göms på marken och byggs av gräs, strån, mossa och rötter. Svarthakad buskskvätta livnär sig av insekter, spindlar och maskar, som den oftast fångar på marken.

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar inte maurus som en egen art, varför dess hotstatus inte utvärderats ännu.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Robertson (1977), Urquhart & Bowley (2002)
  4. ^ Robertson (1977), Stoddart (1992), Urquhart & Bowley (2002)
  5. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  6. ^ [a b] Collar, N. (2017). Common Stonechat (Saxicola torquatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/58515 20 maj 2017).
  7. ^ Vitgumpad buskskvätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Robertson, Iain (1977) Identification and European status of eastern Stonechats, Brit. Birds, vol.70 sid:237-245.
  • Stoddart, Andy (1992) Identification of Siberian Stonechat, Birding World, vol.5, nr.9, sid:348-356.
  • Urquhart, Ewan & Bowley, Adam (2002) Stonechats. A Guide to the Genus Saxicola, Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-6024-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]